söndag 23 augusti 2015

Bisarra jämförelser i migrationsdebatten


Om du vill göra ett inlägg i en politisk debatt men saknar förmåga till eller intresse för att föra fram sakpolitiska argument och konkreta fakta, finns det flera vägar att gå.

Du kan använda en klassisk halmgubbe och gå till attack mot sådant som din motståndare över huvud taget inte står för. Detta är ganska populärt och tämligen effektivt eftersom många ändå inte tar sig tid att sätta sig in i båda sidors argument.

Du kan också göra bisarra jämförelser i ett försök att förminska din motståndares sak. Och du kan slutligen "tala från hjärtat", göra känslomässiga utspel som känns "genuina" och inte upplevs som ett dugg mindre sanna än den mest sakliga avhandling, detta eftersom vi som bekant lever i den nya sköna postmoderna världen där alla har rätt till sin egen sanning.

Aldrig är detta så tydligt som i frågor som rör migration, integration och förekomsten av tiggande EU-migranter i Sverige. Här biter inte fakta. Här triumferar känslor. Här blir vissa nyckelord som "människosyn" och "värdegrund" tillsammans med mantrat "det handlar om vilket samhälle vi vill ha" plötsligt till argument i debatten.

Ett exempel under kategorin bisarra jämförelser stod veteranen Staffan Heimerson för härom dagen i en av de mer delade artiklarna i sociala medier den senaste tiden. Heimerson menar att dagens flyktingström till EU och Sverige är en bagatell. Som jämförelse tar han de riks- och folktyskar som efter krigsslutet flydde från tidigare tyska områden tillbaka till det som återstod av riket. Till antalet 12 miljoner var de och se, Tyskland blev ju ett bra land till slut ändå (man skulle kunna invända att det är en viss skillnad mellan migration av en befolkning som återvänder till sitt hemland och människor som flyr från sitt hemland när det gäller förmågan att integreras).

Om vi ska dra Heimersons resonemang till dess logiska förlängning, skulle det i princip innebära att nästan all sakpolitisk diskussion om upplevda problem i Sverige blev omöjlig att föra utan att bli anklagad för att "sakna sinne för proportioner". Alltid finns det ju historiska exempel på någon som haft det värre.
Problem med järnvägen? Ha! Under andra världskriget fördes människor i godsvagnar till dödsläger. 
En handgranat i veckan som smäller i Malmö? Ha! Under andra världskriget utplånades hela städer på en enskild natt.
Skenande kostnader för asylpolitiken? Ha! Efter börskraschen 1929 föll hela världsekonomin ihop.
Vi ska, för att använda Hasse & Tage, vara jäkligt glada för att bara ha en spik i foten. Nå, den som tycker att Staffan Heimersons sätt att argumentera för debatten framåt, att någon blir klokare, kan räcka upp en hand.

Andra har jämfört dagens asylmigration till Sverige med den stora emigrationen till Amerika. 1,2 miljoner svenskar utvandrade. Syftet är att visa att "vi" var som "dem" då. Och eftersom "vi" ju blev insläppta, borde självfallet även vår dörr stå öppen för dem som flyr hit nu.

Jämförelsen blir emellertid ett dåligt argument för dagens miljöpartistiska migrationspolitik, ty skillnaderna är betydligt fler än likheterna. Först och främst säger migrationen av svenskar till Amerika ingenting om dagens asyltryck på Sverige - de där 1,2 miljoner svenskarna som utvandrade gjorde det under en period av 60 år, och det skedde till ett land mångfalt större än Sverige. För det andra skilde sig den stora emigrationen på ytterligare ett fundamentalt sätt från dagens asylmigration till Sverige: den var selektiv.

Dels var det förstås inte alla som hade råd att köpa en Amerikabiljett, och den selektionsaspekten finns även i dag eftersom det bara är vissa som har råd att betala flyktingsmugglare 150 000 kr, men framför allt släppte inte Amerika in vem som helst. Det gjordes hälsokontroller både innan du klev ombord på fartyget i England och innan du släpptes in i landet. Den sistnämnda gick ut på att leta efter tecken på ohälsa och "defekter" hos migranten. Orsaken till att rederiet var intresserat av passagerarnas hälsa var att det tvingades betala återresan om immigrationsmyndigheten vägrade släppa in personen i landet.

För den som godkändes stod inga sociala myndigheter väntande med bostäder och försörjning. Detta är förstås en annan viktig skillnad mellan dåtidens Amerika och dagens Sverige. Den universella välfärdsstaten var ännu inte uppfunnen. För den som kommer till Sverige som asylsökande öppnas emellertid möjligheter till både försörjning och utbildning. Bekostad av andra.

