Jag fick för en tid sedan tillfälle att delta i utbildningsturnén "Våga prata", som utgick från Ewa Cederstams erfarenhet av en våldtäkt för många år sedan och syftade till att sprida kunskap om sexuellt våld ur offrets perspektiv.
Ämnet är synnerligen relevant. Det behövs ett kunskapslyft inom såväl socialtjänst som polis för att bättre bemöta våldtäktsoffer. Utbildningsmaterialet som fanns tillgängligt, finansierat av Länsstyrelsen i Stockholm, visade däremot tyvärr på den infantila syn som ofta sprids i ämnet sexhandel (i sig givetvis skilt från sexbrott).
I broschyren "Ska vi byta? Sex mot...?" diskuteras olika sätt att byta sex mot ersättning. Här återfinns påståenden som:
- "De flesta som har sålt sex har farit illa av det."
- "De flesta som säljer sex börjar med det när de är runt 14 år."
- "Den som betalar får automatiskt makt över den person som han eller hon köper." (Notera att köparen anses köpa en person, inte en tjänst).
Sådana här tendentiösa påståenden är inte ovanliga i Sverige. De är tvärtom grundbultar i den feministiska villfarelsen om sexarbetare som offer som, i motsats till andra människor, är oförmögna att fatta egna beslut i sina liv. Därför måste någon annan göra det åt dem.
Så när UN Women erkänner "alla sexarbetares rätt att välja sitt arbete eller lämna det" och konstaterar att "sammanblandningen mellan sexarbete i samförstånd och trafficking leder till olämpliga reaktioner" går organisationens svenska ordförande Margareta Winberg i taket.
Winberg var en av pådrivarna bakom den svenska sexköpslagen och är lika övertygad i dag om att sexarbete aldrig kan vara frivilligt. Hon säger sig vara förvånad över UN Womens "ensidiga fokus på de prostituerade".
Detta är så dumt och oförskämt att man storknar. Margareta Winberg ifrågasätter alltså att UN Women lägger fokus på sexarbetarna i stället för att, som vi gjort i Sverige, utelämna dem helt ur diskussionen och låta politiker formulera vad som är bäst för dem.
Grundläggande i allt gott socialt arbete är att låta den enskilde komma till tals i frågor som rör denne. När det gäller sexarbetare vill Margareta Winberg och andra radikal- och statsfeminister frångå denna självklara princip. Tydligare än så kan knappast människoförakt manifesteras.
Läs även:
Laura Augustín
7 kommentarer:
Jag tror att Margareta (S)Winberg i själva verket är avundssjuk på dom människor som får sex.
kan du redogöra för din teori om Winberg (s)Hitman?
Betyder det i så fall att du är avundsjuk på dom människor som inte behöver köpa sex?
(S)vinberg är så oattraktiv så enbart en omedicinerad Micke skulle kunna tänka sig att ha sex med henne.
- "De flesta som har sålt sex har farit illa av det."
- "De flesta som säljer sex börjar med det när de är runt 14 år."
- "Den som betalar får automatiskt makt över den person som han eller hon köper."
Det låter som en beskrivning av arbete i allmänhet. Jag började sommarjobba när jag var 14, den som betalar min lön får makt över mig och de flesta har väl haft någon obehaglig upplevelse i yrkeslivet? Jag har också haft besvärliga chefer och jobbiga kunder som fått mig att må dåligt.
Sexköparna är för Winberg vad judarna är för antisemiterna.
Att en politiker i Sverige vräker ur sitt hat mot en grupp människor som Winberg gör mot sexköparna har inte förekommit i Europa sen Hitler och hans judehat
Winberg skrämmer
Skicka en kommentar