Jag tycker riktigt illa om Vänsterpartiet. Och jag tycker att Lars Ohly är direkt äcklig. Men en sak ska både Ohly och hans parti ha en eloge för: de är hyggligt konsekventa. När övriga sex riksdagspartier trängs i mitten drar Vänsterpartiet konsekvent åt vänster. Det vitaliserar politiken att åtminstone ett parti står upp för något annat än alla de andra. Även om åsikterna som sådana väcker avsmak. Lars Ohly har rätt i att se faran med att Sverige går mot ett tvåpartisystem.
Vänsterpartiet vitaliserar alltså rikspolitiken (nu är visserligen partiet ingalunda bokstavstroget utan i hög grad populistiskt när situationen kräver det, men så fungerar politiken på riksdagsnivå). Det är bara synd att det är ett vänsterparti. Sverige skulle behöva ett motsvarande Högerparti. Ett parti som står upp för frihetliga värderingar, även när det blåser snålt. Som vågar kritisera den generella välfärdsmodellen, som orkar ta striden om de mänskliga rättigheterna på hemmaplan även när det innebär kritik mot såväl narkotikapolitiken som sexköps- och andra moralistiska skitlagar.
I valet 2010 kommer folket att få välja mellan Sahlin och Reinfeldt, vilket är ungefär som att välja mellan ljusgrått och mörkgrått, skit och spya. Valet borde i stället stå mellan Lars Ohly och valfri-frihetlig-liberal-partiledare. Då skulle rösten åtminstone betyda något. Inte tillfalla endera ledare som bäst kan beskrivas med ett apatiskt "jaha".
1 kommentar:
Jag skull tvärt om säga att Vänsterpartiet eller i alla fall Ohly verkar kroniskt ovilliga att berätta vad de vill och sånt där som väljarna skulle tänkas vilja ha svar på.
Se valmanifeststrulet till exempel.
/B
Skicka en kommentar