onsdag 18 februari 2009

Vad är skattepengar värda?

Det är många som vill att andra ska betala just nu. GM tycker att svenska skattebetalare ska gå in och sponsra deras förlusttyngda och misslyckade verksamhet som heter Saab. En elev på Konstfack tycker att svenska skattebetalare, och i synnerhet SL:s resenärer, ska betala för hans klottrande i tunnelbanan. Vart tog respekten för andra människors pengar vägen?

Regeringen med Maud Olofsson i spetsen har hittills stått på sig mot kraven på att skjuta skattemiljarder till Saab. Det har varit ett rakryggat ställningstagande när det enklaste hade varit att säga "visst, vi tar vårt ansvar och ställer upp med pengar". Oppositionen, tyckare i bilbranschen och inte minst GM tycker förstås att den svenska regeringen borde kasta miljarder över Saab för att (kanske) rädda svenska jobb. Frågan är dels hur länge dessa jobb skulle räddas, men framför allt varför svenska skattebetalare ska tvingas betala för ett utländskt företags misslyckande? Om man ska vara konsekvent (vilket politikerna visserligen aldrig är), skulle detta kunna innebära att det blir accepterat för privata företag att titta vädjande mot staten så fort de har ekonomiska bekymmer. Så kan och ska det inte fungera på en sund marknad.

I Gomorron Sverige fick vi av en jurist veta att någon lyckad rekonstruktion av denna storlek inte har lyckats tidigare. Det mesta tyder alltså på en konkurs för Saab, vilket är helt logiskt eftersom företaget inte visat vinst sedan Napoleonkrigen.

Den nolla som kallas "Nug" tycker på fullt allvar att det är hans rätt att vandalisera andras egendom utan att betala för det. På kultursidorna talas det om "kulturhat" när vi kritiserar denna självpåtagna "rätt". Nämnde klottrare har dessutom fått en essä som till stor del innehåller orden "bla-bla-bla" godkänd på Konstfack. Tänk om det alltid var så lätt att ta akademiska poäng!

Eländet med Konstfack belyser varför kulturen måste kunna bära sina egna kostnader. Bli marknadsmässig. En sådan förändring har den borgerliga regeringen inte velat eller vågat genomföra, vilket är synd. Det vore en mycket nödvändig revolution på kulturområdet. Och det är egentligen konstigt att viss kultur ska särbehandlas på detta sätt.

För det är inte bara akvareller, opera, teater, film eller graffiti som är kultur. Spel är också kultur och i spelbranschen krävs det att någon vill köpa produkten för att den ska vara gångbar. Praktverk som har gått med bakförlust har vi visserligen sett, men så har spelserien heller inte avslutats. Ingen skulle komma på tanken att fråga efter pengar hos skattebetalarna för att få avsluta projektet.

Den svenska kulturen behöver växa upp. Och Konstfacks verksamhet borde definitivt ses över.

1 kommentar:

Anonym sa...

SAAB.

Förstår ni inte visdomen i Sahlins upplägg ?

Sahlin och Löfven vill hindra elexport för att på detta sätt hålla nere elpriset i Sverige. Genom att också hindra export av SAAB-bilar så faller även priset på dessa. Då kan många svenskar köpa en SAAB-bil. Då ökar volymerna så att bilarna blir ännu billigare.

Sahlin vill även höja skrotningspremierna och snart nås en nivå där marginalkostnaden för att producera en bil till faktiskt blir lägre än skrotningspremien. Därmed uppnås något som inom energitekniken kallas för perpetum mobile och det är omöjligt men bara inom energitekniken. Inte inom politiken.

Processen blir då självgenererande. Tillkommande SAAB-bilarna kan skrotas redan i fabriken och ändå generera ett ekonomiskt överskott. Notera att många kostnader kan minskas också. Exempel: Ingen reklam eller annan marknadsföring behövs, utsläppen från bilarnas drift reduceras till noll, kvalitetskontrollen kan dras in eftersom ingen lär klaga på kvalitén längre.

Till slut kanske man inte ens behöver producera några bilar. Bara rapportera att bilarna har tillverkats och skrotats. De politiska ungdomsförbunden kan det här, så har de gjort när det gäller deras medlemmar. De har inte heller funnits alla gånger. Detta öppnar för att allt kan ske digitalt och skötas av datorer. Folk kan få en anställning men de behöver inte gå till jobbet. Det är ju så de flesta ändå vill ha det. En bra beskrivning av målet för det rödgröna alternativet i svensk politik. Säker anställning kombinerat med friår. Inget mer tjat om besvärliga entreprenörer som bara hittar på en massa.

Ni marknadsliberaler och andra som röstar på Alliansen. Vad gör ni när folk inser att en socialistisk planekonomi är så mycket bättre än ert tjafs? Vem vill ha er jobbpolitik när det är en anställning som man får vara ledig från som är alternativet?