I kinesiska medier kallas de planerade reformer som fattades beslut om på Centralkommitténs tredje plenum för "genomgripande". Tittar man på förslagen ytligt är det en rättvisande beskrivning. Men mycket har vi hört förut.
Vad beträffar landets fortsatta ekonomiska utveckling har det fattats en rad kloka beslut. Marknaden ska få en mer avgörande roll i samhället, berättade CCTV i går. Den kinesiska ekonomin ska öppnas upp mer för privata initiativ, inklusive utländska sådana. Privata banker kommer tillåtas, och såväl finanssektorn som utbildningssystemet ska göras tillgängligt för utländska investerare. Men givet svårigheterna även för kinesiska investerare att verka på dessa marknader är denna åtgärd mest av symbolisk betydelse, menar vissa. Överlag skickas dock positiva signaler om att statliga monopol ska brytas och öppenheten mot omvärlden öka.
Viktigt är också att Kina avser att lätta på sitt ålderdomliga och hårt kritiserade mantalsskrivningssystem hukou (户口) som gjort livet svårt främst för alla migrantarbetare. En förändring skulle i praktiken innebära att den som flyttar till en ny stad får samma rättigheter som stadsborna. Exakt när denna reform kommer att ske är dock oklart.
Ettbarnspolitiken luckas upp. I fall där den ena föräldern är ensambarn ska det bli tillåtet att skaffa ett andra barn. Det finns många flerbarnsfamiljer i Kina, familjeplaneringspolitiken till trots. Hur hårt myndigheterna straffar den som skaffar ett andra och tredje barn varierar i dag kraftigt från provins till provins med allt från böter till tvångsaborter. Detta förefaller vara upp till de lokala myndigheternas godtycke. Målet med en mindre sträng politik är enligt regeringen att uppnå en "långsiktigt balanserad befolkningsutveckling". Kinas befolkning åldras snabbt och det föds i dag för få barn.
Rättsväsendet ska reformeras. Regeringens makt över rättsväsendet ska minska. Detta är en nyckelfråga för alla som vill se ökad rättssäkerhet i Kina. Men det förefaller inte som att partiet släpper makten över domstolsväsendet utan snarare att lokala domstolar ska bli mer självständiga från centralmakten, bland annat ekonomiskt. Det kan ses som ett steg i rätt riktning men det är svårt att se några avgörande vinster för den enskildes rätt till en rättvis prövning så länge domstolarna inte är helt fristående från den politiska makten.
Arbets- och omskolningslägren (láojiào, 劳教, ungefär: arbeta, lära) avskaffas. Systemet, som är helt rättsvidrigt och tillåter att människor spärras in under tre år utan rättegång, har varit omdisktuerat länge. I mars bloggade jag om att den mer liberala Guangdongprovinsen redan gått före och avskaffat laojiao. Nu följer alltså resten av Kina efter.
Samtidigt ska advokaternas roll i rätten stärkas. I dag är en rättegång främst ett skådespel för allmänheten. I princip alla rättegångar slutar med fällande dom. Men så länge inte Kommunistpartiet helt tar sin hand från rättsväsendet är förmodligen ovanstående reformer, om än steg i rätt riktning, av begränsat värde för rättssäkerheten.
Den dominerande känslan är att det nya ledarskapet i Kina hade kunnat gå längre än så här. Men det fanns egentligen ganska lite som tydde på att de skulle göra det, så den färdplan som nu lagts fram (som visserligen är ett gigantiskt dokument men ändå är en färdplan med målsättningar) var ganska väntad.
Kanske möjliggör dessa reformer för nästa generations ledare att ta de där avgörande stegen som krävs för att göra Kina till ett land som inte präglas av korruption och rättsosäkerhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar