onsdag 13 maj 2009

I huvudet på Kajsa Ekis Ekman

Världen förändras. Kajsa Ekis Ekman, sexmoralistisk vänsterskribent i DN Kultur, hänger inte med. Moderaterna kallar sig för ett arbetarparti, MUF och kristdemokrater demonstrerar på gatorna (!). Hur ska detta sluta? I fullkomlig förvirring, tydligen.

Det Kajsa Ekis Ekman irriterar sig på är att ungdomsförbundet till den franske presidentens parti har börjat använda sig av begreppet "revolutionärer". Det förbjudna R-ordet är alltså ute ur den låda till vilken enbart vänstern haft nyckeln tidigare, enligt Ekis Ekman. Om vi för ett ögonblick ursäktar det tvivelaktiga i att Nicolas Sarkozy får stå modell för allt som representerar "högern", finner vi hos Kajsa Ekis Ekman en oro för att högern "stjäl" de begrepp som vänstern har haft språkmonopol på genom decennierna. Och det går inte för sig.

Det är jobbigt att bli utmanad. Socialdemokraterna utmanas av Nya Moderaterna. Vänsterfeministerna utmanas av liberala feminister. Definitioner av begrepp som rättvisa och solidaritet är inte längre förbehållna vänsterns plakat på första maj. Men är revolutioner per definition vänster? Är det vänster att över huvud taget demonstrera? Om det är sådana föreställningar som finns inne i Kajsa Ekis Ekmans huvud förstår jag varför hon upprörs över att gator och torg inte längre tillhör de röda fanorna allena och att människor med värderingar som brukar betecknas som höger har mage att framföra sina egna definitioner.

Kajsa Ekis Ekman visar prov på politisk och historisk okunskap när hon hävdar att "revolution är det sista som högern vill". Det är en möjlig slutsats att dra om man, som Ekis Ekman, låter Sarkozy stå modell för vad som är höger. Till höger räknar sig emellertid vanligtvis även klassiska liberaler och anarkokapitalister, och att påstå att dessa människor inte vill genomföra genomgående förändringar i samhället är en aning… korkat. Hon hävdar att i ordet revolution ”finns så många människors samlade längtan förborgad”, vilket gör att det är ren och skär språkstöld av högern att över huvud taget använda ordet. Folk blir lurade! Jag har dock svårt att se var denna "samlade längtan" skulle finnas någonstans, om vi nu för ett ögonblick låtsas att världen är större än DN:s kulturredaktion. Jag tror inte att var och varannan svensk, eller europé för den delen, går och håller tummarna för att proletariatets diktatur ska förverkligas under nästa kvartal. Människor gillar överlag inte stora förändringar på kort tid. Revolution är dessutom såå 1900-tal.

Nej, högerns mål är inte att avskaffa klassamhället och "demokratisera kulturen", det är riktigt. Men om detta krävs för att ha legitim rätt att använda sig av begreppet revolution, blir begreppet bara meningslöst. Personligen är jag inte revolutionär. Jag tror inte på genomgripande förändringar på väldigt kort tid. Jag förespråkar en långtgående evolution av samhället i frihetlig riktning. Det betyder emellertid inte att det skulle saknas personer på högerkanten som vill gå snabbare fram. Sarkozy är knappast en av dem.

Skillnaden mellan frihetliga revolutionärer och revolutionärer på vänsterkanten är att de förstnämnda har en grundläggande respekt för äganderätten. Den demokratiska högern accepterar ej övergrepp mot andra människors rättigheter i frihetens namn. Allt annat är revolutionsromantik. Och den får ni inom vänstern gärna behålla för er själva. Där kan ni känna er ohotade.

3 kommentarer:

PG sa...

Även om Ekman visar prov på en tendens att romantisera "revolutionen" så sätter hon ändå fingret på en viktig punkt, när hon påpekar högerns nya begreppsanvändning. Poängen är inte att begrepp som solidaritet är förbehållna vänstern, utan att högern har övertagit dem utan att förklara den glidning i betydelse som ett begrepp får då det uttalas i ett nytt sammanhang. Man använder sig av en positiv konnotation som inte korrekt speglar ens avsikter. DDRs kapande av "demokrati" är det historiskt tydligaste exemplet (inga andra jämförelser ansedda). Och tror du exempelvis Obama menar samma sak som Bush då han talar om "frihet"? Problemet är alltså i grund och botten en brist på diskussion kring vad ett begrepp egentligen betyder när det används...

Anonym sa...

äganderätt ska aldrig försummas, men den ska inte stå över allmänbildning eller informationsfrihet och yttrandefrihet heller. att använda en annan persons ägodelar i ett icke kommersiellt syfte som att kritisera eller ge sin åsikt om objektet är immateriell är aldrig att stjäla, att sedan ta denna immateriella ägodel och förbättra och sälja den för egen vinning utan att ge ursprunglig ägaren en del av det är att stjäla, Detta gäller patent såväl som upphovsrätt. teknologin för att bygga en el-bil som skulle kunna ersätta bensin-bilen finns men det är tackvare upphovsrätten den inte existerar för att de bil tillverkarna vill inte dela med sig av allt som skulle behövas för att uppnå detta, samma när det kommer till energi utvecklingen vi skulle kunna ha miljö-ren och fri tillgång till energi om alla resurserna inte var nerlagda i att hitta förbruknings energi i snabbt vinst syfte. visst alla olja och energi tyconer skulle förlora men mänskligheten och folket skulle få det bättre, äganderätt och patent har varit bra för att utvecklarna har försökt ligga före varan om dem nu går samman och gör ett samarbetes projekt med alla sinnad patener och bygger hopp det kan dem kollektivt tjäna miljontals. det handlar bara om att glömma vinstsyftet för människans bästa inte sitt eget.

Hans Li Engnell sa...

Det som Ekman verkar ha svårt att förstå, är att samma begrepp kan betyda olika saker för olika personer/grupper/partier. "Rättvisa" betyder inte samma sak för en nyliberal som för en socialist - något du också påpekar i ditt exempel Bush/Obama. Det borde vara självklart att begrepp ges olika innebörd och tolkas olika beroende på vem som gör tolkningen. Men Ekman verkar reta sig på att "högern" använder begrepp som är förbehållna vänstern (som "revolutionär"), som om begreppet över huvud taget inte skulle gå att använda utanför den akademiska vänsterns fikarum. Jag välkomnar gärna en diskussion om begrepps innebörd och betydelse, men det är egentligen en debatt som pågår ständigt eftersom ingen politiker är motståndare till "frihet" och "rättvisa" eller "demokrati". Det gör bara Ekmans text ännu märkligare.