Så går det när man filtrerar internet

Den brittiska regeringens åtgärder mot misshagligt material på internet har kommit att kallas för "porrfilter". Men i trålen fastnar betydligt mer än så. Möjligheter finns att blockera allt från dejtingsajter, alkohol- och tobaksreklam till spelsajter, sociala nätverk och fildelningssajte. Men även sidor om självmord, vapen och våld berörs om användaren önskar det.

De som testat operatören TalkTalks tjänst har märkt att även om användaren vill blockera pornografi (förmodligen för att man ska tänka på barnen), berörs även långt fler sidor. Som sex- och relationssajter som ungdomar kan vända sig till med frågor. Som stödföreningar för personer utsatta för sexuellt våld. Att regeringens egen hemsida också blockeras får ses som ett mindre problem i sammanhanget.

Ingen borde vara förvånad. Exakt samma sak hände när svenska operatörer i samarbete med polisen började blockera sidor med barnpornografiskt innehåll. Med på listan över sidor som skulle blockeras fanns en mängd som inte hade ett dugg med barnporr att göra, däribland sajter om bonsaiträd.

Detta illustrerar det klumpiga och idiotiska i ett dylikt filter. Det kan aldrig fungera fläckfritt, helt enkelt eftersom vår värld inte är svart eller vit. Åtgärden visar också hur enahanda politiker tänker. De tror att ett upplevt problem kan försvinna med ett enkelt knapptryck.

Internet ska vara fritt. Människor måste bara lära sig att hantera det material som finns där, precis som de måste hantera allt som möter dem i livet i övrigt.

Om föräldrar är rädda för att deras barn ska se obehagligt material på nätet, är mitt råd att de pratar med sina barn om detta. Det måste ändå ses som en naturlig uppgift för en förälder. Eller är det månne bekvämare att lita till att staten sorterar bort sådant som barnen inte bör se?

Tidigare bloggat:
Nu handlar det om internets vara eller icke vara