Som man frågar får man svar

Många har en tendens att svälja resultat från opinionsundersökningar med hull och hår. De funderar inte över vilka frågor som ställdes, hur de ställdes och på vems uppdrag de ställdes utan stirrar sig endast blinda på resultatet. Även opinionsundersökningar vars enda intressanta förändringar inte ens är statistiskt säkerställda ges stor uppmärksamhet i gammelmedia och bloggosfär. Därmed går man som blind medborgare uppdragsgivaren till mötes utan att ens reflektera över det eller låter sig i bästa fall förledas av en helt meningslös opinionsmätning.

"Världens medborgare vill att ett klimatavtal sluts" basunerar DN ut. Det är tolkningen av resultatet av en stor undersökning som har gjorts i ett stort antal länder i syfte att ta reda på hur människor ser på "klimathotet". Eller kanske snarare: i syfte att sprida idén att "klimathotet" är akut och att människor oroar sig för det. Tar man en titt på hur frågorna har ställts, är det ganska tydligt att det skett ur ett klimatalarmistiskt perspektiv. Den första frågan sätter ribban för resten av undersökningen:

How urgent do you think it is to make a global climate deal?

De frågar inte om det är viktigt utan hur viktigt det är, underförstått att det är viktigt och att det bara är graden som ska besvaras. Många kan säkert känna igen sig i situationen att tillfrågas om något i en telefonintervju och sedan få svarsalternativ som alla pekar i samma riktning, alternativt få en fråga som är så uppenbart vinklad från något politiskt håll att det skriker Svenskt Näringsliv eller LO om den.

Därför är sådana här undersökningar tämligen meningslösa. I en klimatalarmistisk tidsålder där medier och politiker aktivt samarbetar för att piska upp orosstämningar om "klimathotet", är det dessutom inte alls konstigt att många känner oro. Det gör jag med. Men inte för något klimathot utan för vad denna fanatism kan komma att leda till i politiska tvångsåtgärder och minskad medborgerlig frihet.

Ladda ned rapporten här och läs den själv.