Sverige har skakats av ett antal fall där män blivit oskyldigt anklagade för att ha förgripit sig på sina döttrar och styvdöttrar.
Det mest uppmärksammade fallet, det så kallade "fallet Ulf", granskades av Hannes Råstam och resulterade i flera dokumentärer i SVT. Fadern hade på mycket tveksamma grunder dömts till åtta års fängelse i två instanser för upprepade sexuella övergrepp på sin dotter. Övergreppen skulle ha haft satanistiska inslag. Råstam lyckades genom att vederlägga en rad avgörande påståenden från flickan möjliggöra en resning. "Ulf" fick en ny advokat och friades till slut.
Ett senare fall är det om paret i Sandviken. Dottern hade sagt något om att "mjölka pappas snopp" varefter mammans syster missförstod och anmälde föräldrarna till Socialtjänsten som omedelbart omhändertog barnen. Polisen tog på sig sina märkligaste glasögon och såg sex i familjens vanliga semesterbilder och fattade misstankar även mot mamman.
Föräldrarna friades från alla misstankar - men Socialtjänsten var fortfarande misstänksam och ville inte återlämna de familjehemsplacerade barnen. Först efter drygt två månader, då Förvaltningsrätten underkänt anklagelserna, fick barnen komma hem igen.
I går kväll tog Uppdrag granskning upp ett fall som påminner om det ovanstående. Även här lade polisen ned förundersökningen. Men i det här fallet har Socialtjänsten fört något slags kamp för mamman, och barnet, mot fadern. Tyvärr tror jag faktiskt att det är så illa att feministiska socionomer medvetet motarbetar män i dylika fall. Detta är naturligtvis både oprofessionellt och oacceptabelt, men det går inte riktigt att finna någon annan förklaring. Eftersom utbildningen är starkt färgad av feministiska perspektiv är det egentligen inte så märkligt.
Att kvinnor har en enorm fördel av sitt kön i vårdnadstvister är ingen nyhet. I många fall har män både domstolen och Socialtjänsten emot sig. Det blir en hopplös situation, och det räcker som synes med misstankar eller förutfattade meningar för att en förälder ska vägras vårdnaden eller ens få träffa sitt barn.
Det är en självklarhet att reagera när en treårig flicka säger att hon "suger pappas kuk". Men ett så litet barn ska inte automatiskt ses som ett trovärdigt sanningsvittne. I det aktuella fallet gjorde polisen en utredning och fann till slut inget som helst stöd för flickans fragmentariska historia. Där kunde historien ha slutat om inte Socialtjänsten drivit saken vidare. I Uppdrag granskning presenterades en trovärdig alternativ förklaring till varför hon uttryckte sig som hon gjorde. De ställde frågor som ingen annan kommit på tanken att ställa.
Denna gång var det alltså inte rättsväsendet som fallerade - det var oprofessionella socialsekreterare som trampade i klaveret. Hur kan det gå så här gång efter gång? Sannolikt spelar pedofilnojan och fokuseringen på incest och barnporr i medierna en betydande roll. Förskolepedagoger, socialsekreterare och andra ser spöken mitt på blanka dagen. Självfallet måste det finnas en nykter vaksamhet, men det får inte gå överstyr som det har gjort i Sverige, särskilt sedan 90-talet.
Inte nog med att oskyldiga män far illa i dessa processer. Socialtjänsten måste ställa sig frågan om inte dess agerande faktiskt skadar de barn den satt sig att skydda.
Tidigare bloggat:
De oskyldigt anklagade
3 kommentarer:
Det finns en kusligare förklaring, som vi åtminstone måste diskutera. Om det sedan förhåller sig så här ska jag inte hävda med bestämdhet.
Tänk på det stora antalet förment dokumnetära böcker om pedofili/incest. Det är främst kvinnor som läser dessa. Märk väl att det inte handlar om studier, utan uttryckligen berättelser, som påstås vara självupplevda även om det på något sätt ändå är underförstått att det är påhittat.
Frågan är bara vem som får något ut av den sortens groteska historier? Vilken är drivkraften?
Kanske vi här har att göra med en rent kvinnlig perversion, som man hittils vägrat att riktigt se i vitögat? Då blir det också lättare att förstå de besynnerliga processer som uppstår i samband med den här typen av fall. Socialtjänstens kvinnor lever helt enkelt ut en perversion.
//Rick
Dom flesta kvinnliga feminister saknar k-k och dom flesta manliga diton får för mycket av samma.
Rick är verkligen något på spåren. Sveriges statliga institutioner har jag länge påstått lider av psykoser. Det är alltså utlevda perversioner som är psykosen. Jag anser dock att manliga företräder av staten också kan misstänkas lida av detta.
Mycket intressant aspekt på Sveriges dilemma.
Skicka en kommentar