torsdag 7 maj 2009

Folkpartiet moralisterna

En föredömligt argumenterande Alexander Bard kämpade ned folkpartisten Cecilia Wikström i gårdagens Kvällsöppet med Ekdal (se programmet här, sexköpsdebatten är i början).

Wikström gav verkligen den moralism som sexköpslagen bygger på ett ansikte. Stora delar av den ideologiska och moraliska debatten synliggjordes på ett tydligt sätt i denna korta TV-debatt som varade i runt sju minuter. Wikström anser att hennes privata moral ska vara vägledande, genom lagstiftning, för hur alla vi andra förväntas se på sex. Hon är långt ifrån ensam. Partikamraten Birgitta Ohlsson tycker att det är "befriande att tonårskillar inte sexdebuterar på bordell". Den naturliga följdfrågan blir: Vad har Ohlsson med det att göra?

Cecilia Wikström frågade hånfullt "vad är sexarbetare för någonting?" när Bard förklarade att landets sexarbetare är motståndare till lagen. För henne finns inga frivilliga sexarbetare, det finns bara offer för människohandel. Och för politiker som Wikström är det inte relevant vad sexarbetarna själva tycker eftersom "sju av sju riksdagspartier är för den här lagen". Det är ungefär som att peka på en opinionsundersökning för att visa att man har rätt i en debatt.

Det framkom inga sakargument från Wikströms sida. Hon hänvisade till Göteborgspolisens människohandelsgrupp, som hävdat att sexköpslagen har en avskräckande effekt. Skulle det vara en tillförlitlig källa? När brukar polisen gå ut och kräva att lagar ska avskaffas eller mildras? Det ingår inte riktigt i deras uppdrag. Som man frågar får man svar, vilket förklarar att Wikström inte är det ringaste intresserad av att fråga sexarbetare själva (eller ta en titt i Socialstyrelsens Kännedom om prostitution från 2007). Hon talar om "den lilla så kallade frivilliga prostitutionen", som om den stora majoriteten vore traffickingoffer. Det är ett groteskt påstående (särskilt givet att nya uppgifter visar att trafficking för sexuella ändamål kan vara en mycket mer marginell företeelse än vad somliga velat få oss att tro).

Det handlar dock inte om något kunskapshål. Att kalla allt sexarbete för människohandel är något görs helt medvetet för att blanda bort korten. Sexköpslagens förespråkare klarar inte en saklig debatt utan behöver en emotionell argumentation för att vinna sympati. Dit hör ”din dotter”-argumentet, som ständigt återvinns och är mycket effektivt stänger ute saklighet och fakta. Wikströms bidrag denna gång var att upphetsat väsa ur sig att ”ingen av de ungdomar jag möter drömmer om en framtid som prostituerad!”. Som svar på... ingenting.

Oj, vad detta ämne väcker känslor. Cecilia Wikström, som log sitt mest stela leende i syfte att visa att hon inte var på väg att förlora kontrollen, var så upprörd under debatten att hon nästan skakade. Det känns igen från debatter om narkotikalagstiftningen, där känslorna också tenderar att ta överhanden.

Alexander Bard säger sig inte känna igen sig i det parti som Cecilia Wikström representerar. Han trodde att han gick med i ett liberalt parti, inte ett moralistiskt. Antingen är Bard naiv eller så låtsas han helt enkelt vara det eftersom det de facto är underligt att ett parti som kallar sig liberalt företräder så många icke liberala ståndpunkter som Folkpartiet. Att det trots allt finns tappert kämpande liberaler i både moderpartiet och dess ungdomsförbund är trots allt lite hoppingivande. Men det är en gigantisk uppförsbacke.

"Vet du att det bästa sexet är gratis!", fastslog Wikström triumferande i debatten. Frågan är hur hon vet det. Har hon jämfört?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Oj var det två prostitutionsdebatter i går.
Jag såg det med det parlamentariska stolpskotter Katalan mot Annika (vad heter hon?) hos Josefsson. Katalan talade hela tiden i stället om trafficking och att "ingen skulle kunna få köpa en annans kropp" - hon höll sig alltså inte till ämnet - hon har som vanligt ingenting begripit. Vidare föll hon hela tiden folk i talet och betedde sig därmed ohyfsat. Varför tar man in virrhjärnor som Katalan i debattsammanhang? Stolpskott var fel ja möjligen mot eget mål då.

Hans Engnell sa...

Det var CUF:s Hanna Wagenius som debatterade mot Miljöpartiets Zaida Catalan. Och precis som du säger pratade Catalan över huvud taget inte om det ämne de båda var inbjudna för att tala om utan föredrog att prata om "våldtäkter" och "trafficking". Verkade en aning labil, faktiskt.