Tillståndet i nationen

Plötsligt händer det. På bara några få dagar har vi fått en rad exempel på det bedrövliga tillståndet i nationen. En ögonblicksbild av hur det ser ut. Deprimerande men samtidigt bekräftande på något sätt.

På söndagen publicerar Expressen en debattartikel på bästa skoltidningsprosa signerad Annie Lööf. I denna upprörs hon över främlingsfientlighet och kräver "mer tolerans och mindre extremism" (tydligen omedveten om att det är hon som står för en extrem migrationspolitik). Lööf blir lite gråtmild och vill "se varje människa för vem hen är" och "sluta dela upp människor i grupper". Det är ett slags försvar för devisen "allt åt alla" hon torgför.

I dag riktar ett antal Luf:are kritik mot den förre integrationsministern Erik Ullenhag för att denne haft mage att ifrågasätta det rimliga i EU-migranters barns rätt till skolgång i Sverige. I Sverige gäller svensk lag, påpekar skribenterna, men tycks bara mena att detta är fallet när det handlar om vissas rättigheter (rätten till boende), inte andras (rätten till sin egen mark).

Luf:arna menar att vi borde se migration "som en möjlighet att lyfta fler ur fattigdom". Det är alltså ett privilegium för svenska skattebetalare att få äran att betala boende och se på när privatpersoners och kommuners mark ockuperas och skräpas ned. Detta, avslutar Luf:arna, är den "stolta liberala linje" som Folkpartiet alltid stått för. Med en sådan tolkning av liberalismen förtjänar FP inga röster, allra minst från liberala väljare.

Det är lite talande att den text som Annie Lööf satt sitt namn under håller ungefär samma nivå som Luf:arnas erbarmliga debattartikel. Det är ingen skillnad mellan ungdomsförbund och toppolitiker längre - och det är tyvärr inte de förstnämnda som har höjt sin nivå.

Samtidigt fortsätter riksmedierna sin kampanj för tiggeriet, senast i dag via ett uppslag i DN. Det handlar om att skapa en allmän opinion för just den "allt åt alla"-idé som vänstergrupper och tyvärr även många inom borgerligheten står för. Resultatet är tämligen effektivt. Avhysningar avbryts och politiker skyndar sig att ta fram tillfälliga boendelösningar i syfte att visa att de "tar ansvar". Samtidigt sprids en vanföreställning om svenska folket som rasistiskt och intolerant.

Som avrundning på dagen fick vi intervjun med Anna Kinberg Batra i SVT:s Partiledaren (med en efterföljande floskelartad chatt). Här dog liksom hoppet en gång till. AKB lindade in sig i väldigt märkliga resonemang i sina desperata försök att försvara Decemberöverenskommelsen, och klarade inte av frågor om ideologi. Inte ens nu när hon under en halvtimmes tid fick möjlighet att både svara på frågor och utveckla sina resonemang kom annat än tomma fraser ur hennes mun.

AKB tycks sakna både personlighet och egna idéer. Maken till flat partiledare har Moderaterna inte haft sedan... ja, jag minns faktiskt inte. Inte ens Bo Lundgren var så här trubbig.

Nigel Farage skulle nog säga att Kinberg Batra har en karisma som en fuktig trasa. Men hon är i gott sällskap i sin allians. Själv undrar jag om de inte skulle göra bäst i att ta namnet Infantino.