Kvinnors våld mot män

Mäns våld mot kvinnor. Den frasen hör vi nästan dagligen i den svenska debatten. Varför slår män kvinnor? Vad kan göras åt problemet? Behöver vi mer genuspedagogik i förskolan? 

En undersökning gjord av Sahlgrenska akademien i Göteborg visar dock att det är lika vanligt att män blir slagna av sina kvinnor som tvärtom. I studien har 1 400 heterosexuella män och kvinnor i åldrarna 18 till 65 år deltagit. 8 procent av kvinnorna säger sig ha blivit utsatta för våld, en förfärande hög siffra. För gruppen män är siffran emellertid 8-11 procent.

Ett överraskande resultat, tycker nog många. Inte minst givet hur den svenska debatten ser ut där män som grupp ständigt misstänkliggörs och skuldbeläggs för de brott som en liten minoritet män begår. Två saker kan nu tänkas hända: nyheten tigs ihjäl, alternativt bagatelliseras eller förminskas eftersom den inte passar in i den könsmaktsteoretiska diskurs som råder i Sverige.

"[Enkäten] visar att det finns män som är rejält utsatta, även för systematiskt våld och som väljer att inte försvara sig. Många män har svårt att slå tillbaka för att det är större risk att man ska tro på vad hon säger." 

Enligt studien är våldets karaktär inte detsamma - kvinnor utsätts för grövre våld medan män får utstå örfilar, knuffar och kastade föremål. Intressant är också att många som slår sin partner själva uppger sig vara utsatta för våld. Det tycks alltså ofta röra sig om partners som misshandlar varandra. Det är väldigt sällan problematiken diskuteras ur det perspektivet.

Det är alltså frågan om en enskild studie och resultaten ska därför tas med viss försiktighet. Det behövs mer forskning på området innan vi kan dra några säkra slutsatser av hur våldsutsatta män är i heterosexuella parrelationer. Men enligt Gunilla Krantz, professor i medicin vid Sahlgrenska, överensstämmer dessa resultat väl med utländska studier.

Det finns få företeelser som väcker så starka känslor hos oss som när en stark man ger sig på en kvinna. För de allra flesta män än det helt otänkbart att lyfta sin hand mot en kvinna. Detta utnyttjas säkerligen av de kvinnor som slår sina män. Våldsutsatta skäms ofta för vad de utsätts för. Men vi behöver prata om att även män misshandlas och att det verkar vara vanligare än vi tror att par misshandlar varandra.

Studien Metro hänvisar till är Men’s and women’s exposure and perpetration of partner violence: an epidemiological study from Sweden. I abstractet hävdas att studien gjorts på 173 män och 251 kvinnor, alltså långt ifrån de 1 400 personer som anges i nyhetsrapporteringen. Någon kanske vet vad som stämmer här?

Monogami och otrohet

Synen på otrohet kan vara på väg att förändras. De olika dejtingsajter som inbjuder gifta och sambor till att ha en affär är ett tecken på detta.

Det finns flera förklaringar till att otrohet är ett hett ämne just nu. I takt med att vi lever allt längre blir löftet vid altaret om trohet tills döden skiljer oss åt allt svårare att efterleva. Ett giftermål vid 30 års ålder kan ju innebära att du inte får gotta dig med någon annan snopp eller snippa än din partners under de kommande 50 åren!

Ty även om vi lovar varandra evig trohet när vi gifter oss, är egentligen det enda vi kan lova någon vår trohet här och nu. Vem vet vad vi känner eller vilka vi är om fem, tio eller än mindre om 30 år? Det är ett synnerligen oromantiskt perspektiv, som inte lämpar sig för diskussion på bröllopsresan, men likafullt sant.

En annan förklaring är förstås att vi i dag själva bestämmer när vi vill ha barn och när vi bara vill ha sex. Vi behöver inte riskera utomäktenskapliga barn - och även om det skulle bli resultatet är inställningen till sådana en helt annan i dag än för 50 år sedan.

Jag tror också att vi har högre krav på våra liv i dag. Det krävs mer för att tillfredsställa oss i våra relationer. Om någon del inte fungerar till hundra procent är det lätt att börja snegla efter alternativ, kanske innan vi ens dryftat frågan särskilt mycket i vår relation.

Den brittiska sociologen Catherine Hakim anser att hennes forskning ger stöd för att otrohet tvärtom kan stärka den monogama relationen genom att ena partnern skaffar sig det han eller hon saknar i äktenskapet och följaktligen stannar kvar i relationen. "Det man inte vet något om, lider man sällan av", konstaterar hon.

