Vi reser mer än någonsin tidigare. Och vi reser inte bara oftare utan också längre. Det populäraste resmålet bland svenskarna är inte längre Gran Canaria eller någon grekö i Medelhavet utan Thailand.
Vad betyder det att vi reser mer i dag än tidigare? Jo, det betyder att förutom att vi har en större möjlighet till härliga semestrar också har en chans att se andra kulturer, träffa på andra uppfattningar och bli mer toleranta. Det utvecklar oss som människor och för oss närmare varandra. Detta gillas förstås inte av alla.
Jennie Dielemans (som tidigare har skrivit boken Motstånd om unga aktivister, utgiven av Ordfront) har skrivit en bok om det hon betraktar som baksidan av vårt resande: Välkommen till paradiset. Reportage om turistindustrin. Boken recenseras av Kajsa Ekis Ekman i DN Kultur (under rubriken "Turismen - vår tids kolonialism"). Ekis Ekman är förstås eld och lågor över sågningen av det svenska turistandet i länder som Thailand. Äntligen någon som begriper att folk ska hålla sig hemma, tycks hon tänka.
Orsaken till författarens negativa inställning verkar vara att turistorterna blir just turistorter. Resmål som tar emot många turister anpassar sig efter turisternas önskemål "med fatala konsekvenser för människor och miljö". Det byggs paradisstränder och hotellkomplex som tränger ut den befolkning som lever där året om.
Jag känner igen inskränktheten i resonemanget. När jag var liten och bodde i Norrlands inland var det ett evigt tjat om zse germans. Det var nämligen vanligt att tyskar köpte sommarstugor och detta gick förstås inte för sig. Invasion av tyskar, pratades det om. Rika tyskar kommer och köper upp alla våra sommarhus. Jag förstod aldrig problemet och det gjorde inte mina föräldrar heller.
Dielemans går (enligt Ekis Ekman) till och med så långt som att säga att turistandet gör att vi inte ser befolkningen på plats som människor och drar för trovärdighetens skull ett exempel om en svensk hallick i Phuket. Det blir lite svårt att ta resonemanget på allvar.
Sedan finns det förstås en miljöaspekt i det hela. Att resa är ju att smutsa ned. Vänsteragitatörer har fått ett argument i tiden för att visa varför alla borde stanna hemma, varför vi ska ha "rätt folk i rätt länder". Ekis Ekman avslutar: "Frågan är inte varför folk reser utan varför detta är tillåtet!" Menar människan på fullt allvar att...? Ja, förmodligen.
Det verkar inte finnas några gränser för hur urbota korkade idéer som frodas bland vänsterfolk. Lösningarna på nya problem, verkliga eller påhittade, är alltid inskränkningar, förbud, tvång och intolerans. Det är så vänsterreceptet för att "hantera" globaliseringen ser ut. Det är så vapnet mot utländsk konkurrens ser ut. Och det är naturligtvis så botemedlet mot "klimathotet" ser ut. Allt som är fritt, oavsett om det rör handel, kapital eller människor, måste begränsas och regleras. Kontrolleras. Hur man kan påstå att man kämpar för frihet när man i själva verket vill reglera och styra människors frihet, går inte att förstå.
Det glädjande i sammanhanget är att boken, trots att miljöaspekten är högaktuell, förmodligen kommer att glömmas bort illa kvickt. Vi gillar nämligen att resa och det finns gränser för hur mycket vi är villiga att offra i den välregisserade klimatalarmistiska offerriten. Jag tror att det är ytterst få som är villiga att ställa in sin Thailandssemester bara för att Kajsa Ekis Ekman och andra galenpannor tycker att sådana resor borde förbjudas. Om nu inte våra kära politiker kommer på några nya skatter och avgifter som gör resandet till en lyx för ett fåtal igen.
13 kommentarer:
Exakt. Jag är så trött på denna Bror Duktig-mentalitet som alla journalister och kulturmänniskor tävlar om att köra ner i halsen på oss.
En av grundorsakerna till att så många knäppa åsikter körs fram som nya och fräscha och värda att lyssna till tror jag är att journalistiken är underställd dramats lagar.
Det krävs ett undantag, en avvikelse som skapar spänning. Man kan inte skriva en bok eller artikel om hur folk tycker det är trevligt att resa och hur alla mår bra och är rätt så nöjda på det hela taget.
