Irland inför sexköpslag?

Högljudda röster höjs för att införa ett förbud mot köp av sexuella tjänster i Irland. Det irländska justitiedepartementet överväger en lag efter svensk modell. Argumenten är tyvärr alltför bekanta: kvinnor och barn (!) fortsätter att utsättas för människohandel därför att det är lönsamt.

I en "Turn Off the Red Light"-kampanj försöker fackförbund, socialarbetare och kulturfolk övertala regeringen att agera mot sexköparna. Att minska efterfrågan på kommersiellt sex som gör "prostitution lönsamt för hallickar och människohandlare" anses vara nyckeln till att undvika "exploatering". Det är exakt samma argumentation som användes när den svenska sexköpslagen skulle på plats 1998. Förespråkarna har antingen stora svårigheter att skilja mellan äpplen och päron eller driver helt medvetet en vilseledande kampanj för att få lagstiftarna på sin sida.

Det behöver knappast upprepas, men det är en himmelsvid skillnad mellan den som säljer sexuella tjänster på deltid vid sidan om ett annat arbete/studier och den som gör det under tvångsmässiga former. Det går inte att likställa dessa två! Ändå är det precis det förbudsivrarna gör. De använder skräckexempel om sexuellt tvång och exploatering för att få igenom en lag som reglerar frivilliga sexuella kontakter mellan vuxna människor. Att prata om sexuell exploatering av barn, vilket över huvud taget inte har med saken att göra, är bara ytterligare ett fult knep för att vädja till människors känslor.

Minns ni den irländska polisens insats för några år sedan som syftade till att få en uppfattning om hur omfattande människohandel för sexuella ändamål var i landet? Aktivister mot människohandel och sexuell exploatering hade slagit fast att under en mätperiod på 21 månader hade 102 kvinnor utsatts för sexuell människohandel. Författarna till rapporten Globalisation, Sex Trafficking and Prostitution – The Experiences of Migrant Women In Ireland, kallade siffrorna "bara toppen på ett isberg". Allvarligt läge, således.

Men när den irländska polisen undersökte saken fann de att de flesta utländska kvinnor som jobbade som sexarbetare gjorde det på frivillig basis. Det slogs fast att teorier om en organiserad människohandel för sexuella ändamål var mer spekulation än fakta och att de siffror som presenterats av aktivister var en uppblåsta. Liknande erfarenheter gjorde den brittiska polisen. Detta måste vi ha i åtanke när aktivister nu åter igen använder människohandelsargumentet för att komma åt vanligt sexarbete.

Detta betyder inte att människohandel för sexuella ändamål inte existerar. Men vi bör vara på vår vakt när dopade siffror kastas upp i luften, inte minst då sexmoralister använder dem för att motivera en lag som reglerar frivilliga sexuella kontakter mellan vuxna människor.