Många har varnat för ett allt mäktigare Ryssland och de potentiella hot som det skulle innebära. Men i svensk försvarsdebatt har det ofta skojats bort. Vad skulle Ryssland tjäna på att ge sig på sina grannar? Det är ju en ny värld nu.
Vladimir Putin gillar dock inte denna nya värld. Han drömmer sig tillbaka till Sovjetimperiets glansdagar och tycks ha som mål att skapa något liknande tillsammans med de forna sovjetstaterna. I Putins värld hör Ukraina till Ryssland. Hans genomtänkta destabiliseringsförsök ska ses som ett led i att återta det som enligt Putin orättfärdigt förlorades.
Diplomati och samtal som lugnar ned upprörda känslor är nästan alltid att föredra framför konfrontation. Så även i fallet Putins Ryssland. Omvärlden har försökt. Den har visat tålamod. Men denna hållning har bara gjort Putin djärvare och hungrigare.
Det är svårt att inte dra paralleller till Hitlers politik från 30-talets mitt fram till krigsutbrottet 1939. Då var det den brittiske premiärministern Neville Chamberlain som genom en eftergiftspolitik, vars syfte var att undvika militär konflikt, spelade Hitler i händerna. Först när Tyskland anföll Polen förklarade västmakterna krig.
Det är ett liknande spel vi har sett under Putin. Han säger en sak utåt men gör en helt annan. Det är inte svårt att syna Putins bluff. Snacket om att utlandet inte ska blanda sig i ett lands inre angelägenheter rimmar väldigt illa med Putins egen politik. Ryska soldater har opererat och fortsätter att göra det inne i Ukraina. De ryska separatisterna har skjutit ned ett civilt passagerarflygplan med vapen de bara kan ha fått från Ryssland. Putin har sina händer med i spelet på alla nivåer.
Ser inte ryssarna själva vad som håller på att hända? Ryska medier är i dag strikt kontrollerade och kan liknas vid rena propagandamaskiner. Många ryssar får därför en väldigt skev bild av händelserna i Ukraina. Västerländska medier är ingalunda neutrala, men här finns åtminstone en större pluralism än i Ryssland. Däremot lär nog även Putin förstå att folket inte önskar en större militär konflikt.
Ukraina är extremt utsatt nu. Dess militär duger inte mycket till och även om landets ledning vill söka Natomedlemskap menar bedömare att ett sådant ligger långt in i framtiden. Det omvärlden kan göra är att stödja Ukraina ekonomiskt, moraliskt men också militärt. Och se till att Ryssland får betala dyrt för sin politik.
Handelsblockader och sanktioner används frekvent internationellt, men det är sällan de får önskad effekt. Mot Ryssland börjar dock sanktionerna bli så pass omfattande att de faktiskt kan få en verkan. Inte på Putins politik, men väl på folkets stöd för den.
Putin leder just nu med vett och vilje sitt land in i ekonomisk kris och internationell isolering. Visserligen har Ryssland slutit ett lukrativt oljeavtal med Kina som gör att beroendet av väst minskar. Men det kommer knappast att räcka för att få den ryska ekonomin att växa framöver.
Någon militär konflikt med Ryssland är inte trolig eller önskvärd. Omvärlden kan dock se till att priset för Putins politik blir så högt som möjligt och hoppas att hans eget folk till slut vänder honom ryggen.
Vi närmar oss något slags nytt kallt krig. Och någon upptining av relationerna är inte sannolik så länge Putin sitter vid makten. Givet hur den ryska demokratin mår, har vi många år framför oss med Putinstyre. Det är bara att anpassa sig efter denna nya värld. Eller hur, Miljöpartiet?
4 kommentarer:
Läs gärna Foregin Affairs sept/okt 2014- nummer om Ukrainakrisen:
Why the Ukraine Crisis is the West´s Fault by John J. Mearsheimer.
Jag tycker att det är konstigt att bloggarna Den hälsosamme ekonomisten, Fnordspotting, Motpol m fl är så låsta i denna fråga. De har ju alla insett USA:s strävan efter världsherravälde när det gäller NSA.
Läs också gärna Naomi Klein: The shock doctrine.
Civilingenjör Bo Adolfsson
Miljöpartiet ville väl skicka ut hbtq-aktivister att möta en eventuell väpnad invasion av ryssarna!?
Fridolin och Romson ordnar massiva och högljudda ajjabajja-körer längs gränsen, så ingen behöver känna oro för ryssen... i värsta fall kallar Kaplan hem några av sina "vinterkrigare" från IS(IS).
Eftersom Ryssland inte alls finns i Ukraina och absolut inte finns där med några som helst pansarfordon (enl ambassadören idag) så kan väl ukraina utan hänsyn till dessa helt sonika bomba bort varenda främmande pansarvagn? Det måste ju vara okända fordon utan tillstånd från helt okänd makt. Som Ryssland på intet sätt står i förbund med eller har synpunkter på. Koordinater från Nato och så raketer rakt på bara. (Då undviker också Ryssland alla ev problem med att beskyllas helt utan orsak. Eftersom det inte alls är deras fordon eller trupper.)
Grundproblemen: Etniska motsättningar, har inte med konflikten att göra alls. Orättvis behandling av minoriteter, har inte med konflikten att göra alls. Rysslands traditionella band med östra Ukraina, har inte med saken att göra alls. Nazitysklands eventuella popularitet i östra Ukraina under ww2 har inte med saken att göra alls. Fina spannmåls distrikt och lukrativa industrimiljöer, har inte med saken att göra alls. Strategiskt beläget område med geografiskt intressanta möjligheter, har inte med saken att göra alls.
Alla konflikter av den typen löses med förhandlingar, omröstningar och diskussioner där alla former av vapenmakt är fullständigt obefintliga och onödiga.
Den fientliga strategin från stormakten mot Ukraina närmast bevisar den manipulativa och hänsynslösa inställningen man har till all form av självständighet. Och alltid har haft.
Självständighetscivilistdiplomerad elitsmidande hovståtämbetstyckare Ferdinond Willing
Finns det nån anledning att anta att Putin är kompetent (" Hans genomtänkta destabiliseringsförsök ")? Mig veterligen har varje kris sen Putin var premiärminister första gången, dvs Kursk, hanterats klantigt och utan att bry sig om människoliv.
/B
Skicka en kommentar