Primitiva rop på högre straff ingen lösning

Nyheten om att endast sex procent av de vanligaste polisanmälda brotten klaras upp manar till eftertanke. Tyvärr är det snarast det direkt motsatta vi ser på vissa håll i bloggosfären. Satan i gatan! Höj straffen! Mera lås! Högre murar! Kasta bort nyckeln! Ålning medelst hasning!

Först och främst är siffran 94 procent ouppklarade brott en aning missvisande. Ett anmält brott är inte nödvändigtvis ett begånget brott. Att polisen inte kan gripa folk hur som helst beror på att det krävs bevisning mot en person, sådant kallas rättssäkerhet. Dessutom syns förstås inte polisens förebyggande arbete alls i denna granskning. Polisen går faktiskt inte bara omkring och griper bovar. 

Det är ändå ofrånkomligt att debatten kommer att handla om mer resurser till polisen, både vad gäller pengar och befogenheter. Därmed kan tävlingen börja. Den politiker som vill anslå mest pengar till polisen och möjliggöra flest platser på polishögskolan vinner. 

Som ett paket på posten kommer kraven på längre straff och hårdare tag rent generellt. Jag tror inte att hårdare tag löser någonting konkret. Vi vet att längre tid bakom lås och bom inte gör den dömde till en bättre människa, tvärtom. Fängelset som sådant är ingen helande miljö, därför är återfallskriminalitet vanligt förekommande och därför måste vi söka omvärdera kriminalpolitiken. Ropen på högre straff bryr sig inte om effekterna av straffskärpningarna, det handlar snarare om känslan av rättvisa, att den skyldige tar sitt rättmätiga straff. Det är ett primitivt sätt att bygga en kriminalpolitik på och har ett av sina värsta och mest urspårade exempel i USA.

Det stora problemet är ungdomskriminaliteten. Här krävs tidigare och, faktiskt, mer handfasta insatser innan det är för sent. Insatserna måste börja så tidigt som i 10-12-årsåldern, så fort problemen börjar visa sig. När den unge kommer upp i 17-18-årsåldern är det ohyggligt svårt att vända skutan. Och dyrt. Platser på HVB-hem kostar tusenlappar varje dygn och resultaten är allt annat än imponerande. Det är utan tvekan duktigt folk som jobbar på många av hemmen, men de "lyckade fallen", som innebär att den unge slutar upp med kriminellt och asocialt beteende, ligger bara på runt 40 procent. 

Sedan finns det givetvis spaltmeter att skriva om polisens arbete i övrigt, varav mycket är relaterat till knäppa lagar i det här landet, men det tar vi en annan dag...