Det är visserligen sant. Men det är ett ganska uselt sätt att se på en människa man svurit trohet till. Att bygga en relation på oärlighet tror jag inte på. För det är just oärligheten som är mitt problem. Inte att folk är gifta med en person och har sex med en annan. Om det finns en öppenhet kring detta i relationen, är det inget problem. Och då är det heller inte otrohet utan en överenskommelse mellan två vuxna människor. Det är lögnerna, dubbellivet - ja, sveket - som jag vänder mig emot.

Jag håller med Hakim om att vi förmodligen skulle må bättre av att vara lite mindre rigida i synen på flerpartsrelationer. Det är ju möjligt att vara gift med en person och ändå ha en mer än vänskaplig relation till någon annan. Bara alla parter är införstådda i vilka regler som gäller, vilket Hakim tydligen inte tycker är så viktigt.

Visst är det onödigt att kasta bort ett äktenskap som kanske inte är perfekt men som fungerar och där det finns en lång gemensam historia och barn med i bilden bara för att ena parten varit med någon annan. Självfallet är osakerna till otroheten - hur och varför det har skett - avgörande. Jag tror dock att många relationer skulle tjäna väldigt mycket på att ha en lite större öppenhet. Monogami kan vara kvävande, vilket styrks av att så pass många är otrogna.

Jag tror inte att polyamori passar flertalet. Men det finns många sätt att krydda även ett monogamt förhållande på och det finns framför allt många sätt att skapa ett levande och spännande sexliv med sin partner om allt bara sker frivilligt från båda parter. Då behöver andra partners inte alls uteslutas (man kan ju göra det tillsammans). 

Avslutningsvis kan sägas att frågan om vad som ska betraktas som otrohet också är lite intressant. En ung kvinna skickade ett brev till Eva Russ, relationsrådgivare med eget program i Radio 1, i vilket hon beskrev sin dåvarande killes otrohet. Han hade nämligen porrsurfat, vilket tydligen fick världen att rasa samman för flickvännen. Där lade denna kvinna ribban för vad hon betraktade som otrohet. Vissa har det tufft.

Den perfekte mannen:

Kärlek över lands- och kulturgränser

Den norska dokumentärserien Thaifjord som visats i SVT under några veckor har charmat mig. Den handlar om norska män som gifter sig med thailändska kvinnor och är gjord med både värme och humor. En bra motbild till den "fruhandel" som vi så ofta läser om i tidningarna.

Jämfört med hur det brukar gå till när "vanliga" par blir tillsammans och bildar familj - i Sverige är vi tillsammans i snitt i sju år innan vi gifter oss - gör flera av paren i serien nästan precis tvärtom. De gifter sig innan de känner varandra särskilt bra. Sedan flyttar de ihop och lär känna varandra. Thaifjord skildrar thailändska kvinnor som lever med norska män i Norge, men flera av paren är lite till åren komna och träffades faktiskt i Norge, inte i Thailand. I dessa fall rör det sig således inte alls om någon "fruimport".

Är det inte en väldigt stor risk att gifta sig, flytta till ett annat land och börja ett liv tillsammans med någon innan man vet om den är den rätta? Såklart. Men äktenskapen för hälften av alla "vanliga" par i Sverige slutar i skilsmässa. Mycket sämre än så kan det väl knappast bli.

För korskulturella par uppstår genast hinder och utmaningar som måste överkommas - detta innan kulturkrockarna ens hinner uppstå i vardagen. Det är väntan vid visumansökningar och lång tid utan varandra, ansökningar om uppehållstillstånd och sedan, när alla papper är klara, ett nytt liv tillsammans i ett land som är helt nytt för den ena parten och därför kräver en anpassningsperiod. Språket, maten, sederna och traditionerna - allt är nytt.

Mycket av det som andra par tar för givet - att alltid kunna vara tillsammans eller åtminstone kunna ta tåget eller flyget över en helg när man är separerade av jobb eller studier - är inte givet för korskulturella par som skiljs åt av hela världshav innan de slutligen kan återförenas.

Jag tror att de utmaningar som korskulturella par möter, varav flera skildras i Thaifjord, kan göra förhållandet starkare och framtida dispyter lättare att hantera. Den inledande förälskelsefasen där man går på moln och bara ler uppstår inte eftersom det finns så mycket praktiskt att hantera. Men resten av resan kan bli desto mer underbar.

