söndag 30 januari 2011

Barnen och genuspedagogiken

På förskolan Egalia finns inga flickor eller pojkar, bara kompisar. Alla är hen. Trenden med genuspedagogik på dagis och förskolor tycks vara här för att stanna. Men vad betyder den?

Om man tror att jämställdhet handlar om att avskaffa könen är man galet fel ute. Och om man tror att livet blir bättre för barnen om lärarna skriver om en barnsång så att den manlige huvudpersonen i stället kallas "hen" är man faktiskt lite rubbad i roten. Jämställdhet handlar om lika rättigheter och skyldigheter. Inte om att på mjukrebelliskt manér klä pojkar i rosa och flickor i blått eller att låtsas som om skillnader mellan könen inte existerar.

Genuspedagogiken sägs syfta till att befria människan från könsrollerna, dessa konserverande och förutfattade meningar om hur kvinnor och män ska vara. Könsroller handlar om uppfattningar på samhällsnivå, grundade i kultur och tradition, om hur vi ska klä oss och föra oss men också vad som är kvinnliga och manliga arbeten och mycket annat.

Jag är den förste att instämma i att dessa roller finns och att de kan upplevas begränsande för den som inte tycker sig passa in. Men är könsroller enbart av ondo? Att vara pojke eller flicka är inte att "bli instoppad i ett fack"utan möjlighet att påverka. Inte i Sverige. Här är detta sällan ett problem medan det i väldigt könsstereotypa länder kan vara en stor begränsning. Det finns exempelvis i många länder mycket strikta förväntningar på när dottern eller sonen ska ha hittat en partner och gift sig, något som sätter oerhört stor press på ungdomar att leva upp till normen. Det är därför inte att förvåna att det dyker upp allt fler sajter där muslimska och asiatiska kvinnor söker västerländska män.

Rollerna skapar ramar för oss och erbjuder därmed trygghet samtidigt som de verkar begränsande och skapar yttre press. Det brukar ofta hävdas att livet var enklare förr när kvinnor och män visste sina fasta roller. På ett sätt var det säkert det. Samtidigt glömmer vi därmed bort alla de möjligheter som då saknades och den press som det oundvikligen innebar när barn förväntades välja en viss väg i livet enbart baserat på vilket yrke föräldrarna hade. Så ser inte samhället ut längre i vår del av världen. Det genuspedagogiska arbete man sysslar med på ovannämnda förskola får därmed ett löjets skimmer över sig när det egentligen skulle räcka med att lära barnen att behandla alla med respekt.

Om vissa föräldrar vill sätta sina barn i dagis och förskolor som arbetar genuspedagogiskt är det givetvis deras val. Min egen uppfattning är däremot att barn inte ska behöva vara offer för feministiska genusexperiment. Jag tror mer på att ge barnen tillräckligt stort självförtroende och stor självkänsla för att kunna stå emot press och förväntningar utifrån.

16 kommentarer:

Anonym sa...

häng med lite va! Alla förskolor jobbar aktivt med att motverka traditionella könsroller! det står i nämligen i läroplanen. Och det handlar inte om att Få flickor att bli pojkar och pojkar att bli flickor! Det handlar om att få vara vad man vill utan att begränsas av samhällets normer.

Hans Engnell sa...

Och detta gör man genom att kalla folk för "hen"? Give me a break.

Per Hagwall sa...

Nej anonym, läroplanen handlar inte om "att få vara vad man vill utan att begränsas av samhällets normer." Den handlar om att göra pojkar av flickor och flickor av pojkar.

Det står inte "balansera", det står "motverka" traditionella könsroller.

Tack och lov så struntar de flesta förskolepedagoger högaktningsfullt i läroplanens bokstav och låter barnen utvecklas som fria människor.

Anonym sa...

Som tur är så struntar inta de pedagoger jag känner i detta. har du läst den nya läroplanen? som vi jobbar, så jobbar vi aktivt med att stärka individen oberoende av samhällets normer.

Anonym sa...

Anonym -

Vad hander om man vill utveklas till att vara en "man" fran att vara en pojke. Da begransar du ju helt plotsligt dennes vilja att fa vara vad han vill genom att kalla honom hen.

Paradox???

daydreaming sa...

Det måste rimligtvis vara bra att man får utvecklas till den individ man ska bli utan att bli påprackad fördommar om hur män och kvinnor "ska" vara.

Sedan om det är rätt metod de har på Egalia är inte lätt att säga innan vi fått facit. Men jag kan förstå tanken att om man tar bort de leksaker som är mest steriotypa kanske man kan se det som att man öppnar för andra saker.

