Jag är inte helsåld på idén att bli sjuk av att vaccinera mig. Men de som blir så pass sjuka av vaccinet att det blir hemma från jobbet är enligt de uppgifter jag har fått 1 av 10. Så risken är inte överväldigande.
Jag hade tänkt att strunta i att vaccinera mig. Men jag har planerat att åka till Kina efter jul vilket gjorde att det ändå kändes motiverat att ta vaccinet. Dels för att jag inte vill bli sjuk och missa flyget, dels för att jag inte vill bli sjuk på plats när tiden är knapp. Dessutom verkar kineserna inte nådiga i sin kamp mot influensan:
"Förr räckte det för passagerare att fylla i en hälsodeklaration där man skriver vart man kommer ifrån och hur det står till med hälsan. Men nu tar kineserna saken i egna händer. Flygpassagerare som anländer från utlandet i Kina får inte lov att gå av planet förrän vitklädda män i gasmasker har kommit ombord och tagit tempen på alla. Råkar du ha en hög temperatur, eller ha oturen att sitta bredvid någon som misstänks bära på smitta då måste du isoleras och sitta i karantän."
Så... det blev alltså vaccination till slut. 1,5 timmes väntan i en trapp kunde det kanske vara värt. Sällan har svenskarnas strikta köande skördat sådana framgångar. Den välklädde unge man som försökte gå före alla i kön genom att hävda att han tillhörde en riskgrupp fick till svar av personalen att på den aktuella kliniken prioriterades inga riskgrupper. Mannen fick vända om och ställa sig sist i kön (eller gå hem). Känslan av belåtenhet hos alla köande var svår att ta miste på.
Huruvida man vill vaccinera sig eller ej är förstås helt upp till var och en. Man kan ju säga som den gamle mannen som journalisten och författaren Catarina Lilliehöök träffade i Kina under sarsepidemin (läs gärna hennes mycket underhållande bok Méi wèntí, Inga problem! om livet som västerlänning i dagens Kina och alla kulturella krockar det kan medföra): "Di som det är dags att di ska gå och döa, di döar. Di som ännu inte ska döa, di döar inte."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar