Sexköpslagen: Det finns en annan väg att gå

Centerpartiets kvinnoförbund Centerkvinnorna har i två debattartiklar i Svenska Dagbladet propagerat för att utvidga sexköpsförbudet till att omfatta svenska medborgare var i världen de än vistas. Kravet är inte nytt och debattekniken visar hur gamla föreställningar, som i vissa fall beskriver en liten del av företeelsen sexhandel men i andra är direkt vilseledande, lever kvar.

Centerkvinnorna sätter stor tilltro till den utvärdering av sexköpslagen (SOU 2010:49) som leddes av nuvarande JK Anna Skarhed och presenterades 2010. Utredningen de hänvisar till är emellertid mycket undermålig. Den var ett beställningsjobb från alliansregeringen i syfte att ge legitimitet till en straffskärpning, och i direktiven framgick att sexköpslagen som sådan inte fick ifrågasättas. Utredaren skulle framför allt titta på tillämpningen av lagen.

Som brukligt i svensk diskurs var sexarbetarnas upplevelser av sekundärt intresse för utredarna. Skarhed konstaterade att de negativa effekter som vissa sexsäljare upplevde av sexköpsförbudet ”närmast [måste] betraktas som positiva sett utifrån perspektivet att syftet med lagen är att bekämpa prostitutionen”. Att sexsäljare upplever stigmatisering och otrygghet är alltså i utredarens ögon positivt eftersom politikerna har bestämt att prostitutionen som sådan är skadlig. Tydligare än så kan knappast riksdagens ointresse för sexsäljarnas hälsa och trygghet illustreras.

Begreppet sexsäljare må vara kontroversiellt för Centerkvinnorna och regeringens utredare Anna Skarhed men är inte obekant i svensk diskurs utan har använts av Socialstyrelsen i dess rapporter Kännedom om prostitution. Det är, till skillnad från Skarheds begrepp ”utnyttjad i prostitution”, värdeneutralt och beskriver bara det affärsförhållande som råder mellan köpare och säljare.

I Sverige försvaras sexköpslagen nästan alltid utifrån ett samhälleligt perspektiv. De kvinnor och män som säljer sexuella tjänster ingår inte i ekvationen. Deras röster tillskrivs inget värde, i synnerhet inte om de inte ser sig själva som offer. Centerkvinnorna och andra som försvarar sexköpslagen tenderar att blanda tvång med frivillighet, minderåriga med vuxna och gatusexförsäljning med nätbaserad sexförsäljning. Allt i en enda röra. Detta kokas sedan ned till ett ord: utnyttjande. Säljaren anses befinna sig i ett maktunderläge gentemot köparen. Detta är emellertid främst en ideologisk konstruktion, inte en beskrivning av verkligheten.

Nya Zeeland har valt en annan väg än Sverige genom att sätta fokus på sexarbetaren. Landets Prostitution Reform Act (PRA) syftade till att förbättra hälsan och säkerheten för sexarbetarna.  Det gjordes ett medvetet val att inte fokusera på de politiska och moraliska aspekterna av sexhandeln. Viktigare än antalet sexsäljare är hur sexsäljarna mår, ansågs det. Detta är ett humanistiskt synsätt fjärran från den radikalfeministiska maktanalys som ligger till grund för svensk lagstiftning.

Vissa länder, som Nederländerna och Tyskland, har reglerat prostitutionen. Nya Zeeland valde 2003 att avkriminalisera och låta arbetsrättslagstiftningen omfatta även sexarbetarna. I stället för att reglera hela sexhandeln har man genom ett fåtal lagar stärkt sexarbetarnas rätt till god hälsa och trygghet. Där ingår en laglig rätt till att kräva kondom, en laglig rätt att säga nej även efter erlagd betalning och en laglig rätt att gå direkt från sexarbete till a-kassa.

Centerkvinnorna hävdar att våld mot sexarbetare inte minskar om verksamheten blir legal och att det inte finns någon frivillig prostitution. Men i den stora studie som gjordes för att utvärdera PRA hävdade endast 4,3 procent av de kvinnliga och 2,1 procent av de manliga sexarbetarna att någon annan tvingade dem att arbeta som sexsäljare. Andelen var något större bland gatusexsäljarna än övriga. I utvärderingen av lagen konstaterades också att prostitutionen inte har ökat, att sexsäljarnas hälsa har förbättrats, våldet mot dem minskat och att förtroendet för myndigheterna ökat. Många farhågor som fanns mot avkriminaliseringen kom på skam.

Uppgiften att sexköpslagen minskat prostitutionen i Sverige med hela 50 procent stämmer inte. Ett problem är att ljuset påfallande ofta riktas mot den synliga gatuprostitutionen, som även landets olika prostitutionsenheter erkänner står för en bråkdel av den totala prostitutionen. Vi får därför en skev bild av läget. Efter en initial minskning är omfattningen av sexhandeln i dag tillbaka på ungefär samma nivå som när sexköpslagen klubbades i riksdagen 1998.

Vad Centerkvinnorna än tycker om saken väljer faktiskt vissa att sälja sex av fri vilja. Är det då inte bättre att hjälpa sexarbetarna till ett bättre och tryggare liv så länge de vill sälja sex? Det är möjligt att hjälpa sexarbetare som vill lämna arbetet samtidigt som vi stöttar dem som vill vara kvar genom empowerment och rättigheter i lag. 

Den svenska sexköpslagen är inte till för sexarbetarna. Den är till för att moralistiska politiker ska kunna sova gott om natten. 

(Klicka för större bild)

Legal. Delvis legal. Förbjuden. Data saknas.