Första maj är fascinerande. Det är ett tragikomiskt skådespel där människor som tycks ha sovit i 70 år samlas för att upprepa gamla paroller och plattityder, allt till ljudet av den sång som spelats i världens alla kommunistdiktaturer. Det är barnteater och lokalrevy på samma gång.
Att det inte skulle bli en lätt dag för Wanja och Mona var väntat. Med mindre än ett och ett halvt år kvar till valet borde styrkorna sluta upp bakom ledaren och egga varandra inför den stora striden nästa år. Detta års första majfirande har blivit något annat. Inte nog med att över 30 klubbordföranden kräver både S-ledaren och LO-ledarens avgång - inget av deras framträdanden verkar ha gjort någon succé.
Wanja Lundby-Wedin fick ägna tid åt att försvara varför hon över huvud taget är kvar som LO-ordförande. Att avgå skulle bara "lämna plats för arbetsgivare och nyliberaler att bestämma", tyckte hon. Ja, vi nyliberaler skulle förmodligen ta över världen om bara LO-basen avgick. I övrigt verkar Lundby-Wedins tal mest ha bestått av löst kastade anklagelser mot regeringen.
Mona Sahlins tal måste betraktas som ett misslyckande. Inför hennes viktigaste tal som socialdemokratisk partiordförande hade partiet valt att placera henne inomhus. I ett läge när Sahlin har rekordlåga förtroendesiffror och är i akut behov av en boost ser alltså partiet till att hålla henne inomhus så att alla som vill lyssna inte får plats! Det är väldigt mycket flickscouter över socialdemokratiska arbetarepartiet just nu...
Det är rätt tjatigt med alla textade versioner av Bruno Ganzs utbrott i Führerbunkern i filmen Undergången (såvitt jag vet började det med en version när Hitler blir avstängd från onlinetjänsten Xbox Live, därefter har otalet versioner uppstått), men denna är ändå rätt underhållande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar