Feltänkt men ändå välkommet

Den kristdemokratiska lokalpolitikern Sofie Jakobsson tror att statliga bordeller kan vara "en lösning på traffickingproblemet". Förslaget möts föga förvånande inte av någon entusiasm i hennes parti. Det lär heller inte locka några nya kristdemokratiska väljare eftersom partiet i grunden är moralistiskt i dessa frågor. Ändå känns utspelet lite välkommet.

Först bör påpekas att trafficking, eller människohandel för sexuella ändamål som vanligtvis är vad som avses (trots att sådan är en minoritet av all människohandel), är en begränsad företeelse som har fått enorm uppmärksamhet. Det talas väldigt ofta om "mörkertal", ett billigt knep för att ge sken av ett fenomens "egentliga" storlek utan att kunna belägga det. Men granskningar i andra europeiska länder har visat ytterst få klara fall av människohandel för sexuella ändamål. Det är en vidrig företeelse där det de facto förekommer, men dess omfattning ska inte överskattas. Så görs ändå och syftet är att driva igenom hårdare lagstiftning mot sexhandel generellt. Människohandel och traditionell prostitution sammanblandas friskt och medvetet.

Åsikten om statliga bordeller framförs med jämna mellanrum med motiveringen att det vore säkrare och bättre för sexsäljarna om vi införde statlig kontroll (staten är ju, som vi alla har lärt oss, ständigt garanten för all trygghet). Som om det vore ett led i ett utvecklat harm reduction-perspektiv. Det är förstås feltänkt från första början. Att låta staten ansvara för människors sexuella förehavanden är egentligen en ohygglig tanke. Då har vi ersatt dagens politiska kontroll över sexualiteten med en annan sorts kontroll. En kontroll som visserligen är mer tillåtande, eftersom förbudet mot att köpa sex rimligen tas bort i händelse av att statliga bordeller tillåts, men som ändå syftar till att kontrollera parterna i sexhandeln.

Ändå ska Sofie Jakobsson ha en liten eloge för att hon vågat yttra en åsikt som hon givetvis vet är på tvärs med partilinjen, som hon vet retar alliansregimens sexmoralistiska livmoder Beatrice Ask, som hon rimligen vet kommer att möta motstånd. Hon gör det inte på samma naturliga sätt som Camilla Lindberg och även om utspelet om statliga bordeller i grunden är feltänkt ur ett liberalt perspektiv, är det på något sätt ändå välkommet att det kommer något annat förslag än fler förbud och mer moralism från kristdemokratiskt håll.