söndag 18 oktober 2009

Vem lockar en hemlös liberal?

Valet nästa år blir en enda lång huvudvärk för alla liberaler. Det går inte att rösta på Reinfeldt. Inte efter att han tagit landets största borgerliga parti flera stora steg vänsterut genom att acceptera den socialdemokratiska problemformuleringen, genom att krama fackrörelsen och genom att ersätta all idéutveckling i partiet med det uppsträckta blöta fingrets politik. Lägg därtill FRA-lagen.

Men tittar man brett på regeringsalternativen som de ser ut i dag, inser man snabbt att en liberal inte kan rösta på något av allianspartierna. Kristdemokraterna är ett moralistiskt förbudsparti på kristen grund och går därmed bort utan vidare diskussion. Folkpartiet är en sossigt feministparti som har mer gemensamt med Socialdemokraterna än med de liberala värden en sann liberal vill värna. Centerpartiet har tagit steg i en positiv riktning under Maud Olofsson, men är fortfarande klimatalarmistiskt och nog hittar vi feministiska inslag även i det gamla bondepartiets politik.

Det finns enstaka positiva ställningstaganden hos alla borgerliga partier, men det är inte tillräckligt för att locka en liberal röst när helheten är moralistisk och förbudsorienterad.

Visst skulle man kunna straffrösta på de rödgröna bara för att få uppleva känslan av att rösta bort Reinfeldt från makten. Min skadeglädje skulle vara svåröverträffad av att få se Reinfeldt erkänna sig besegrad. Det skulle dessutom, ur ett liberalt perspektiv, kunna ses som en knäpp på näsan för den vänstersväng som Nya Moderaterna har tagit. Problemet är att om Alliansen förlorar valet, kommer det inte att vara på grund av att Moderaterna gjorde ett dåligt val utan för att Kristdemokraterna åkte ur riksdagen. Reinfeldt sitter således säkert i sitt parti oavsett valutgång. Någon backlash för Nya Moderaterna är inte att vänta. Och resultatet med en rödgrön seger blir att vi får Sveriges sämsta statsminister någonsin och därtill kommunister i regeringen. Då får man nästan skynda på sina emigrationsplaner.

Så... vad göra? Jag väljer den enkla vägen. Jag kommer inte att rösta på något av riksdagspartierna. Det blir antingen en röst på obetydliga Liberala Partiet, som åtminstone är konsekvent, eller ingen röst alls. Jag gissar att magkänslan på valdagen kommer att avgöra. Oavsett valutgång vet vi att vi kommer att få mer övervakning, skärpta morallagar och fler regleringar av vårt privatliv. Vem som stiftar lagarna kanske i slutändan inte är så jäkla viktigt när resultatet blir i stort sett detsamma.

6 kommentarer:

AnonymousCoward sa...

Tjaaa, jag har helt gett upp hoppet om politik(er), ser inte ens hur medhåll från en majoritet kan ge någon rätten att kränka, stjäla eller använda våld mot tredje part.

Och angående straffröstande så skrev Wendy McElroy rätt bra om ett liknande område 1997:
http://www.voluntaryist.com/articles/085b.php

Einar Berg sa...

Mycket bra skrivet!
Det är ganska dyster läsning men tyvärr ack så sann. Sveriges riksdagspartier kör efter devisen "Helt underbar och älskad av alla, gällande allting, hela tiden" Alla riksdagspartiernas kämpande strävan att hitta "mitten" med laser påminner mig lite om en sketch med Peter Wahlbeck som heter "Moderatkommunisterna". Den går inte att jämföra rakt av, men det ligger något i det.
http://www.youtube.com/watch?v=eZVQ4n-wmbc

Anonym sa...

Instämmer, som en med främst liberala åsikter finns det inte längre något riksdagsparti som jag tycker att jag med bibehållen självaktning kan rösta på.

Anonym sa...

True true,

Jag kommer dock att ge min röst till PP. Det blir en missnöjesröst som förhoppningsvis knäpper M på näsan.

Finns inga liberaler i politiken, tråkigt nog.

Anonym sa...

Ja gör som anonym ovan!

Visa riksdagpolitikerna att de inte kan hålla på hur som helst med vår frihet och våra rättigheter. Rösta på pp!


// ui

Hans Engnell sa...

När Piratpartiet har fattat beslut i frågor som rör något så grundläggande som rätten till vår egen kropp (narkotika, sex etc.) ska jag överväga det. Som det är nu är det som att rösta på en enfrågeförening som inte tar ställning i något annat än sina egna intressefrågor - och kan tänka sig att samarbeta med vem som helst. Ett sådant parti är fullständigt oförutsägbart.