Det är tydligen roligt med hot (mot andra)

Vänsterns hat mot Sverigedemokraterna börjar bli en aning tröttsamt nu.

SD är ett parti som valts in i riksdagen av svenska folket. Det blev större än Vänsterpartiet i förra valet och kan faktiskt komma att bli lika stort som Kristdemokraterna och Centern tillsammans efter nästa val. Det är alltså inget perifert extremistparti vi talar om längre.

Detta säger förstås ingenting om huruvida partiet är "bra" eller "dåligt". Det säger däremot något om etiketteringen. Ty om 10 procent av svenska folket skulle rösta på SD nästa höst, betyder det att en tiondel av valmanskåren är fascister? Rimligen inte. Rasister då? Nej, inte sannolikt. Det finns alltså något annat som lockar väljare till SD, vilket hatdebattörer på vänsterkanten helt förbiser.

Många traditionella socialdemokrater överväger nu att rösta på SD. Skälet är i många fall det som uppfattas som orättvis konkurrens från utländska arbetare. När man ser hur utländska lastbilschaufförer bryter mot reglerna och därigenom kan dumpa priserna och konkurrera ut svenska åkerier, ser förstås receptet att stänga gränserna ganska välsmakande ut. I stället för att ta människors, ofta berättigade, oro på allvar, ger sig politiker och debattörer på SD med "rasist"-kortet och med hot och förlöjliganden. Tycker de att det har fungerat bra hittills?

Tvångsrimmens mästare Timbuktu rappar om att dunka Jimmie Åkesson gul och blå och hissa i en flaggstång (hö-hö). Sebbe Staxx, som redan dömts för olaga hot mot Jimmie Åkesson, rappar om järnrörsincidenten: "...hade jag varit med hade jag tagit järnröret och lagt dem i koma alla tre. Fuck SD med Jimmie i spetsen, sänker en sänker två, ja då springer nog resten."

Även public service deltar i denna teater: SVT genom att publicera Timbuktus och Sebbe Staxx' låt på sin musiksajt, Sveriges Radio genom att i oräkneliga program i P3 ständigt håna och förlöjliga SD. Diskutera sakfrågorna i stället, som många liberala debattörer försökt göra och som även Aftonbladet gör här. Det ger garanterat bättre effekt.

Jag tror inte att Åkesson behöver vara rädd för att Timbuktu ska göra allvar av hotet om att dunka honom gul och blå. Men SD:s antagonister framstår som både desperata och svarslösa när de använder sådana här lågvattenmärken i sin kamp mot Sverigedemokraterna.

Att ovannämnda rappare protesterar mot vad de kallar "Sverigedemokraternas hotpolitik" genom att själva hota sin motståndare är bara urbota korkat. I slutändan hjälper det dessutom SD att behålla imagen av ett sanningssägande parti som etablissemanget vill tysta. SD:s pr-avdelning är nog rätt nöjd.