Det finns något mycket tilltalande med revolutioner som växer underifrån, med folk som gör sig av med sina egna förtryckare. Särskilt om det sker i princip helt utan blodspillan. Historien är full av blodiga revolutioner och maktskiften, därför har vi nästan kommit att ta för givet att förtryckande regimer inte kan störtas utan våld. Men det kan hända goda saker om folk bara är tillräckligt många.
Nu växer protesterna i Burma. Det pratas om tiotusentals, kanske runt 100 000 människor på marsch. Hittills har det gått fredligt till. Men hur länge kommer det att förbli så? Hur länge kommer folk att orka protestera om ingen reaktion kommer från regimen? Och hur länge kommer regimen nöja sig med att bevaka protesterna? Det förefaller inte ha uttalats något ultimativt krav från endera sidan. Juntan verkar hittills ha nöjt sig med att vänta ut demonstranterna. Munkarna å sin sida har sagt att de ska protestera tills regimen ger upp, men det förefaller naivt att tro att böner om fred, kärlek och godhet ska räcka för att få militärjuntan att släppa makten. Skulle det övergå i våldsamheter kan det sluta i ett otroligt blodbad.
Det har spekulerats i risken att juntan kommer att placera civilklädda personer i demonstrationstågen som medvetet ska provocera fram våld för att ge militären en ursäkt att ingripa och ”skapa ordning”. Tills vidare har alla utländska stater en uppgift: sätta press på juntan. Bollen ligger nämligen hos militären.
1 kommentar:
Detta görs redan, youtuba provo-cop tror jag det var. I tyskland är detta ett fenomen som förekommit under en längre tid.
Skicka en kommentar