Förbud mot "terrorresor" är problematiskt

FN har antagit en resolution i vilken medlemsländerna förbinder sig att stoppa "individer som reser till andra stater än där de bor eller är medborgare, i avsikt att stödja eller delta i terroristverksamhet".

Syftet är förstås att begränsa rekryteringen av främst islamistkrigare i den nu pågående konflikten i Syrien, Irak och Kurdistan.

Hur stort är problemet? En siffra som har angetts för antalet frivilliga som rest från Europa för att delta i kriget är 3 000. Enligt Säpo är 85 av dessa svenskar. Det handlar således inte om överdrivet många än så länge - betydligt färre än det antal européer som anslöt sig till Waffen-SS i kriget mot kommunismen under andra världskriget, för att göra en jämförelse.

Den politiska enigheten i Sverige verkar stor. Jag förstår naturligtvis varför många vill stoppa dessa resor och begränsa terroristernas rekrytering. Jag tror inte på en fredlig lösning av konflikten heller. Men ett reseförbud av det slag som föreslagits riskerar att få en rad olyckliga konsekvenser.

Först och främst måste definieras vem som är terrorist. Här råder vitt skilda meningar beroende på vilken sida av konflikten du står (det räcker att titta på östra Ukraina). Västvärldens hjältar är inte sällan andras skurkar. Här är krigen i Irak och Afghanistan men också drönarkriget i Pakistan med omnejd tydliga exempel. Den som fått sin familj bombad i bitar av en amerikansk drönare ser nog gärna på förövarna som just terrorister.

Det finns dock något ännu mer problematiskt i resolutionen. Ett förbud mot att resa i syfte att delta i terrorverksamhet/krig i andra länder kräver omfattande övervakning av medborgarna för att kunna efterlevas.

Dels måste våra resvanor kollas, dels måste vår religiösa eller politiska tillhörighet matchas med vårt val av resmål. Utan dessa uppgifter är det nämligen inte möjligt att pussla ihop en sannolik misstanke för att personen i fråga ämnar delta i terroristverksamhet i ett annat land.

Visst kan man tänka sig att detta är i stort sett vad Säpo redan ägnar sig åt, riktat mot ett fåtal misstänkta individer. Detta är Säpos jobb. Men det finns i dessa tider när massövervakning blivit kutym en uppenbar risk att säkerhetspolisen inte kommer tycka att denna begränsade spaning räcker utan i stället vill söka brett. Allt i terroristbekämpningens namn. Då kommer vi alla att drabbas, precis som vi alla drabbas i just denna stund av NSA:s, GCHQ:s och FRA:s insamling och lagring av all vår elektroniska kommunikation.

Detta är min största farhåga när resolutionen väl konkretiseras. Att FN just gett världens underrättelseverksamheter grönt ljus för ännu mer massövervakning.

Avslutningsvis kan jag också påpeka att jag inte har något större problem med att extremister åker utomlands för att slåss mot andra extremister. I polisens värld brukar sådant kallas självsanering.