Frihetliga perspektiv på aktuella händelser med fokus på rättssäkerhet, kroppslig autonomi - och lite Kina (从个人视角解读法治,时事,自由主义与中国事件)
Visar inlägg med etikett Pride. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Pride. Visa alla inlägg
söndag 31 juli 2016
Trygga rum föder intolerans
För några år sedan pratade jag med en klient som härstammade från Finland. Det han sade fick mig att skratta men också att tänka till lite.
Han ansåg att vi svenskar är så finkänsliga av oss. Vi kan aldrig säga någonting rakt ut, klagade han. Om någon är tjock säger vi "kraftig". När någon har dött beskriver vi att personen har "gått bort".
Jag har tänkt en del på hans reflektion sedan det där samtalet och insett att hans exempel beskriver hur svenskar ofta pratar. Vi är livrädda för att såra någon eller säga fel, så vi lindar in och pratar runt för att hålla oss på den säkra sidan. Vi är nog inte ensamma om detta; John Cleese har beskrivit britterna på just detta sätt.
Emellertid har denna ängslighet nått en helt ny dimension i och med att den politiska korrektheten har firat nya triumfer och dessutom fått sällskap av det som i USA kallas "safe space" och på svenska fått namnet "tryggt rum".
Detta innebär att det inte bara är tabu och fel att säga att någon är tjock utan att den som är tjock har rätt att kräva censur mot allt som kan tyckas kränkande och sårande. I litteratur. I filmer. I konst. På arbetsplatsen.
När Jan Sjunnesson, arrangör för det alternativa Pridetåget Pride Järva, vistades i Kulturhuset samtidigt som hbtq-aktivister var där, ledde detta till en sådan upprördhet att Sjunnesson helt enkelt kastades ut. Konklusionen från Stockholm Pride var att "det finns en oro kring Kulturhuset som tryggt rum".
"Tryggt rum". Smaka på detta bisarra begrepp. Det går ut på att skapa ett offentligt rum där människor som är känsliga för andras åsikter kan vistas utan att behöva besväras av den tuffa verkligheten att det finns människor som tycker annorlunda eller ser annorlunda ut.
Jag tror att en strävan efter så kallade trygga rum skapar ännu ängsligare och ännu mer intoleranta människor. Det finns över huvud taget inget gott i detta. Ty hur ska vi kunna bli mer toleranta och kloka om våra uppfattningar aldrig utmanas?
Vad säger man då till den som är lättkränkt? "Toughen up, get thicker skin!" har den frispråkige provokatören Milo Yiannopoulos föreslagit. För det är precis som Yiannopoulos sade i en intervju i CNN: "In an outrage culture I think the appropriate response is to be outrageous."
Vi bör nog vara tacksamma för att soldaterna under andra världskriget inte krävde ett tryggt rum när de försvarade demokratin. På stränderna i Normandie fanns inte ens hen-toaletter.
måndag 3 augusti 2015
Har Pride spelat ut sin roll?
Jag gick inte i det stora Pridetåget i år heller. Det kallas för en fest, och det sägs att alla är välkomna. Men som jag konstaterat tidigare är Pride numera kidnappat av identitetsvänstern. Det enda skälet jag ser att gå i Pridetåget är att visa stöd för sexarbetarnas organisation Rose Alliance, vars medlemmar de facto är en grupp som förtrycks av hela det politiska etablissemanget och som diskrimineras i svensk lag. Men det finns även andra sätt att visa stöd för dem.
Sverige ska bli en global hbtq-förebild, säger regeringen. Det återstår att se med vilka medel detta ska uppnås. Ty när vågen av hbtq-certifieringar nu sveper över landet (100 000 kr per certifiering, RFSL tar bra betalt) undrar jag vad som hände med kampen för lika rättigheter. Jag trodde att homo-, bi- och transsexuella ville bli acceptera som alla andra. Vara en likvärdig del av samhället. Få agera på samma premisser.
Men jag börjar inse att detta är inte målet för hbtq-rörelsen. De vill ha särskilda rättigheter. De vill synas mer än oss tråkiga heteros. De vill vara lite förmer. Sorry, men då är jag inte riktigt med längre.
Alla människor, oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet eller religiös tro ska ha lika rättigheter. Det är en grundläggande liberal princip. Vi kan därmed inte ha särskilda rättigheter för vissa grupper eller ta mer hänsyn till någon.
Alla människor, även hbtq-personer, måste lära sig att stå ut med att vissa delar av samhället inte ser ut precis som de skulle önska. Det finns en fara i att försöka ställa allt tillrätta hela tiden. Vi ser det när historien ska skrivas om för att inte kränka feminister, när det ändras i barnböcker för att inte kränka svarta och så vidare. Ur en strävan efter tolerans och öppenhet föds det motsatta - en intolerans för allt som inte just du gillar. Upprördheten över Jan Sjunnessons Pridetåg i Järva är ett tecken i tiden.
