Om knäppfeministerna får bestämma

Gudrun Schyman ger inte upp. Nu rycker hon ut i kamp mot sex på telefon. Ni vet de där 071-numren man kan ringa för en liten förmögenhet för att bli lite upphetsad om man nu känner för det. I Schymans förvridna värld är "telefonsex detsamma som prostitution". Att prata sex i telefon är alltså detsamma som prostitution i den auktoritära elitfeministen Schymans ögon.

"Det finns inga som helst belägg för att telefonsex har några positiva effekter för samhället", säger den gamla vänsterledaren. Ska vår sexualitet regleras utifrån vad som gynnar "samhället"? Är det det schymanska frihetsreceptet? Som om hon är medveten om att argumenten inte riktigt räcker till känner sig Schyman nödgad att ta till standardargument 1A när prostitution diskuteras: om-det-var-din-dotter-argumentet. "Det är väl knappast någon som vill att den egna dottern ska vara telefonprostituerad", muttrar Schyman avslutningsvis i sin artikel. Det är knappast någon som vill att den egna dottern ska vara en intorkad feministkärring som gnäller på allt och alla heller. Schyman är dock en fullt legal satkärring.

Gudrun Schyman är inte ensam om att vara sexfientlig. Ebba Witt-Brattström intervjuades i Halal-TV om feminismen i dag och uttryckte sin besvikelse över att svenska tjejer gått och blivit sexuellt frigjorda. För det var ju inte meningen.

"Jag är en sån här sur gammal tant, feministtant, som sitter och säger att, njä, men det var inte meningen, det var ju inte så att de unga kvinnorna skulle ta över de unga männens sexuella beteende, utan de unga männen skulle lära sig av de unga kvinnorna att det där med sex i varje buske med vem som helst o.s.v. var liksom inte… är kanske inte det bästa. Så jag tycker att det har, om man ser till en yngre generation, så tycker jag faktiskt att det är ett jätteproblem."

Ett jätteproblem. Att unga kvinnor själva bestämmer över sin sexualitet. Kan den auktoritära feminismen bli tydligare än så? Valet är inte ditt, valet är politikens. Jag har aldrig begripit vissa människors starka vilja att lägga sig i andra personers sexliv. Varför kan inte var och en få bestämma över sådant efter eget huvud, oavsett hur valet ser ut? Man behöver inte vara sexuellt frigjord själv för att ställa upp på andras rätt att vara det. Jag är personligen synnerligen heterosexuell, kommer sannolikt aldrig att leva i ett polyförhållande (även om jag tycker att själva idén är väldigt intressant) utan lär sluta mina dagar i ett ganska traditionellt tvåsamhetsförhållande i Sverige eller i Kina. Det betyder inte att jag högaktar vare sig heterosexualitet eller tvåsamhetsnormen som sådan och anser att den ska gälla alla. Det vore ärligt talat förbaskat tråkigt.

Via Hax.

Får inte många samtal.