Det finns en irriterande tendens i svenska medier att klassa EU-kritiker som populister. Att kleta epitet på kritiker till dagens EU-samarbete försvårar en saklig debatt om vilket EU vi vill ha eller vad vi önskar i stället - en debatt som är helt nödvändig.
En sak är i alla fall tämligen säker: vinden håller på att vända mot de mest EUforiska krafterna. Jag tror att det vi nu ser - ett minskande stöd för svenskt EU-medlemskap (sannolikt orsakat främst av eurokrisen), nybildade Forum för EU-debatt men även alltmer högljudda brittiska utträdeskrav är en början på något större. Förtroendet för både eurosamarbetet och hela EU börjar sina hos EU-medborgarna. Även i Sverige, där kritiken mot EU nästan dött ut i riksdagen.
Personligen har jag landat i slutsatsen att Sverige bör gå ur EU. Jag tror inte längre att en reformering av unionen är realistisk. Folkpartister och centerpartister kan prata hur mycket de vill om ett "smalare och vassare EU". Det kommer aldrig att hända. Utvecklingen de senaste 15 åren talar för det direkt motsatta. EU:s makt sväller.
Om ledaren för EU:s största land får råda kommer vi inom kort både ha en fiskal och politisk union med ännu större överstatlig styrning än i dag. Vi kommer aldrig få något smalare och vassare EU. Bara ett större och makthungrigare. Det är dags att fler börjar ha detta som utgångspunkt när de bestämmer sig för om Sverige bör stanna kvar eller lämna EU helt och hållet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar