Bilden av nordeuropéer som stoiska och effektiva medan sydeuropéerna är lata, bekväma och obenägna att vidta tuffa åtgärder i kristider är svår att skaka av sig i dessa dagar.
För bara något år sedan var ekonomierna i Baltikum i kis. 2009 var Lettlands ekonomi i fritt fall (-18 procent). Dock vidtogs snabba åtgärder. Folk sparkades och löner i offentlig sektor sänktes med en fjärdedel, skatter höjdes och budgeten trimmades. På bara några år lyckades den lettiska regeringen vända skutan rätt. Åtgärderna var smärtsamma för vanligt folk, men de genomfördes snabbt och kraftfullt.
I år väntas den lettiska ekonomin gå plus med runt
fyra procent och arbetslösheten fortsätta sjunka efter att ha fallit till drygt 12 procent i höstas, vilket visar att skarpa åtgärder - om de genomförs utan dröjsmål - på relativt kort tid kan föra ett land i djup kris tillbaka på banan igen.
Det som händer i Grekland är det rakt motsatta. Befolkningen vägrar gå med på åtgärder som liknar de som drevs igenom i Lettland. Regeringen tvekar. Hur krisen ska lösas utan nedskärningar, lönesänkningar och privatiseringar står skrivet i stjärnorna.
I stället för en konstruktiv dialog
hånas Tysklands förbundskansler Angela Merkel och grekerna själva skyller sin föga avundsvärda situation på EU och Tyskland. Samtidigt vill de ha våra pengar. De borde skämmas.
När EU-ledarna möts av den attityden borde både Merkel och resten av EU-eliten kapa loss Grekland och låt dem ta hand om sig själva. Det är ju uppenbarligen det grekerna vill.
