Ingen kinesisk mat på Kinarestaurangerna

"Det är onekligen ett mysterium att svenska kinarestauranger fortfarande inte gör... kinesisk mat. Även svenska turistgrupper i Peking serveras måltider som kryddats ned så att den blir lika menlös som Kinamaten de är vana vid."

Ola Wong skriver tänkvärt om västerländsk och kinesisk matkultur i SvD. Och han har onekligen en poäng. Det är ohyggligt svårt att hitta riktig kinesisk mat på svenska Kinarestauranger. Känslan är att har man besökt en, har man besökt alla. De erbjuder samma gamla vanliga kött med wokade grönsaker, friterade räkor, vårrullar och nudlar. Svenskifierade och fullständigt smaklösa bufféer. Jag blev därför lite förvånad när jag första gången besökte Kina och varken såg till vårrullar eller de där friterade räkorna utan möttes av en uppsjö av annan god mat som faktiskt smakade.

Att man som svensk turist i ett guidat sällskap i Kina serveras den "ofarliga" (läs menlösa) västerländska versionen av den kinesiska menyn känns också igen. Jag har till och med blivit serverad pommes frites till maten, vilket är nog så upprörande för någon som vill upptäcka den kinesiska matkulturen/kulturerna. Bäst mat till bäst priser har enligt min erfarenhet mellanklassrestaurangerna, dit vanliga kineser går och äter. Du får betala mellan 10 och 30 kronor för en maträtt i storstan. Det är vällagat, kryddat med omsorg och väl tilltaget.

Har man några som helst krav på att maten på en Kinarestaurang ska vara geniun löper man således risk att bli ständigt besviken i Sverige. Jiaozi tror jag knappt att jag har sett på en svensk Kinarestaurang, trots att det är så vanligt i vissa delar av Kina. Det finns dock ett gyllene undantag från regeln. Det heter Dragon House och ligger vid Hornstull i Stockholm. Där finns två menyer - en svensk och en kinesisk. De har till och med min favoritförrätt: gurka med vitlök! Att en flaska Tsingtao kostar 78 kronor i stället för 6, som i Kina, får man väl helt enkelt leva med.

"Om man inte vill laga maten själv och inte vill bli ruinerad är man utlämnad åt pizza, hamburgare och kebab, varvat med thaicurry och andra klassens ris." Ola Wongs dystra konstaterande om matsituationen i Sverige är pinsamt nog sann. Det går att hitta matställen som serverar bra husmanskost till hyfsade priser, men de är bannemej lätträknade. Det är lättare att hitta ställen som tar 130 kronor för blodpudding eller isterband. Gott, javisst, men knappast prisvärt.

Dessutom är kinesernas sätt att äta väldigt sympatiskt. Såvida man inte äter ensam beställer man in en rad olika rätter och plockar sedan från allt. Kosten blir mer varierad och man tröttnar inte på maten på samma sätt. Det jag saknar i Kina är den svenska fikakulturen. Och det överlägsna svenska godiset. Men det är en annan historia.

Har du några tips på riktigt bra och genuina Kinarestauranger i Stockholm,
är jag idel öra!