Fler poliser, sämre resultat

Sverige har aldrig haft så många poliser som i dag. Socialdemokraterna satsade när Thomas Bodström var justitieminister. Alliansen har gjort det under Beatrice Ask. Det har resulterat i fler platser på Polishögskolan och en poliskår på 20 000 personer.

Men själva målet med satsningen, att förbättra statistiken över uppklarade brott, har inte uppnåtts. Tvärtom. De senaste åren har polisen klarat upp färre brott. Under perioden januari till oktober 2012 lyckades polisen klara upp 15 procent av alla anmälda brott. Det är egentligen förfärligt uselt.

Visserligen finns förklaringar till de låga siffrorna. En ökad anmälningsbenägenhet ger fler utredningar med svårt bevisläge. Samtidigt får polisen inte stirra sig blind på uppklarningsprocenten. Det gör att lockelsen att fokusera på lättlösta brott för att hyfsa till statistiken blir för stor.

Hur man än ser på saken är den låga andelen uppklarade brott en huvudvärk och en risk. Hos allmänheten är det oftast vardagsbrottsligheten som avgör förtroendet för polisen. Inbrott. Skadegörelse. Person- och butiksrån. Misshandel. Ser vi att våra anmälningar inte resulterar i gripande och slutlig dom blir vårt förtroende för polisen allvarligt skadat.

Till detta hör att den svenska polisen numera har centraliserats så kraftigt att stora delar av Sverige står helt utan närpolis. Människor känner att de i princip är utelämnade om något sker. Det spelar ingen roll hur många poliser som utbildas om alltfler förväntas sitta på ett kontor i storstadsområdena.

Hittills har såväl Socialdemokraterna som Alliansen visat att det är kvantitet och inte kvalitet som räknas. Fler poliser men sämre resultat är vad vi får.