På detta sätt får vi precis det hbtq-aktivister säger sig kämpa mot, nämligen ett likriktat, intolerant och tråkigt samhälle.
Pride var en kontroversiell parad när den startade. I dag är ett deltagande i Pride ungefär lika kontroversiellt som att handla ekologiskt på Coop. Alla, även landets toppolitiker, syns i leden. För Sveriges del kan därför Pride ha börjat spela ut sin roll. Månne är det i dag en manifestation som snarare sänder signaler till utlandet, till de länder där hbtq-personer förtrycks, fängslas och dödas.
Detta borde i sin tur ge de Pridefirande kulturrelativisterna en riktig funderare kring vilka värderingar det egentligen är de relativiserar.
torsdag 30 juli 2015
Pride för vissa
I går gick Jan Sjunnessons Pridetåg genom Järva. Hans hårt kritiserade initiativ lockade inte så många deltagare, och en "antirasistisk" motdemonstration väntade på dem i Husby. Men det hela ska ha gått lugnt till, frånsett några homofobiska utrop från ett antal personer i omgivningen, och Pride Järva är oavsett dess deltagarantal historiskt.
Awad Hersi (MP), ordförande i Spånga-Tensta stadsdelsnämnd, säger att paradens syfte var att "öka motsättningarna mellan olika grupper i samhället". Pridetåget var, får vi veta, "rasistiskt". Tiden när begreppet "rasism" faktiskt betydde något är sedan länge förbi i Sverige. Att en miljöpartist kallar ett Pridetåg arrangerat av politiska motståndare och genomfört i en förort dominerad av utrikes födda för rasistiskt visar att begreppet blivit mer urvattnat än en amerikansk lightöl.
Uttalandet visar emellertid även på den intolerans som finns inom vänstern. De har velat och i hög grad också lyckats göra Pride till sitt evenemang under paroller om förment öppenhet och tolerans. Motståndet mot Järvetåget visar på raka motsatsen. Det handlar inte ett dugg om tolerans, det handlar om att driva för vänstern viktiga frågor under regnbågsflaggan. Och vem som helst får inte delta. Eller för att citera Alexander Bard: Om ni nu är så oroade över att till SD anknutna personer arrangerar att Pridetåg i förorten, varför gör ni det då inte själva?
På Östermalms IP i går fanns det däremot inga skäl för oro. Där invigdes nämligen Prideveckan av självaste Jason Diakité. En man med hjärtat till vänster. Antirasist. Feminist. Rasifierad. Inget som avviker från hur en perfekt människa ska vara i vänsterns Sverige. Det måste ha känts förträffligt tryggt för alla inblandade.
söndag 19 juli 2015
Vänstern har lagt beslag på Pride
Prideveckan är något av det mest politiskt korrekta man kan tänka sig i det moderna Sverige. Under denna vecka passar politiker från de flesta politiska partier på att synas och höras och visa hur mycket de bryr sig om sexuella minoriteters rättigheter.
Min egen inställning till Pride är kluven. Å ena sidan är det alltid rätt och härligt att fira kärlek och lika rättigheter för alla, oavsett etnicitet, religion och sexuell läggning. Att sexarbetarna nu tar ton genom att under Rose Alliances fana paradera i Pridetåget är stort.
Å den andra har Pride förvandlats till något annat än ett firande av lika rättigheter. Pride har blivit för politiskt. För vänster.
Ett nytt initiativ har väckts i år - ett Pridetåg från Tensta centrum till Husby. Tåget ska alltså gå rakt igenom invandrartäta Järva, där en stor del av befolkningen är muslimsk och således inte direkt hbtq-vänlig. Syftet är att visa att tolerans för sexuella minoriteter gäller i hela Sverige. Inte bara i Stockholms innerstad.
Detta har retat upp nyvänstern något alldeles oerhört. "SD har kidnappat Pride!". Reaktionen är den väntade. Pride är nämligen inte för alla. Om du har haft den föreställningen kan du slå den ur tankarna omedelbart. Pride är för den allmänna vänstern och möjligen delar av den politiskt korrekta höger som underdånigt köper nyvänsterns världsbild. Inte för någon annan.
I Uppsala kidnappade extremvänstern Pride för några år sedan. I fjol fick liberala Pridedeltagare motta spott och spe under den kärleksfulla parollen "Död åt SD och alla andra borgare".
