Ett sätt att rättfärdiga sin egen existens

Det är problematiskt med statliga myndigheter som bedriver historieundervisning. Det är ännu mer problematiskt med statliga myndigheter som propagerar för sin egen existens genom att slänga ut vinklade undersökningar.

1997 gjordes en undersökning som visade att bara 7 av 10 svenska skolungdomar var helt säkra på att Förintelsen ägt rum. Resultatet tolkades som en röd blinkande varningslampa. Betydde detta att 3 av 10 skolelever skulle kunna vara målgrupp för nazistisk propaganda? Något måste göras, tyckte den sittande regeringen och gjorde som sittande regeringar i Sverige brukar göra: de startade en myndighet - Forum för levande historia (FFLH). Dessförrinnan fick vi ta del av boken Om detta må ni berätta, en lättläst bok som kunde beställas lite överallt och till slut hade skickats ut till miljoner svenska hushåll.

Att göra som DN och tolka resultatet av den där tidiga undersökningen av skolelevernas kunskap om Förintelsen som ett tecken på kritiskt tänkande kanske inte är helt klockrent. Det har gjorts senare försök att se hur svenska skolelever tolkar information om Förintelsen på nätet, vilka sajter de söker på när de ombeds leta information i ämnet. Resultatet, om än begränsat i sin representativitet, visade att eleverna surfade in på de mest lättåtkomliga sajterna utan att märka att vissa av dem var förnekarsajter. Det är därför väldigt svårt att veta varför 3 av 10 elever svarade som de gjorde i en enkät för 11 år sedan.

Följderna vet vi. FFLH kom till världen och påbörjade sitt arbete om Förintelsen. Kritiken har varit ganska ljummen eftersom det trots allt bara var nazismen som "drabbades" av myndighetens arbete. När kommunismen lyftes in i bilden (även om fokus fortfarande är brotten under hakkorset), ilsknade vänsterhistoriker till och krävde att myndigheten genast ska läggas ned.

FFLH är emellertid inte nedläggningshotad. Ändå anser uppenbarligen myndigheten att den behöver motivera sin existens, denna gång genom en ungefär lika missvisande enkät som den där för 11 år sedan. Nu har svenska lärare fått svara på en rad kunskapsfrågor och resultatet visar enligt FFLH att de är dåligt informerade om nazismen och Förintelsen.

En av frågorna lyder: Vilket av följande läger byggdes huvudsakligen för att mörda judar?

Det finns sju alternativ och bland dem hittar vi Gulag, Dachau, Bergen-Belsen, Chelmno och Treblinka. Det är tydligen här många lärare har snavat. Nu kommer vi in på detaljer, detaljer som det kanske inte är så oerhört viktigt att alla lärare kan utantill. Visst kan det vara rimligt att känna till skillnaden mellan Gulagarkipelagen och de nazistiska utrotnings- och koncentrationslägren. Men varken Dachau eller Bergen-Belsen var läger byggda huvudsakligen för att mörda judar. De var inga förintelseläger som Treblinka, som hade som enda uppgift att mörda så många judar som möjligt som samlats ihop från polska getton. Chelmno kanske inte alls borde kallas ett läger. Det var här som de berömda gasbussarna användes på en storskalig nivå, men operationen utfördes i en byggnad och en ansluten lastbil och inte i något "läger".

Mest känt i sammanhanget är förstås ett annat läger. Många skulle nog kunna tänka sig att svara Auschwitz på frågan ovan. Men inte heller det vore egentligen ett helt korrekt svar. Auschwitz byggdes nämligen inte alls för judar utan för politiska fångar och krigsfångar. Lägret utvecklades sedan till ett stort fångläger, ett slavarbetsläger (Monowitz) och samtidigt det mest dödliga av nazisternas förintelseläger (Birkenau).

Frågan är om allt detta spelar någon roll när det handlar om att lära ut mänskliga värden i grunskolan. För det är trots allt vad berättelsen om Förintelsen innerst inne handlar om, inte definitioner eller statistik. Och där kan många duktiga lärare göra storverk utan att känna till detaljerna i den slutgiltiga lösningen.

Tidig modell för staden Auschwitz: en tysk bosättning i öst.
Planen övergavs och Auschwitz blev senare ökänt för något helt annat.