Därför kräver underhållningsindustrin, av vilken journalistiken och kulturen är en del, hela tiden nya knäppskallar med vansinnesåsikter att lyfta fram.
Ett exempel: Normala människor gillar polisen. Vi behöver dem när en cykel blir stulen, när vi känner oss otrygga i parkerna osv. Inget att skriva om. Dyker det då upp en människa som anser att nejdå, så är det inte alls, det är POLISEN vi skall vara rädda för - då blir det intressant.
Eller ett annat exempel: Normala människor gillar konst de begriper. Träd och fåglar och barn och landskap - vad trevligt att man kan se vad det föreställer, tänker folk. Inget att skriva om, alltså. Men dyker det upp nån som förklarar att titta här; sperma, blod och några obegripliga steck på en duk - DET är jävligt fint - då finns det genast en spänning, en konflikt som gör att journalister och förståsigpåare kan skriva om det.
Vi, publiken, tvingas därmed hela tiden ta ställning till nya tokigheter. Enbart för att dramats lagar kräver detta.
DÄRFÖR blir man så förbannat trött när man läser tidningen, hör på radio eller ser på TV.
Det vi borde ha är politiker och påverkare som vågar stå upp för sunt förnufft och säga till virrhjärnorna "vad fint att du tänkt så här, jättekul, men tyvärr är det helsnurrigt och du har missuppfattat allt så vi skiter i dej och vad du tycker. Nej, vi kommer inte att ge dina åsikter publicitet eftersom alla friska människor begriper att du har haft helt fel från dag ett. Men du är välkommen att själv prångla ut dina hjärnspöken. Seså, schas".
Detta avståndstagande från idioti kommer naturligtvis inte att ske, eftersom gränserna för vad som är vettigt och klokt hela tiden flyttas framåt. Just på grund av den ändlösa strömmen av intellektuella clowner som ges utrymme i medierna.
Vattendroppen urholkar stenen, du vet.
Men det finns två sätt att skydda sig själv. Man kan
a) skaffa så mycket pengar att man har råd att strunta i vad folk tycker och köra sitt eget race
b)sluta konsumera massmedier
Välj själv.
Ja, det viktigaste måste ju vara att ni nyliberala turister inte drabbas av några tvivel på er egen förträfflighet.
Krigstid,
Säg den thailändare som skulle bli glad och tillfreds om alla turister plötsligt gav sig av. Vad Ekis Ekman och Dielemans än säger, LEVER många thailändare på turismen. Det har inget med den turistande västvärldens "förträfflighet" att göra. Men folk på vänsterkanten har ju aldrig begripit värdet av frihet för människor, således står man oförstående inför värdet av fri rörlighet.
Återigen en liberal som inte läst boken, utan bara en recension, och har åsikter om boken. Måste säga att den liberala metoden att söka kunskap är intressant. För det verkar vara just det. En metod. Läsa lite, tycka mycket. Lite Adam Smith = nyliberalism.
Det här måste vara det mest korkade jag läst på mycket länge.
Det är djupt deprimerande att det finns människor som på allvar hävdar att deras rätt till billiga semestrar är viktigare än andra människors rätt till liv och hälsa och en rättvisare fördelning av världens resurser.
Å andra sidan, vad kunde man vänta sig från nyliberalt håll?
"Vi gillar nämligen att resa" - man tar sig för pannan...
Onyourleftside:
Det framkommer med klar tydlighet i min bloggpost att jag inte har läst boken utan att jag kritiserar boken utifrån vad som framkommer om den i Ekis Ekmans recension. Bloggposten handlar lika mycket (eller rent av mer) om Ekis Ekmans utfall. Sedan har jag naturligtvis problem med själva grundtesen, att det skulle vara fel av oss att resa långt för att semestra. Det kan jag aldrig köpa, oavsett vilka orsaker man anger.
Erik Ronström:
För det första: Thailand är det populäraste resmålet bland oss svenskar, all klimathysteri till trots. Det vittnar om att det är fler än nyliberaler som tycker att det är roligt, spännande och viktigt att resa. Trots att knäppskallar som Ekis Ekman och andra kastar sina bannor över oss för det.
För det andra: varför ska det vara en lyx att semestra? Varför ska det vara förbehållet ett fåtal att besöka platser på andra sidan jorden? Hade jag varit socialist hade jag talat om klasspolitik här. Det är förakt mot alla med vanliga inkomster att hävda att det är för BILLIGT att resa till andra länder.
