En demokratisk mönsterstat i Mellanöstern

Efter 11 septemberattackerna skrek hela USA efter hämnd. Och George W Bush var inte den som tänkte vila på hanen särskilt länge.

Först Afghanistan, ett land som stora krigsmaskiner kört fast i tidigare. USA lyckades fälla regimen, men det skulle dröja nära tio år innan terroristledaren Usama bin Ladin kunde hittas och dödas. Det post-talibanska Afghanistan har gjort vissa framsteg, men landets ledning är genomkorrupt och talibanerna är fortfarande, snart 13 år efter regimens fall, ett reellt hot.

Därefter Irak, som styrdes med järnhand av en karismatisk tyrann. Även denna gång lyckades USA fälla regimen relativt snabbt, men Irak utvecklades snart till en mångårig plåga. Irak hade inget med al-Qaidas attacker att göra, men det USA-ledda kriget tog terrorismen till irakisk mark. De mest förödande effekterna av detta ser vi just nu när folkgrupper hotas av utplåning.

Genom att upplösa den irakiska armén gjordes tusentals människor arbetslösa. Vapen kom på drift och landet slets snart itu i ett inbördeskrig. Islamistkrigare strömmade till för att slåss mot USA.

I likhet med i Afghanistan har korruption präglat det nya irakiska styret. Etniska och religiösa konflikter har i flera år sakta men säkert dragit landet isär, och just nu tycks allt färre våga satsa på att Irak kommer bestå som en nation.

Trots två kostsamma krig har USA egentligen inte lyckats uppnå någonting. Talibanregimen och Saddam Hussein är borta. Men Afghanistan är fortfarande ett land plågat av krig, och i Irak råder nu fullskaligt inbördeskrig med en vidrig och välfinansierad fiende som avser skapa ett kalifat.

Det är nu, inte 2003, som amerikanska vapen och män skulle behövas på plats i Irak. Men Barack Obama gick till val på att avsluta dessa två krig, inte att förlänga dem. Uttrycket "if you break it, you buy it" tycks inte gälla i amerikansk utrikespolitik.

Ty det var Bushs krig i Irak som i praktiken lade en av grundstenarna till det helvete som nu utspelas framför våra ögon. Inte nog med att bombattentat blivit vardag i delar av Irak, nu hotas till och med människor av ett folkmord. Vi ser scener som vi inte har sett sedan folk slaktades i Rwanda (men liknande hemskheter verkar tyvärr förekomma även i krigets Syrien, även om den konflikten hamnat i medieskugga). Massavrättningarna för mina egna tankar till östfronten under andra världskriget.

Målet med Irakkriget var att skapa ett slags demokratisk mönsterstat i hjärtat av mellersta östern. Sällan har ett mål sett så avlägset ut.

Inför invasionen 2003 spelade britter och amerikaner teater inför världen för att få en förevändning att invadera Irak. I dag, när omvärldens militära kraft verkligen skulle behövas för att förhindra ett folkmord och slå tillbaka en bestialisk islamistisk armé, tycker dessa humanitära stormakter att det räcker med att släppa ned lite förnödenheter och göra några stickanfall med flyg.

Iraks framtid är förmodligen inte ett land utan tre. Men låt för gudarnas skull inte ett av dem styras av islamister med välfyllda massgravar på sitt samvete.