Se del 1 på YouTube.

Kvinnor som slår

Jag råkade snubbla in i ett avsnitt av det smått outhärdliga programmet Dr. Phil härom kvällen. Ämnet var emellertid lite intressant. Det handlade nämligen om kvinnors våld mot män - både psykiskt och fysiskt.

Berättelserna föreföll identiska med dem när män slår sina fruar och flickvänner. Men problemet underskattas sannolikt. Föreställningen att "en god karl reder sig själv" lever kvar. Dessutom är det pinsamt att som man berätta för vänner och bekanta att man blir misshandlad av sin kvinnliga partner. Här finns sannolikt skäl att använda det slitna begreppet "mörkertal".

Den svenska debatten handlar alltid om kvinnor som misshandlas av sina män, att detta är ett samhällsproblem och, enligt feministerna, ett tecken på den manliga dominansen över kvinnan. Några individuella förklaringsmodeller accepteras i princip inte.

Aldrig nämns att det faktiskt finns män som misshandlas av sina fruar och flickvänner och att sådana förhållanden bär sin egen problematik vad beträffar skuld och skam för den drabbade. Och hur ska dessa fall kunna förklaras enligt de strukturella modeller som feministerna är så förtjusta i?

Det är synd om människorna

RUT-avdrag för att slippa städa hemma. Matkasseleverantör till dörren för att slippa handla själv. Och så kan man ju hyra läxhjälp så att man slipper hjälpa barnen själv. Livspussel, livspussel.

I boken Happy, Happy beskriver en rad frånskilda kvinnor hur underbart det är att äntligen få mer tid för sig själva, hur skilsmässan rent av är ett kvinnofrigörande projekt. Vem orkar med relationer när man kan vara nyskild och fri, liksom?

När man tittar på dagens samhälle är det lätt att undra: hur fan överlevde våra föräldrar?

Priset för uteblivet sex

En man har av en domare i franska Nice dömts att betala motsvarade 90 000 kronor i skadestånd till sin exfru. Orsaken: brist på sex under 21 års äktenskap.

Jag har dålig koll på fransk civilrätt, men tydligen åläggs parterna i ett äktenskap att idka samlag, eller som det uttrycks lite närmare: "En sexuell relation mellan man och hustru är ett uttryck för den kärlek de har för varandra, och i det här fallet saknades det." Det förutsätts alltså att ett gift par ska ha sex med någon sorts regelbundenhet.

Hela historien är förstås fånig, men den väcker ändå en del intressanta frågor kring de förväntningar vi tar med oss in i ett äktenskap. Det är inte direkt ovanligt att ena parten vill ha mer sex än den andra och att det blir konflikter. Vad är då lagom? Ska ena parten gå med på kompromissex för att tillfredsställa sin partners större behov? Ja, det är åtminstone en betydligt bättre lösning än att försöka få ekonomisk kompensation i efterhand.

Ett förhållande är ett kontrakt inom vilket de yttre ramarna fastslås direkt eller är underförstådda från start (av typen sexuell trohet) medan vardagsdetaljerna utarbetas längs vägen. Det handlar om att ge och ta, att tillmötesgå och att kompromissa. Och att försöka ge tusan i att bråka om alla små skitdetaljer. Det har många uppenbarligen inte begripit.

Och det stackars paret ovan kunde ju faktiskt ha löst problemet för länge sedan genom att antingen söka hjälp eller skiljas. Mannen får väl söka tröst i att 90 000 kronor inte mycket jämfört med utebliven påle i många år...

Leva och låta leva

Magnus Betnér "kommer ut" som bisexuell i tidningen QX, skvallrar Aftonbladet.

Vilken sexuell läggning folk har är förstås fullständigt ointressant - något Betnér själv också verkar tycka:

"Vuxna människor borde få leva som de vill. Så länge man inte skadar någon. Jag förstår inte hur samkönat äktenskap ens kan vara en fråga."

Så självklart att det egentligen inte borde behöva sägas. Det gäller förstås också incestuösa relationer och polyrelationer, eller hur Magnus?

Mer kärlek är bättre

"Kärlek är positivt. Mer kärlek är mer positivt. Att försöka begränsa andra är destruktivt."

Rick Falkvinge om polyrelationer och hur enkelt det egentligen skulle kunna vara i en fördomsfri värld.