Av detta skäl välkomnar jag initiativet i Järva. Det retar nyvänstern från vettet. Och de två frågor som kritikerna måste ställa sig är förstås: varför är inte Pride för alla och varför ska man inte kunna ha ett Pridetåg även genom ett invandrardominerat bostadsområde?
Se Facebook-eventet här.
Etiketter:
lika rättigheter,
PK,
Pride,
sexualitet,
vänstern
söndag 28 juli 2013
Var stolt över den du är!
Den årliga Pridefesten står för dörren. Homo,- bi- och transpersoner (och människor som definierar sig med alla möjliga bokstavsförkortningar) kommer under festliga omständigheter gå den årliga paraden. Och hbtq-frågor kommer att diskuteras på otalet sammankomster. Som vi nyligen såg i Vilnius är det långt ifrån lika populärt i vissa andra länder som i Sverige.
Men Pride är inte bara bögarnas, flatornas och transpersonernas dagar. Det är också sexarbetarnas. Precis som i fjol kommer Riksorganisationen för sex- och erotikarbetare i Sverige, Rose Alliance, att ha ett flak i tåget. I år för att särskilt hylla minnet av den mördade sexarbetaren Petite Jasmine. För hennes öde bär inte bara gärningsmannen utan hela det politiska Sverige ett ansvar.
Mainstreammedia uppmärksammar alltid Pride, men toleransen sträcker sig sällan till de människor som på olika sätt arbetar med sex. Dessa är inte bara diskriminerade i lag utan förtigs överallt. Deras rättigheter diskuteras inte, förutom i egenskap av "brottsoffer" (som de av somliga anses vara i sitt arbete).
Man måste förstås inte vara bög eller flata för att gilla Pride. Och man måste inte gilla Pride för att man är bög eller flata. Långt ifrån alla är med på det gigantiska jippo som festivalen i praktiken är. Men att lyfta in sexarbetarna i den är viktigt. Det är en grupp som det ofta pratas om men sällan pratas för.
För mig handlar Pride mer om ett tankesätt än aktivism i färgglada kläder på ett lastbilsflak. Att acceptera att alla inte är och tänker som du. Att acceptera att andra människor har preferenser och tankesätt som du inte delar eller ens förstår. Att respektera din grannes, arbetskamrats och kursares sexuella läggning och val i livet.
Det behöver inte vara svårare än så. Men så länge vi exkluderar alla sexarbetare, är den omtalade svenska toleransen inget värd.
Tidigare bloggat:
Stå upp för sexarbetarna!
måndag 14 maj 2012
Inget att vara stolt över
Folkpartiet och Liberala ungdomsförbundet portas från Pride i Uppsala. Enligt Uppsala Pride är de nämligen av fel politisk färg. Det sitter således socialister och queerfeminister i samordningsgruppen och förbjuder borgerliga att delta. Idiotiskt är bara förnamnet.
Detta är ett gott exempel på hur gärna vissa på vänsterkanten vill göra vissa frågor till sina och utestänga dem som inte är överens med dem i allt. Fegt, skulle jag kalla det. Och onödigt. Det kan resultera i separata Prideevanemang framöver. Vilket väl aldrig var tanken. Miljöpartiet svarar genom att inte delta.
Som svar kommer LUF och FP att ordna en Pridedemonstration öppen för alla. Och så har vi ju den stora Pridefestivalen i Stockholm - för alla. Även för socialister och queerfeminister.
via HAX
Läs även: Beelzebjörn
Detta är ett gott exempel på hur gärna vissa på vänsterkanten vill göra vissa frågor till sina och utestänga dem som inte är överens med dem i allt. Fegt, skulle jag kalla det. Och onödigt. Det kan resultera i separata Prideevanemang framöver. Vilket väl aldrig var tanken. Miljöpartiet svarar genom att inte delta.
Som svar kommer LUF och FP att ordna en Pridedemonstration öppen för alla. Och så har vi ju den stora Pridefestivalen i Stockholm - för alla. Även för socialister och queerfeminister.
via HAX
Läs även: Beelzebjörn
onsdag 8 juni 2011
När du vill vara dig själv för en stund
Konservative Roland Poirier Martinsson anser att Kristdemokraterna bör avstå att delta i Pride eftersom Pride är "en politisk propagandaapparat från vänster". Det lyser emellertid igenom att det han egentligen ogillar är att människor visar sin sexualitet offentligt. Kinky är OK, men bara i nedsläckta sovrum.Nå, nu är inte Pride till för sådana som Poirier Martinsson utan för personer som tror på en friare sexualitet. Visst kan jag tycka att Pride till viss del för ett löjets skimmer över homo,- bi- och transsexuella. Det sänder signalen att den som inte tillhör den sexuella majoriteten springer omkring sminkad med fjädrar i häcken. Alla bögar och flator har inte riktigt det behovet att skrika "se mig, hör mig!". Ändå är Pride en självklarhet så länge människor med en avvikande sexualitet inte har samma rättigheter som majoriteten.
