Den amerikanska polisstaten

WikiLeaks Jacob Appelbaum utsätts varje gång han reser över den amerikanska gränsen för förhör och "random"-kontroller av bagage och tillhörigheter. Så även denna gång. Säkerhetspersonalens besvikelse över att den inte hittade någon dator eller mobiltelefon att beslagta och granska var tydlig enligt Appelbaum själv. Läs hans twitterflöde om det vansinne som i dag definierar hela den amerikanska säkerhetsapparaten.

USA har steg för steg i allt högre grad utvecklats till en polisstat. En stat där det överordnade intresset är "den nationella säkerheten" (vad som definieras som ett hot mot denna är helt och hållet upp till den för tillfället sittande administrationen att avgöra). Inte ens världens förmodligen bästa konstitution har uppenbarligen förmått bryta utvecklingen. Amerikanerna själva tycks inte heller se något större problem i att deras land förvandlats till en obehaglig övervakningsstat där medborgarna förväntas "samarbeta" med myndigheternas hantlangare i alla lägen och bara hålla käften. Om man protesterar riskerar man både jobb och hela sin tillvaro - stat och kapital samarbetar nämligen duktigt mot alla "hot".

Det USA vi i dag ser består i allt högre grad av sådant som liberaler bör förakta (och också gör det när det är andra länder än just USA som är ansvariga). Trakasserier av enskilda medborgare. Omfattande övervakningslagstiftning. Obefintlig rättssäkerhet för de som misstänkts för ett visst brott. En antiterrorbyråkrati som sväller över alla tänkbara gränser och därmed inte bara i sitt arbete kränker medborgerliga fri- och rättigheter utan också slukar enorma summor.

Lägg därtill den sedan urminnes tider avskyvärda amerikanska kriminalpolitiken som går ut på att straffa ut människor ur samhällsgemenskapen (särskilt personer som begått vissa specifika brott) genom att dela ut olika sorters livstidsstraff även för personer som släppts ur sin fängelsevistelse. Och så dödsstraffet, förstås, som innebär att staten har makten över liv och död och bevisligen också tar livet av helt oskyldiga medborgare.

Mycket av resultatet av säkerhetsnojan kan spåras tillbaka till händelserna den 11 september 2001, men utvecklingen började långt tidigare. Extraordinary rendition-programmet, exempelvis, inleddes under Bill Clintons ämbetsperiod för att sedan perverteras fullständigt under George W Bushs vilda tid i Vita huset. Bush älskade att starta nya myndigheter och i dag är de som enbart arbetar med antiterrorverksamhet så många att alla tappat räkningen.

USA är inte lika beundrat och eftertraktat i världen som det en gång var. Förenta staterna har alltid haft hatiska fiender, men någonstans har USA-hatet även bottnat i ett slags motvillig beundran för den amerikanska framgången och friheten. Så icke längre. Även om det finns gott om USA-vänner i Europa torde det vara allt färre som tittar på USA som ett politiskt eller ens ekonomiskt föredöme längre. Det tråkiga är förstås att Europa är helt oförmöget att utgöra något slags positiv motkraft mot utvecklingen i det stora landet i väst.

Kanske är det denna utveckling som gör att vi just nu ser allt fler påkostade filmer och serier om det heroiska USA som slogs mot Hitler och japanerna under andra världskriget och sedan tog kampen mot Sovjetunionen på ett annat plan. Tiden alla amerikaner själva vill minnas med stolthet. Tiden av uppoffring för världens frihet. Tiden då landet ännu inte hade sjunkit ned i det motbjudande träsk det numera befinner sig i. Frågan är vad som år 2011 är så fantastiskt med USA i liberalers ögon? Att neokonservativa diggar övervakningsstat, batonger och oresonlighet gentemot oliktänkande har jag fattat för länge sedan. Men vi liberaler? Vad finns kvar som gör USA till ett bättre land än valfritt land i Europa? USA är i dag snarast att betrakta som en semidemokrati. Och det går fort utför.