2012 blev inte förändringens år som många trott och hoppats på. Tvärtom blev det ett år då många skeenden fortsatte precis som tidigare. Den arabiska våren körde fast i såväl Jemen som Bahrain. I Syrien har kampen mot Bashar al-Assads regim lett till ett inbördeskrig där en mycket spretig opposition står mot diktaturen.
Eurokrisen kommer inte att få något slut heller under 2013, huvudsakligen beroende på en ovilja från ledarna att se till krisens grundorsaker. Stödpaketen kommer att bli fler, toppmötena likaså. Men krisen lär bestå. I USA lär de ekonomiska bekymren fortsätta och smitta av sig på resten av världen.
2013 lär också bli året när al-Assads regim i Syrien slutligen faller. Det kan också bli året när vi slutar kalla Ryssland för en bristfällig demokrati och i stället benämner den diktatur.
Spänningarna kan öka ytterligare mellan Kina och Japan efter Abe Shinzos valseger. Och trots Kim Jong-Uns oväntade nyårstal, i vilket han uttryckte en förhoppning om ett slut på konfrontationer mellan Syd- och Nordkorea och en snar återförening, lär de isiga relationerna länderna emellan inte tina upp än.
För alla liberala krafter kommer EU:s demokratiska underskott, integritetsfrågorna och hoten mot yttrande- och informationsfriheten (till vilka terrornojan och barnporrhysterin onekligen hör) att fortsätta vara högprioriterade. Vi behöver fler som orkar och vågar uppmärksamma dem under 2013!
Centerns föreslagna idéprogram kan, oavsett hur mycket som blir kvar av det efter stämman i mars, föra en viktig sak med sig: Det kan uppmärksamma idén om ökat självbestämmande för vanliga människor. Det var inte igår vi hade en het diskussion om frihet här i Sverige.
Läs även:
HAX
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar