Väljarna söker alternativ

Det sammanlagda stödet för Moderaterna och Socialdemokraterna ligger under 50 procent, skriver DN. Det har inte varit så lågt sedan mätningarna startade 1979. Resultatet säger en hel del om läget i svensk politik.

Vid valet 2006 hade Socialdemokraterna styrt i 12 år. Alliansen kändes ny och fräsch, ett piggt alternativ till en trött socialdemokrati under Göran Persson. 2010 vann Alliansen egentligen på ett slags walk-over eftersom alternativet var en regeringskonstellation där Vänsterpartiet ingick (det tål att tänkas på att V i dag, tack vare DÖ, har ett större inflytande över politiken än partiet någonsin har haft och detta utan att ens sitta i regeringen).

2014 kändes Alliansen däremot trött. Idélös. Sönderregerad efter åtta år. Reinfeldt gick till val på ökad asylinvandring och ordning och reda i finanserna (vilket i och för sig visat sig vara något av en kontradiktion).

Skillnaden nu var att det rödgröna alternativet inte kändes ett dugg bättre. Resultatet blev därför att ett tredje alternativ, Sverigedemokraterna, gick framåt kraftigt. Många verkar rösta på SD utan att ens gilla partiet. Det är en ren proteströst, vilket förklarar hur partiet kan vara så motståndskraftigt mot alla sorters skandaler.

Det är ett nytt läge i svensk politik. Inget av blocken ser ut att kunna nå en majoritet i nästa val, om nu inga väldigt dramatiska omsvängningar sker. Men det är inte troligt med så pass ljumma ledare som Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra vid respektive roder. Opinionsläget återspeglas nämligen även i förtroendemätningar för respektive partiledare, och dessa kan inte kallas annat än katastrofala för en statsminister och en oppositionsledare. Centerpartiet kan glädjas åt att listan toppades av Annie Lööf i den senaste mätningen - men den svenska toppolitiker som är mest populär har alltså ett förtroendestöd på ungefär tredjedel av väljarna. Detta firar centerpartister nu i sociala medier.

När de stora partierna, i synnerhet S, har svårt att nå toppnoteringar går det desto bättre för vissa andra partier. Vänsterpartiet har legat över 7 procent i flera mätningar. Centern har inte bara jublat åt Lööfs förtroendesiffror utan också hoppat jämfota av glädje åt att partiet enligt Demoskop har 19 procent potentiella väljare utöver de som säger sig vara säkra att de ska stödja Alliansens gröna röst. För optimistiska centerpartister är detta ett tecken på att C kan bli Sveriges tredje största parti.

Detta är förstås högst hypotetiskt, och i en sammanvägning av de mätningar som genomförts på sistone ligger C på blott 6,4 procent. Det är nog inte läge att öppna champagnen riktigt än. Vi ska dessutom minnas hur det gick för det gröna parti som senast satsade på tredjeplatsen...

I en tid när förtroendet för regeringen är lågt och den borgerliga oppositionen har ingått en överenskommelse om att släppa igenom den politik de i hårda ordalag kritiserar, ligger det närmast till hands att utgå från att det enda parti som varken sitter i regeringen eller ingår i den famösa överenskommelsen är det parti som kommer att se ett ökat väljarstöd.

Det behöver inte förbli så. Men då måste något av allianspartierna överge DÖ, presentera en realistisk lösning på kaoset på bostadsmarknaden och den värdelösa integrationen och inte minst erbjuda en mer realistisk migrationspolitik.