Övervakning är makt

Ända sedan Edward Snowdens läckta dokument avslöjade hur omfattande övervakningen av vanligt folk i den demokratiska världen är, har såväl politiska mörkermän som underrättelsetjänsterna själva påtalat vikten av att övervakningen måste få fortsätta. Det handlar om att stoppa terrorism, heter det.

Men om det är något vi har lärt oss under det senaste halvåret, är det att övervakningen handlar väldigt lite om att skydda befolkningen från yttre hot och desto mer om att maximera informationsbanken hos staten.

Så när NSA och GCHQ, med beredvillig hjälp från svenska FRA, massövervakar i stort sett hela världens befolkning, görs det inte för att allt vi företar oss är av stort intresse utan som en konsekvens av en önskan att veta allt om alla. Det är denna besatthet som driver myndigheterna att ständigt kräva större befogenheter och att utöka informationsinsamlingen.

Egentligen är en oerhört liten mängd av all information som samlas in relevant. Vi vet att massövervakningen handlar mer om att vinna ekonomiska och geopolitiska fördelar än om att förebygga och förhindra terrorism. Det ligger därför säkert en hel del i påståendet att enda orsaken till att utländska makter gnäller på USA, är avundsjuka på NSA:s kapacitet.

Det brukar sägas att kunskap är makt. Övervakning ger onekligen kunskap, vilken i sin tur innebär ökad makt. Det är ur detta perspektiv som massövervakningen ska ses. Terrorism har väldigt lite med saken att göra.

Så frågorna till massövervakningens försvarare är två: Hur mycket makt vill ni ge staten? Och varför ska vanligt folk alls övervakas?