Världen har krympt. Vi reser som aldrig förr och möter även människor på andra sidan jordklotet genom några klick framför datorn. Detta innebär att allt fler träffar kärleken i andra länder.
När två personer från olika länder, kanske rent av olika kontinenter, beslutar sig för att de vill leva ihop dyker en fråga omedelbart upp: var ska vi bo? I ditt land eller mitt? Det var denna resa jag påbörjade 2009. Den ledde till Kina och tillbaka. 2011 ansökte jag och min nuvarande fru om tillfälligt uppehållstillstånd för henne. Vi hade hört mycket om vad som kunde vänta. Lång väntan och intervjuer med konstiga frågor om färgen på tandborsten.
Inget av detta hände. Inom tre månader hade hon beviljats TUT och på hösten kom hon hit. Ingen intervju. Inga konstiga frågor. Jag inbillar mig att det kanske hjälpte att jag pepprade Migrationsverket med allt från mejlkorrespondens till kontoutdrag (för att visa att jag kunde försörja henne initialt) och bilder av familjerna tillsammans.
Efter två år var det dags att ansöka om förlängt uppehållstillstånd. Det kunde man göra online. Efter en månad kom brevet: "Du har beviljats permanent uppehållstillstånd." Med detta glada besked kunde vi bortse från att min frus första kontakt med Myndighetssverige frånsett asylprocessen var ett braskande erbjudande om cellprovtagning i underlivet (välkommen till Sverige, liksom).
Migrationsverkets snabba och professionella handläggning blev en nyttig motbild till den mediala bilden av en myndighet enbart bestående av inkompetenta handläggare som bara vill de sökande illa.
I dag ser situationen radikalt annorlunda ut, vilket ett svensk-bolivianskt par fått erfara. I fjol var medianväntetiden över ett år. Skälet är att handläggare som tidigare arbetat specifikt med kärleksinvandringsärenden nu har flyttats till att handlägga asylansökningar. Givet att de har en kvarts miljon ansökningar att handlägga från de senaste två åren, lär det dröja innan väntetiden för kärleksinvandrare blir någotsånär acceptabel igen.
Människor som träffar kärleken utomlands får just nu betala priset för en urspårad svensk asyl- och migrationspolitik.
3 kommentarer:
Ja, den humanitära imperialismen har drabbats av "overreach"!
"Imperial overreach, is a hypothesis which suggests that an empire can extend itself beyond its ability to maintain or expand its military and economic commitments."
Vi skulle frälsa världen! Och snabbt skulle det gå! Uppfyllda av närmast religiös fanatism proklamerade vi stolt att några begränsningar för vår förmåga inte förelåg. De som dristade sig att ifrågasätta detta var kättare som skulle med våld drivas ut ur vår gemenskap.
Allt som ingen annan någonsin hade lyckats med skulle vi, utan plan eller metod, kunna uppnå bara genom vår existens och godhet. Muslimer skulle glatt vandra under rengbågsflaggan, bara de fick möjlighet att sätta fot på vårt genomgoda landområde. Romerna skulle magiskt förvandlas till pålitliga industriarbetare, trots att de samtidigt skulle behålla sin befintliga kultur. Konflikten mellan Shia och Sunni behövde vi inte bekymra oss om.
Men nu, likt något vanvettigt imperium med krig på alla fronter, börjar allt falla samman.
Svenska myndigheter och politiker har ännu inte fattat att man måste göra skillnad på olika typer av invandring. Den som har sin försörjning garanterad kan inte dras över samma kam som asylinvandrare, som sannolikt kommer att leva på bidrag under all överskådlig framtid. Läste om långa handläggningstider hos Mig.verket. Annat var det förra året när jag avsade mig mitt svenska medborgarskap, vilket jag gjorde i ren ilska över politiken: jag sa upp mig, helt enkelt. Besked om befrielse från medborgarskap kom tillbaka inom tre vardagar, postgång inkluderad. Vill de bli av med folk, eller...
Möjligen, kanske troligt, att väntetiderna för "kärleks"-invandrade tar längre tid numera, allt beror ju på hur lång invällningskön ser ut.
Betr förlängningsförfarandet, så är det underkastat en alldeles särskild ordning. Den sökande, "TUT-ingen", får ansöka om fortsatt vistelse i Sverige, med partnerns godkännar-intyg tillika avkrävt, tidigast EN MÅNAD innan TUT:et löper ut. Vilket innebär att myndigheten/MigV MÅSTE besvara denna ansökan inom samma månad. Därefter vistas ju den ansökande utan giltigt tillstånd, dvs olagligen. Varför MigV skapat denna mycket tidsbegränsade ansöknings- och handläggningstid är inte bekantgjort, det avviker iaf kraftigt från normala handläggningstider, från 8 månader upp till drygt två år.
Skicka en kommentar