För det tredje: på vilket sätt hjälper vi thailändare, kineser och rwandier genom att INTE besöka deras länder och göra av med våra pengar där? Det blir ingen rättvisare fördelning av några resurser om vi isolerar oss i västvärlden och lämnar resten av världen därhän. Och om det över huvud taget ska finnas några resurser att fördela här i världen är det frihet och öppenhet som behövs - för kapital, varor och människor - inte isolationism, protektionism och straffskatter.
Nej, res, upptäck och bli av med fördomarna om resten av världen!
Hans du har helt rätt, tyvär är vänstermänniskor inte allt för ofta MENSA medlemmar.
Ni vänster, varför begränsa folks resor över gränserna. Varför ska folk ens få åka utanför den stad man föddes i???
Res mer! Javisst! Jag har rest ganska mycket runt om i världen, oftast på egen hand. Till skillnaden från vissa som mest gillar sol och bad, så föredrar jag natur och kultur. Jag blir glad varje gång när jag kommer till ett nytt land - alltid nyfiken. Jag vill lära känna landet och människorna, jag vill förstå deras historia, deras tradition, deras sätt att leva.
Genom mina många resor har jag blivit en bättre och öppnare människa, fått större perspektiv på livet, blivit mer tolerant och sympatisk.
Sverige är ett litet land och många svenskar har inte riktigt förstått att "there is a big, beautiful world out there".
Miljövännerna" kommer att leda oss rätt in i det fascistiska övervakningssamhället - med ’miljön’ som oöverträffat argument.
De vill införa personliga utsläppsrätter och de vill förbjuda människors resande eftersom de i princip anser att alla transporter (utanför lokalsamhället) är ett misslyckande för människan. Nej, stoppa grönsaksfascismens framväxt medan tid är!
"För det tredje: på vilket sätt hjälper vi thailändare, kineser och rwandier genom att INTE besöka deras länder och göra av med våra pengar där?"
Du har jag inte fattat något, pengar är till för att ges bort så att andra inte behöver arbeta. Helst till socialistiska demokratier såsom Zimbabwe, Kuba och Nordkorea så att människor med hjärtat till vänster kan se till att pengarna sprids rättvist efter behov.
Att åka till ett annat land och kräva gentjänster för sina pengar är naturligtvis ren ondska. Du har ingen rätt att köpa tjänster av andra människor av kött och blod. Du skall arbeta så hårt du kan efter förmåga så att andra kan få alla sina behov uppfyllda. Du kommer snart att upptäcka att du också bara har behov och ingen förmåga, på vilket portarna till det socialistiska himmelriket öppnar sig.
(ironi)
Undrar om tågluffare på Eurorail eller en backpacker som reser runt i Asian verkligen är ett stort miljöhot...
Sen är det inte helt "miljömässigt" att bo i Sverige med all uppvärmning, långa avstånd, onödig återvinning av papper och glass etc.
Sen om thailändarna verkligen skulle tycka att turism var ett stort problem, så finns det alternativa sätt sköta det, t.ex. som Bhutan.
Men kanske som sagt vet nog någon som inte vill tillåta utlandsresor nog bättre...
Det ska bli mycket intressant att läsa boken - även om jag måste vänta ett tag. Är alltför upprörd av dumheterna jag redan läst.
Då jag lever i Thailand är det de exemplen som upprör just mig. Bergsfolk som uppvisar dans och fotograferas har, enligt Jennys västerländska överhöghet fråntagits sin människovärdighet. Men att det gör att dessa människor kan bevara sin kultur och försörja sig verkar inte tas i beaktande. Har hon talat med någon av tjejerna? De som själva säger att det är okej, nu kan vi leva på vårt sätt. Bergsfolken har en fristad i Thailand då de förföljdes mycket svårt framförallt i Burma. Och om det är fult att fotograferas för sin försörjning, hur synd är det då inte om fotomodeller, stackars flickor... men det kanske inte gäller om västvärldens folk. Och stäng Skansen för sjutton, jag har sett att där förekommer kulturella uppvisningar från flera delar av Sverige, på samma plats!
Hon anser att turismen är kolonial-lik, men det jag hittills sett av boken andas verkligen kolonialtänkande. Hon bestämmer hur världen borde se ut, enligt henne bör inget ändras. Så låt folk svälta ihjäl, det är tydligen bättre enligt Jenny!
Skicka en kommentar