lördag 12 februari 2011

Utan eget ansvar

Fallet Julian Assange är mångbottnat. Det rymmer konspirationsteorier om att någon vill komma åt honom på grund av WikiLeaks, det rymmer feministiska maktteorier och det rymmer en svensk statsminister som upprörs över att utlänningar har mage att ifrågasätta det svenska rättsväsendet.

Helene Bergman skriver mycket bra på Newsmill om den statsfeminism som illustreras väl av det uppmärksammade sexbrottmålet gällande Julian Assange:

"Vi finns faktiskt. Vi som älskar män och våra söner. Men efter att ha läst förundersökningsprotokollet känner jag ett behov av att varna sönerna för att hoppa i säng med okända svenska kvinnor i Sverige. Herregud det kan ju sluta i ett våldtäktsmål. Aldrig kunde jag drömma om att en berättigad kamp för jämställdhet skulle slå över i en statsfeminism som fullständigt tappat vett och sans. En statsfeminism som reglerar sexet i sängkammaren. Där målsägaren A kan säga i ett förhör om förhållandet med Assange: 'Jag var ju skitstolt, får världens häftigaste man i säng och som bor i min lägenhet'. Sedan går hon till polisen. Det verkar som om kvinnor/feminister i produktiv ålder har slutat ta ansvar för de sexuella förhållanden de ger sig in i. Istället förlitar de sig på rättsväsendet, sjukvården och dagen efterpiller."

Bergman sätter här fingret på en oerhört viktig punkt: statsfeministers försök att vältra över ansvaret för den egna sexualiteten på politiken. Det är numera i de politiska församlingarna och om det vill sig illa, i domstolen som ansvaret för våra sexuella aktiviteter ska ligga. Inte hos oss själva. Det är förvirrande att samma människor samtidigt talar om "rätten till vår egen kropp" när det egna ansvaret verkar vara det sista de vill ta.

Har man sex under frivilliga former måste man ta ett gemensamt ansvar för det beslutet. Det gäller både män och kvinnor, unga som gamla. Något har emellertid hänt som gör det lite mer obekvämt med one night stands i Sverige. Alla män som inte är i monogama förhållanden bör därför vara lite på sin vakt. Ett givet tips är att ragga utanför de radikal- och statsfeministiska leden. Det minskar åtminstone risken något. Men det kan ju vara svårt att avgöra i stundens hetta.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag trodde att Assange hade hoppat ut från en buske invid en gångväg och släpat iväg brudarna för att sedan slita av dom trosorna och våldta dom. När man läser lite i förhörsprotokollen upptäcker man att damerna varit ganska aktiva med övernattningar alkohol och sex. Knappast våldtäkt, möjligen “honey trap”
Om Sverige är en demokratisk rättsstat så kan inte dessa kvinnor vinna målet. Borgström, Reinfeldt och i slutänden Sverige, kommer att bli utskrattade

baloo sa...

Ragga, vad är det för jävla ord egentligen. Ragga fitta liksom. Undra på att man blir radikalfeminist. Du är ju en sån som skapar radikalfeminister på löpande band pucko.

Hans Engnell sa...

Ragga är könsneutralt och används av både kvinnor och män. Om man tror sig bli radikalfeminist p.g.a. det ordet är man det nog redan innan...