Migration är inget problem så länge den inte sker på andras bekostnad. Men Sverige är en högskattestat med universell välfärd som är gemensamt finansierad. Det är inte alls märkligt att denna utsätts för påfrestningar när det kommer väldigt många människor samtidigt och dessa dessutom inte kommer ut i arbete.

Föreställ dig att svenska myndigheter skulle avslå asylansökningar mot bakgrunden att den som söker har en funktionsnedsättning, har alkoholism i släkten, ser lite knäpp ut eller tros löpa risk att ligga samhället till last på något sätt.

Det vore förstås en helt omöjlig sak att föreslå i dag. Men den som använder emigrationen till Amerika som en parallell till dagens asylinvandring till Sverige bör faktiskt vara hederlig nog att lägga just sådana förslag för att jämförelsen ska hålla.

Läs även:
Alice Teodorescu

11 kommentarer:

Robert sa...

Socialdemokraterna och LO avskaffade ju arbetskraftsinvandringen på 70-talet, något som faktiskt funkade och skulle kunna ha funkat än idag. Istället viktade man över till flyktinginvandring där man tappade greppet ganska snabbt. Luciabelsutet kom 1989 (tror jag det var) där man begränsade pga alltför stora flyktingströmmar, men det revs senare upp. Och nu saknas det helt politisk fördriktning och förankring hos folket. Den svenska flyktingpolitiken verkar leva sitt eget liv. I Cypern där jag bor - ett land med många problem - drivs en långt bättre migrationspolitik, och man ser folk från alla möjliga nationaliteter på morgonkvisten, på väg till jobbet givetvis...

Anonym sa...

Vi måste stänga gränserna och enbart ta emot en rännil av kvotflyktingar, det är enda sättet att komma till rätta med integrationspolitiken.

På tal om Cypern, grekcyprioterna köpte vapen av Taiwan om jag minns rätt, för att skydda sig mot Turkiet. Nationalistiskt samarbete och regionalpatriotism i sin prydno. Sverige borde göra något liknande tillsammans med Finland, Indien och ev Israel och Japan om de skaffar lite cojones och lämnar NATO.

//Mogura

Anonym sa...

Hej.
Med risk för att framstå som extremist: att strypa inflödet till ett par tusen noggrant kontrollerade individer räcker inte. Ordet som söks är deportation: alla illegala, alla som begått brott i eller mot Sverige. Annars kvarstår problemen med religiös och etnisk sekterism, våldtäktskultur och förakt för västerländsk civilisation.

Hälsar,
Loke

Anonym sa...

"[M]en framför allt släppte inte Amerika in vem som helst."

Man gjorde även selektion med hänseende på ras/nationalitet. Till exempel tillät man ingen invandring av kineser mellan 1882 och 1943. Därefter släppte man enbart in 105 kineser per år fram tills 1965.
"Chinese Exclusion Act".

Anonym sa...

Jag läste artikeln tidigare idag, och hann väl några rader innan det sunda förnuftet for genom fönstret. Här står en godhetsapostel och menar att:

"Så är det nu också. Det stora, vida Sverige, ett av jordens mera obefolkade områden, tog 2014 enligt Eurostat emot 16 000 asylsökande. Tyskland, som till ytan är 20 procent mindre än Sverige men har tio gånger fler invånare (snacka om trängsel, Tyskland är tolv gånger mera trångbott än Sverige) tog emot 54 000. Tysklands ekonomi är god. Men Sveriges BNP per capita var 2013 cirka 30 procent högre.

Känn dig rik, Svensson. Och känn att du har svängrum."

Som att det är den geografiska ytan som begränsar invandringspolitiken. Det finns många länder där det inte är fullt. Det finns skog i Ryssland, men ska folk som vill ha ett bättre liv (ekonomiska migranter och flyktingar) bara skickas dit o sitta vid en lägereld? Denne man, heimerson, är sinnesförvirrad å det grövsta.

Fan vad rik jag känner mig. Så rik jag är. Att jag har mat, en lägenhet o kan åka med ett tåg. Fyfan vilken jävla hycklare. Skicka alla dina stålar, Heimerson, till Afrika eller Syrien, sen kan du leva där, då får du vara riktigt god och fin. Och var hittar denne 16 000 asylsökare? Har han gått och frågat Jerzy Sarnecki som har tillfällig tjänst på Eurostat? Vilka dårar!

Jag anser för övrigt att det inte är välfärdssamhället som vi nu ska behålla. Det har försvunnit. Vi måste skifta fokus mot ett fredligt Sverige. Det vill säga, att inte växande klyftor gör landet allt för otryggt där Ikea blir det nya "Stockholms blodbad", och övriga landet förvandlas till i princip laglöst land. Som sagt, detta kan gå snabbt, alla märker förändringen för varje år som går.

