fredag 7 september 2007

Inga heliga kor

I dag ska Reinfeldt träffa ambassadörer från länder som Iran, Pakistan och Egypten. Länder som förtrycker sina befolkningar och som torterar och avrättar människor. I stället för att tala om mänskliga rättigheter ska man tala om en konstnärs teckning av Muhammed. Det är lite beklämmande, men mötet kanske kan ge något gott ändå.

Reinfeldt vill enligt uppgift lyssna men också markera hur det fungerar i Sverige. Jag hoppas verkligen att han trycker på det sistnämnda. De får tycka vad de vill, men varken egyptier eller iranier har någon rätt att ställa krav på hur svenska lagar ska se ut utifrån sina religiösa föreställningar. Det ska de faktiskt skita i.

Reinfeldt möter företrädare från muslimska länder, till skillnad från Fogh Rasmussen som valde att avstå. Att lyssna och diskutera kan vara ett bra sätt att lugna ned upprörda känslor – men Reinfeldt måste samtidigt vara väldigt tydlig med att Sverige inte har några planer på att ändra lagstiftningen, inrätta nya myndigheter eller departement för en gammal profets skull.

Tyvärr har Sverige redan målat in sig i ett hörn på grund av hetslagstiftningen. Det är lätt att förstå muslimer när de pekar på det ologiska i att det är olagligt att hetsa mot exempelvis judar i Sverige genom att rita hakkors medan det går bra att förlöjliga muslimernas profet. I sak har de ju rätt. Problemet är alltså hetslagstiftningen, som blir svår att försvara om man samtidigt säger sig försvara yttrandefriheten.

”Yttrandefriheten är helt fundamental”, säger Lars Leijonborg till Rapport. Det uttalandet skulle säkert samtliga partiledare ställa upp på. Men hur många av dem vill riva upp hetslagstiftningen som just inskränker yttrandefriheten? Att parallellen inte ens görs visar på att yttrandefriheten i Sverige redan är på stark tillbakagång. Bli därför inte förvånad om lagen förr eller senare kommer att få ett Muhammedtillägg.

[SvD]

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det är inte alls samma sak. Hetslagstiftning tar fasta på när man hetsar mot en grupp av MÄNNISKOR, t ex nidteckningar av judar. Muhammedteckningar är faktiskt avbildningar av en profet, alltså att jämställa med nidteckningar av Jesus. Skillnaden mot Jesus är förstås att a) det är bildförbud inom islam b) hundar betraktas som orena djur.

Thomas Hallgren sa...

Det är väl just det som är kärnan i problemet. Vi har väldigt svårt att förstå hur en karikatyr kan upplevas kränkande. Det finns inget som vi dyrkar på det sättet. För en mohammedan kan en karikatyr av profeten vara mycket mer kränkande än ett andra direkt rasistiska "hets" påhopp.

Regimer som har interna problem använder sedan detta i propaganda vilket resulterar i brännandet av flaggor och dockor. Stämningarna på ömse sidor piskas upp till orimliga nivåer och de främsta verktygen är rädsla, osäkerhet och okunskap. Det finns bara ett sätt att bryta trenden och det är att prata.

Anonym sa...

...samt att sluta kränka människor i onödan. Jag sitter inte och slänger ur mig otrevligheter på tunnelbanan bara för att jag kan. Kanske blir det dom som propagerar mest för yttrandefrihet genom rondellhundar och dylikt som tillslut bidrar till att politikerna tvingas inskränka den ännu mer.

Hans Li Engnell sa...

Jag håller inte med om att det skulle finnas en distinkt skillnad mellan att hetsa mot (och därmed kränka) judar och att avmåla Muhammed och därmed kränka muslimer. Båda grupper anses uppleva detta som en kränkning och tar det personligt. Att då försvara en lag som säger att det inte är OK att kränka en människa med judisk tro och samtidigt hänvisa till yttrandefriheten när muslimer anser sig bli kränkta, är i mina ögon hyckleri.

Det här med att uppleva sig som kränkt är något mycket personligt. Jag tycker att gränsen bör höjas för vad som ska anses kriminellt och inte bara dumt eller fånigt. Antisemitism är dumt, korkat, fånigt. Men jag vill inte hindra nazister från att uttala sina fånigheter. På samma sätt tycker jag inte att Vilks är en stor konstnär, jag skiter i hans alster. Men han har rätt att måla dem och han ska inte behöva hänvisa till någon konstnärlig frihet utan bara till den grundläggande yttrandefriheten.