Till viss del kan jag instämma i Sakines beskrivning. Jag har aldrig riktigt begripit på vilket sätt det är integritetskränkande med övervakningskameror på offentliga platser som köpcenter, torg eller tunnelbanevagnar. Jag förstår inte ens upprördheten över övervakningskameror i ständigt vandaliserade tvättstugor. Alla med tillgång till gemensam tvättstuga vet att det alltid finns folk som inte sköter sig – även om min tvättstuga aldrig har utsatts för någon sorts vandalism är det alltid folk som inte städar upp efter sig. Soprummet är värre. Där skulle hyresvärden mer än gärna få sätta en kamera… Vad är det ni gör i tvättstugan som ingen annan får se? Kissar i handfatet? Sätter på frugan mot mangeln?
Kraven på skyddat privatliv kan tyckas paradoxala när människor samtidigt i allt större utsträckning fläker ut sig på både bloggar och Facebook. Skillnaden är förstås att vi själva väljer vad vi vill berätta där, men det är ändå två helt olika trender – oro för minskad personlig integritet och en vilja att delge hela världen mer om ens privatliv – som är svåra att få ihop.
Emellertid ska hoten mot integriteten inte bagatelliseras. Även om jag inte har något emot att det sätts upp övervakningskameror på offentliga platser skulle jag inte vilja leva i Middlesbrough, där kamerorna följer varje steg och där kontrollanter bakom mikrofoner ropar ut tillrättavisningar i utplacerade högtalare. Storbritannien har drabbats av fullständig övervakningsmani och det är inget vi bör ta efter.
Jag anser att personlig integritet är en oerhört viktig fråga. Därför har jag hela tiden varit motståndare till FRA-lagen, båda versionerna, och kommer fortsätta att vara motståndare till liknande övervakningslagar i framtiden. Men jag tycker inte att det är integritetskränkande med personnummer och jag kommer även fortsättningsvis att företrädesvis handla med mitt kort i stället för med kontanter. Det är helt enkelt mest bekvämt.
Om jag måste välja föredrar jag dock överdrivna integritetsivrare framför aningslösa mähän som bara litar till statens inneboende godhet. Att medborgare är kritiska och misstänksamma mot staten mår samhället bara bra av. Var vi lägger ribban är upp till oss själva, men jag tror att det skulle tjäna den större saken om vi lärde oss att välja våra strider.
Var drar du gränsen?
5 kommentarer:
Jag skulle säga att Sakine nog är oinsatt och/eller lurad. (Och eftersom hon står utanför blogosfären kommenterar jag inte heller artikeln på hennes hemsida.)
Hon tror att man blir avstängd från internet om man ringer upp sin "internetleverantör" och säger att man surfar barnporr. (Sannolikt kommer dock ett antal andra saker att inträffa, men det hör inte hit.) Vilket inte kommer att ske, av den enkla anledningen att det inte finns några internetleverantörer, det finns däremot leverantörer som erbjuder uppkopplingar mot internet. Skillnaden är fundamental och inte semantisk.
Argumentet för överkvakning att brottsligheten på Möllevångstorget minskade med 30-50% när man satte upp kameror är viktigt. För det visar att man försöker föra läsaren bakom ljuset, eftersom huvudorsakerna till den minskade brottsligheten vid just Möllevångstorget med till visshet gränsande sannolikhet inte kom från ökad övervakning. Övervakning kan fungera om man övervakar för att skydda objekt (tunnelbanevagnar, tvättmaskiner, taxichafförer), men övervakning för att kartlägga människors beteende ger motsatta effekten.
Som jag ser det är det ointressant hur små eller stora negativa effekter mer övervakning får. Det intressanta är om, inte hur mycket. Och med FRA-lagen och IPRED har man enligt min åsikt tydligt gått över gränsen. Jag skulle önska att det fanns något annat parti att rösta på, men f.n. är det enda parti som vill bromsa utvecklingen PP. Det är inte deras fel att övriga partier är tondöva (möjligen då V och MP som bara verkar ha grava hörselproblem), och inte ens lyssnar på sina ungdomsförbund.
Skillnaden mellan övervakning och att prata frispråkigt på Facebook är ungerfär som skillnaden mellan en stalker och fiska efter uppmärksamhet på krogen. Jag har absolut inga problem att se skillnaden.
I princip har Rick Falkvinge helt rätt i sina slutsatser, men om framförande är rätt är en annan sak. Dock verkar Sakines artikel tala för att retoriken är rätt, eftersom det är kristallklart att hon (och en mängd andra) ännu inte begripit problemet. Bara det faktum att övervakningsivrarna så genomgående inte är intellektuellt ärliga bör mana till djup eftertanke.
Att de bland de kanske 5% av svenska folket som stödjer PP finns folk som är paranoida är knappast förvånande, och har knappast med saken att göra. Om man nu inte har åsikten att alla dessa 5% av befolkningen är paranoida.
Och eftersom hon står utanför blogosfären kommenterar jag inte heller artikeln på hennes hemsida.Vad menar du med "att hon står utanför bloggosfären"? Har med nöje och intresse följt hennes blogg sedan flera år. Och då är man väl rimligen i bloggosfären? Eller är det något annat som avses?
Jag gjorde uppenbarligen inte tillräckligt research (och såg inte heller länken på din sida). My bad.
Jag tappade respekten för Sakine Madon den dagen hon sa att hon ville bli polis.
Det visade hur pass illusionerade hon är när det kommer till vissa bitar i samhället och definitivt hur illusionerad hon är när det gäller privatlivets helgd.
Tak for en interessant blog
Skicka en kommentar