Det tycks och tros oerhört mycket om prostitution. Myter, ogrundade föreställningar och förutfattade meningar sprids av ideologiskt avskärmade blindstyren. Natalia Kazmierska har tagit en titt på påståendena om prostitution och sexköp kring EU-eliten i Strasbourg och funnit det man kunde vänta sig: att ryktena inte verkar stämma.
"Det är allmänt känt att det är så", "alla vet att det är så", "det sägs", "jag har hört", "det luktade åt det hållet". Mer konkret än så blir det aldrig. När någon frågar de som arbetar direkt med sexarbetarna, vederläggs alla dessa rykten. Politikerna hade bara behövt ringa ett samtal för att få veta att det de har "hört", det "alla vet", är hörsägen och rykten, inget annat. Både Europol och den svenska polisen hävdar att det inte finns något stöd i ryktena. Eftersom politikerna och antiprostitutionsaktivisterna sprider påståenden som inte går att belägga blir själva frånvaron av belägg en del i "bevisningen" för att problemet är dolt under ytan. Lite likt konspirationen som inte går att bevisa just därför att den är en konspiration. Och varför titta närmare? Alla "vet" ju hur det ligger till ändå. Med ett sådant bisarrt förhållande till källkritik är det inte märkligt att myter och felaktiga föreställningar tycks fortplantas av sig själva inom vissa kretsar.
På Irland fanns uppgifter om att 102 kvinnor utsatts för trafficking under en period på 21 månader. Detta antal sades vara "toppen på ett isberg". Vi skulle alltså förstå att mörkertalet är enormt. När den irländska polisen undersökte saken fann de två möjliga fall där kvinnor kan ha utsatts för människohandel för sexuella ändamål. Polisens slutsats var att uppgifterna som presenterats var en del i en politisk agenda och således inte trovärdiga. Fotbolls-VM i Tyskland 2006 är ett annat exempel på hur rena lögner användes för att propagera mot sexköp och sexarbetarnas rättigheter. Svenska politiker och antiprostitutionsaktivister målade upp bilden av en veritabel folkvandring av prostituerade från öst till Tyskland. Varning för den asiatiska horden! Det talades om 40 000 sexsäljare. Efteråt vill säkert vissa av dessa aktivister tro att det var deras förtjänst att denna ström av tvångsprostituerade från östra Europa aldrig syntes till i Tyskland.
Tänk till en extra gång när någon som arbetar mot prostitution kastar ur sig påståenden om hur många som utsätts för trafficking varje år och hur stor andel av alla sexsäljare som är tvångsprostituerade. Vi vet helt enkelt väldigt lite om omfattningen av människohandel för sexuella ändamål - och hur stor andel av alla sexarbetare som arbetar det mot sin vilja är helt omöjligt att säga.
Det är ganska talande att den ena sidan i diskussionen om sexköp tvingas ta till lögner och överdrifter för att argumentera för sin sak...
1 kommentar:
Ja, och även om EU-parlamentarikerna skulle köpa sex på sin fritid, vad har de svenska moralkärringarna med det att göra? Det är inget lagbrott, och dessutom en privatsak.
Förstår inte varför prostitution ska betraktas som ett problem överhuvudtaget. Sexualitet, njutning och affärsverksamhet är ju något positivt.
Jag tror att moralpaniken grundar sig på en stor rädsla för den fria kvinnliga sexualiteten. Både vissa män och vissa kvinnor kan uppleva de frigjorda kvinnorna som ett hot. Kvinnor för att de känner sig utkonkurrerade och oattraktiva, och män för att de förlorar kontrollen. Alltså bottnar moralismen sannolikt i en personlig rädsla för otrohet och en vilja att därför kontrollera kvinnors sexualitet. Det kan vara därför så onyanserade och känslomässiga argument används av förbudsivrarna.
Så talesättet att kvinnan inte kan bli fri innan horan blir det innehåller stora mått av sanning.
Skicka en kommentar