Jag har ännu inte läst om förskolor som operarer bort snoppar och snippor så jag är nog rätt säker på att farorna för att könen ska försvinna är hystriskt överdrivna.

marie sa...

För ett par hundra år sedan hade ett samhälle med könsroller som vi har idag verkat näst in till anarktistiskt. Varför är du så rädd för att fortsätta utvecklas? Och hur ska man kunna behålla sitt självfötroende att vara sig själv när folk som du själv skrockar åt ord som hen och använder feminist som ett skällsord? Förklara det är du snäll.

Hans Engnell sa...

Könsroller anses begränsa oss som människor. Men hur kan en genuspedagog visa att jag med en traditionell uppfostran (pojkaktiga kläder, bilar och actionfigurer i leksaksskåpet etc.) har begränsats som människa? Det går ju inte att påvisa något sådant. Genusvetenskapen är således ren fluffvetenskap och inte mer trovärdig än parapsykologin.

Jag är fullkomligt övertygad om att det är möjligt att ge sina barn självförtroende, självkänsla och trygghet utan att kalla dem för "hen" och utan att påtvinga dem genusvetenskaplig drillning.

Anonym sa...

Du verkar någorlunda interlektuell! Läs om Michel Foucault teorier om ordets makt. Och om hur vi skapas och skapar varandra utifrån den i samhället existerande diskursen. Och hitta inte på att det inte finns mängder av studier och litteratur som visar på hur vi begränsas av normer och skapas av sociala konstruktioner! Det finns gott om forskning som stödjer detta! Vill du Dick va en macho kille med aktionfigurer so fine! Men säg inte art du inte är resultatet av socionom konstruktion.

Anonym sa...

... Håller dock med om att hen är ett onödigt uttryck.

Hans Engnell sa...

Jo, tack, jag har läst min beskärda del av Foucault. Han är intressant men inte alltid relevant. Faktum kvarstår: det går inte att säga till en annan människa i Sverige 2011 att han eller hon har begränsats som människa av vissa normer eftersom du inte har facit på hur samma person hade mått och fungerat i ett samhälle präglat av genuspedagogiska förhållningssätt. Men att ifrågasätta genusvetenskapen är tydligen att svära i kyrkan...

Anonym sa...

Jag håller med om att man inre kan säga att allt blir bättre bara för att man jobbar med genuspedagogik. Men nog måste du se och erkänna att vi styrs och begrensas av normer och förväntningar? Har själv gjort en studie på högskolan som visar att det är en signifikant skillnad mellan barns val av leksaker (beroende av kön) i ett års ålder och i tre åts ålder. Någonting händer, vi väljer allt mer könssteriotypt! Analts och vidare studie av fenomenet cisar tyda på att det är just social konstruktion som spökar! Men Vad vet jag det kan ju bero på att man har snopp att man leker mer med bilar! Så har det ju varit sen stenålder eller?

Anonym sa...

Om du är intreserad så läs "pedagogiska miljöer och barns subjektsskapande" får en att tänka till!

Hans Engnell sa...

Men varför skulle detta vara ett PROBLEM? Allvarligt talat har du problem med dina prioriteringar om du tycker att det är ett bekymmer att fler pojkar än flickor leker med leksaksbilar. När jag var riktigt liten var min främsta lekkompis en flicka. Vi gjorde en kompromiss. När vi var hos mig lekte vi med mina actionfigurer, när vi var hos henne lekte vi med hennes barbiedockor. Jag minns att jag inte alls gillade att leka med hennes leksaker. De var ju inte ett dugg roliga! Men vi gjorde den kompromissen eftersom vi ville leka tillsammans.

Jag tror att barn kan skapa sina egna sätt att leka utan vare sig jämställdhetsplaner eller genuspedagogiska förhållningssätt.

Anonym sa...

Nu tror jag att vi får va ense om att vara oense. Och vara glada att vi har den lyxen. Jag kan gå djupare in på detta men gör det med någon som är öppen för diskussion! Jag kan oxå komma slängande med personliga små berättelser men känner attduskussionen bör ligga på annan nivå!

Hans Engnell sa...

Det är klart att diskussionen kan föras på strukturell nivå (som så ofta görs). Men vi har faktiskt mycket olika perspektiv på detta. Jag anser helt enkelt inte att könsroller är så begränsande för människor som du tycks göra.

Mitt syfte med det lilla exemplet var för övrigt att i all enkelhet illustrera att det faktiskt är möjligt för barn att leka fritt utan att vuxna bestämmer hur detta ska ske. Jag tror inte på genuspedagogik som en framkomlig väg och jag kommer med glädje placera mina framtida barn i förskolor som inte har detta arbetssätt.