香港加油！

Vackert.

(T)unnelbanekaoset

Hongkong kan det. Berlin kan det. Beijing kan det. Tokyo kan det: Att skapa en tillförlitlig och lättbegriplig tunnelbana. Men Stockholm kan det uppenbarligen inte.

Vid sidan om att diskutera en om- eller nybyggnation av Slussen i all evighet har det i åratal diskuterats vilket biljettsystem som är mest praktiskt, om kollektivtrafiken ska ha ett enhetspris eller zonuppdelad prissättning, om staden ska satsa på bussar, tunnelbana eller spårvagn och så vidare.

En hel del har hänt under Alliansens snart åtta år vid makten. Kontanthanteringen är avskaffad. I stället råds vi att köpa en SMS-biljett via telefonen eller ladda ett Accesskort i en automat eller hos någon närbelägen handlare. Det är krångligt för turister och sällanresenärer att inte kunde köpa biljett på bussen med kontanter eller betalkort.

Zonuppdelningen är tillbaka. Den är måhända rättvis eftersom den innebär att den som reser från T-Centralen till Norrtälje får betala mer än den som bara reser mellan Hötorget och Odenplan. Men den komplicerar betalningen när biljettremsan från och med den 1 september ersätts av reskassan. Resenären måste nämligen uppge en standardresa (det vill säga i vilket zon man normalt reser). Ska man resa längre än så en gång måste kortet informeras om detta.

Reskassan är en positiv förändring. Att kunna ladda sitt kort med pengar har varit en självklarhet länge i många andra städer i världen. I Stockholm har resenärerna varit tvungna att köpa års-, månads- eller andra begränsade tidskort. Det har varit fruktansvärt oflexibelt. Reskassan som idé ska därför välkomnas.

Men tyvärr är Accessystemet begränsat jämfört med andra länders. Det går inte att se hur mycket resan kostar eller hur mycket som finns kvar på kortet när man passerar spärren. Resenären får endast veta när pengarna är på väg att ta slut.

Jag föreslår att politikerna i stadshuset reser till Hongkong och kopierar det system som används där (det drivs för övrigt av MTR precis som i Stockholm). Även Hongkongs tunnelbana har ett zonsystem, och det fungerar betydligt smidigare än SL:s. Kortet dras vid spärren men summan dras från kortet först när man passerar spärren vid utgången. På så vis får den som reser längre automatiskt betala mer - utan att behöva ange något slags standardresa.

Det finns fler exempel på väl fungerande kollektivtrafik. Stockholms lokalpolitiker behöver inte titta så långt som Hongkong. Men de behöver göra något. Det måste finnas ett slut på inkompetensen.

Busenkelt i Hongkong.

Hongkong: en stad som imponerar

Efter flertalet besök i både Beijing och Guangzhou trodde jag att jag fått nog av megastäder. Mina förhoppningar på Hongkong var därför begränsade. Men ack vad jag misstog mig. Hongkong imponerade med sin närvaro.

Avenue of the stars är mest intressant för asiater. 

Få andra lär känna till de filmstjärnor som har sina handavtryck här.

Hongkong är en av världens mest tätbefolkade platser. Sju miljoner människor trängs på en liten yta. Hotellrummen är små, likaså folks lägenheter. Och det märks i arkitekturen - här finns varken Beijings breda avenyer eller eländeslånga tunnelbanelinjer. Hongkong är kompakt och högt. Staden får därmed en helt annan prägel än andra kinesiska storstäder.

Här saknas visserligen historiska sevärdheter som Förbjudna staden och Himmelens tempel (Beijing måste man alltså bara besöka ändå). Men Hongkong har en intressant prägel eftersom staden ligger vid havet och är omgiven av berg. Och tunnelbanan är som väntat föredömlig.

Victoria Peak är definitivt värd ett besök - även om det denna gång var dimmigt.

Den 23 m höga buddhan (Tiāntán dàfú, 天壇大佛) ligger på

500 meters höjd på ön Lantau och nås bäst med cable car. 

Hongkong ligger väldigt nära den kinesiska gränsen vid Shenzhen och är bara en timmes båtresa (eller en helikopterflygning, för den som föredrar det) från Macau. Det är därmed en utmärkt plats att flyga till  även för den som har ärenden i södra Kina. Prisnivån är högre än i exempelvis Guangzhou, men Hongkong är inte dyrt för en västerlänning.

Andra måsteplatser är den lilla marknadsgatan Temple Street, som fylls av prylar kvällstid. Inte för prylarnas skull utan snarare för stämningen och maten. Här äter slashasar bredvid välklädda och matbord och stånd trängs om det ringa utrymmet. 

Kinesisk mat - du är redan saknad.