Magne

Anonym sa...

En annan skillnad är den från all diskussion bannlysta "volymen!" Ägnar man en timme av sitt liv till faktakontroll via Google, upptäcker man att USA aldrig! under den tid de fört statistik (dvs 1820)haft en lika stor del utrikes födda som Sverige har nu.

Anonym sa...

@Magne 23 augusti 2015 23:45

Jag flög över Sahara och såg att det fanns gott om "utrymme" där. Kan de inte flytta dit?

Anonym sa...

Såg någon Christina Höj Larsens patetiska insats?
Varför envisas den goda sidan med att skicka dagisfröknar som tror att de kan se stränga ut och kasta anklagelser vilt runt omkring sig?
Varför kommer inte Morgan Johansson själv?
Eller Gustav Fridolin?
Stig-Björn Ljunggren ( http://www.expressen.se/nyheter/johansson-nobbade-debatt-mot-jomshof/ ) ger svaret.Man har för mycket att förlora.Det är för mycket som står på spel.Inte minst ur ett personligt perspektiv.
Debatten som ska tas tas inte.Regeringen nöjer sig med att en regeringsmedlem som inte är en regeringsmedlem tar debatten.Debatten tas som om det vore en hoper olydiga och bångstyriga femåringar man ska tillrättavisa.
Moderaternas hopp pratar sovmornar för barn.
Man har lagt sig ner för att DÖ.Jag tror det gynnar SD.Bestämt tror jag det.

Thomas sa...

Heimersons krönika är förstås korkad och/eller oärlig (vilket många påpekade på Flashback) - den är också ett skolexempel på hur det kan bli när migrantkramarna väljer att köra samma slags argument i offentligheten som de kan dra över en fikadiskussion i det egna gänget, där alla ändå tycker i stort sett likadant och ingen är inställd på att granska det vännerna säger särskilt hårt.

Att slå ut med handen, fryntligt le och hänvisa till hur Tyskland blev tvunget att ta hand om många miljoner flyende tyskar från 1945 och framåt funkar säkert utmärkt i den egna kretsen (och ännu bättre online, t ex på facebook), precis som det sönderkörda (och redan från början nonsensmässiga) "om man är emot främlingar kan man ju inte gilla pizza eller lasagne, då får det bara vara ursvenskt käk som falukorv och svagdricka, höhö!". I en riktig debatt, ute i verkligheten, är det...inte så lyckat.

Anonym sa...

Thomas, utmärkt jämförelse. Ungefär som när Marit Paulsen frågade (00:54, http://www.oppetarkiv.se/video/2250998/arkivinslag-infor-riksdagsvalet-jimmie-akesson) J. Åkesson om "han äter spaghetti och köttfärssås. Som är väldigt osvenskt". Ha, tror ni att J. Åkesson äter Spaghetti och köttfärssås? Han äter såklart bara svenska produkter, eftersom han är emot mångkulturalism. Är det så intelligenta våra politiker och journalister är? Mångkultur = mat. Invandring = fler folk som kan bo i landet, utan minsta tanke på välfärd, gemenskap, trygghet och tradition. Ingenting annat går in bakom pallet på dem.

Magne

Anonym sa...

Migration inget problem så länge den inte sker på andras bekostnad?

Trams!

Så fort olika kulturer ska sammanfogas så måste skillnaderna dem emellan förr eller senare utplånas med våld, det har historien visat gång på gång. Tråkigt men sant.

Man kan med visst fog hävda att en liten migration inte är något problem, men det ska vara en mycket liten och långsam sådan migration.

Det finns helt enkelt en kostnad, som inte direkt eller enkelt kan mätas i kronor och ören, för ursprungsbefolkningen i att få tryggheten och stabiliteten rubbad av att det kommer främmande element in i deras samhällen. Vi människor är av evolutionen tillverkade så att vi trivs bäst när vi känner igen folk och när de liknar oss själva genetiskt.

Sedan finns det också en ökad riskkostnad - om vi inte känner kulturen väl kan vi inte göra en lika god bedömning av migrantens potential som av någon med en liknande uppväxt och bakgrund som vi själva.

Därför finns det många länder som inte har något emot att du blir medborgare i deras land så länge du kan hosta upp några miljoner - för att kompensera för dessa annars outtalade kostnader.

Hur kan det för övrigt vara något gott och något att vara stolt över att ta emot flyktingar, om det inte är underförstått att mottagandet är en uppoffring?

Är det i så fall samma uppoffring och godhet att ta emot rika turister iklädda spendérbyxor?