Politiker generellt borde hålla sig borta från Pride. Jag tror visst att Mona Sahlin är seriös i sin kamp för homo,- bi- och transsexuellas rättigheter, men hon har en lika inskränkt syn på sex som de flesta av våra politiker. Hon anser precis som den sittande regeringen att det privata är politiskt, att politiker har rätt att titta in i våra sovrum och diktera villkoren för vårt sexliv.
I år hoppas jag att vi även får se stolta sexsäljare i Pridetåget. Ty Pride bör inte bara handla om homo,- bi- och transsexuella utan om synen på sex i stort i samhället. Det bör vara en spark i ändan på alla nypuritana moralister.
tisdag 27 juli 2010
Pride kan bli något mer
Jag är konventionellt heterosexuell och har därför inte sett någon större anledning att engagera mig i Pridefestivalen tidigare. Med tiden har jag emellertid kommit att inse hur viktiga hbt-frågorna är, hur avgörande den sexuella självbestämmanderätten är och hur självklar rätten att få vara tillsammans med och gifta sig med den man vill borde vara. I en värld där homosexualitet på vissa håll resulterar i dödsstraff, fängelse eller bara ren social diskriminering är det befriande att se att hbt-personer i Sverige kan vara få lite mer människor än konstiga avvikare. Därför är det lite trist att jag när jag äntligen skulle vilja delta i Pride i stället kommer att vara på jobbet. Jag får sikta in mig på nästa år, helt enkelt.
Det är lätt att förledas att tro att Sverige är den sexuella frihetens land när man ser det årliga Pridetåget. Till skillnad från i andra europeiska länder är några motdemonstrationer inte att vänta. När det gäller hbt-personers rättigheter har Sverige mycket riktigt kommit längre än många andra jämförbara länder, men sexuell frihet är ett större begrepp än så. Svenska politiker har tagit sig rätten att reglera vuxna människors sexuella möten i en sexköpslag, de har börjat skambelägga ungdomars sexualitet. Sverige är inte alls samma land som det var på 1970-talet. I dag ska det hållas på moralen, ej argumenterat utifrån religiösa övertygelser utan radikalfeministiska maktteorier. Ett slags sekulärt svar på kristen sexualmoral.
Pride förknippas mest med det färgglada tåget, men har vuxit och blivit mer än så. Nu hålls en mängd arrangemang under veckan. Pride skulle dock kunna bli något ännu större, bredare och viktigare än vad det redan är. Hbt-rörelsen borde anamma kritiken mot sexköpslagen och göra den till en naturlig ingrediens i Prideveckan. Det är trots allt en samling för sexuell integritet och frihet. För rätten att avvika, för rätten att få vara sig själv. Det skulle ge sexköpslagsfrågan än mer sprängkraft om den lyftes under Pride.
Det finns redan Pridepersonligheter som är ytterst kritiska till sexköpslagen och den nymoralistiska sexualuppfattningen som sprids i samhället. Kanske behöver björnen bara väckas.
Det är lätt att förledas att tro att Sverige är den sexuella frihetens land när man ser det årliga Pridetåget. Till skillnad från i andra europeiska länder är några motdemonstrationer inte att vänta. När det gäller hbt-personers rättigheter har Sverige mycket riktigt kommit längre än många andra jämförbara länder, men sexuell frihet är ett större begrepp än så. Svenska politiker har tagit sig rätten att reglera vuxna människors sexuella möten i en sexköpslag, de har börjat skambelägga ungdomars sexualitet. Sverige är inte alls samma land som det var på 1970-talet. I dag ska det hållas på moralen, ej argumenterat utifrån religiösa övertygelser utan radikalfeministiska maktteorier. Ett slags sekulärt svar på kristen sexualmoral.
Pride förknippas mest med det färgglada tåget, men har vuxit och blivit mer än så. Nu hålls en mängd arrangemang under veckan. Pride skulle dock kunna bli något ännu större, bredare och viktigare än vad det redan är. Hbt-rörelsen borde anamma kritiken mot sexköpslagen och göra den till en naturlig ingrediens i Prideveckan. Det är trots allt en samling för sexuell integritet och frihet. För rätten att avvika, för rätten att få vara sig själv. Det skulle ge sexköpslagsfrågan än mer sprängkraft om den lyftes under Pride.
Det finns redan Pridepersonligheter som är ytterst kritiska till sexköpslagen och den nymoralistiska sexualuppfattningen som sprids i samhället. Kanske behöver björnen bara väckas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





