Studenter missförstår muntlig och skriftlig information, klarar inte av att läsa kurslitteraturen, och förstår inte tentafrågorna. Men allra tydligast blir problemen då studenterna själva måste uttrycka sig i skrift. Utan hjälp av ordbehandlare är stavningen över lag eländig.Universitetsstudenter har inte bara svårt att klara historiestudierna på grund av bristfälliga förkunskaper, deras svenska är så dålig att de har svårt att förstå tentamensfrågor och själva skriva, berättar en lång rad historiker vid Uppsala och Linköping universitet i UNT.
De tar även upp att historiestudenter saknas baskunskaper i historia när de inleder högre studier. Problemet är inte nytt. Företrädare för språkliga institutioner har tidigare klagat över att studenterna saknar nödvändiga baskunskaper från grundskolan. Historikerna tycks, tragiskt nog, ha resignerat och valt att bara acceptera faktum.
Att kunskaperna i svenska språket är så bristfälliga är ett ännu större problem. Lektorerna är noggranna med att inte peka ut vare sig invandrare, lågbegåvade eller dyslektiker som orsaken till den bristfälliga svenskan. Problemet är bredare än så. Och vidare:
Historiska samband som är komplicerade avfärdas som irrelevanta, föreläsare som fokuserar på fakta i stället för på ett underhållande framförande får omdömet ”mycket dålig föreläsning”, och får studenten påpekat för sig att studieresultaten inte håller måttet händer det allt oftare att man anser sig kränkt.Det handlar som synes inte bara om bristfälliga kunskaper i svenska språket - även om det är illa nog - utan i lika hög grad om studenters inställning till högre studier.
Jag känner tyvärr igen en hel del av artikelförfattarnas exempel och minns en lärare som irriterades över "gymnasiefieringen" av högskolan. Med detta avsåg han de krav som studenterna hade på att få allting serverat. Många ville inte ens anteckna under föreläsningarna utan förväntade sig att få hela föreläsningen mejlad som Powerpoint-presentation och kurslitteratur uppkopierad så att de slapp köpa den själva. Samma personer beklagade sig också över att de var tvungna att plugga på kvällar och helger.
Precis som jag påpekat tidigare är detta en effekt av en satsning med målet att alla, oavsett ambitionsnivå eller studieförmåga, ska ha rätt att studera på högskola och universitet. Svensk utbildningspolitik har under alltför lång tid handlat om antal högskoleplatser, inte kvalitet. I dag är det studenterna som sätter nivån, inte lärarna.
Högskolor och universitet ska inte vara ämnade för alla. De ska finnas för studenter med tillräcklig studieförmåga, annars kommer en rimlig kvalitet aldrig kunna upprätthållas. Till att börja med måste högre krav ställas redan i grundskolan.
Tidigare bloggat:
Jämställdhetsdevis sänker utbildningskvaliteten
2 kommentarer:
Vad är syftet med gratis högre utbildning egentligen?
Jag anar att det är drömmen min farfar hade som samhället nu har försökt implementera. Han drömde om att få ta realexamen, något han inte fick utan istället börja jobba vi elva års ålder. Vi lever den drömmen genom att alla ska kunna gå på universitetet. Att alla inte är lämpliga, eller ens intresserade, verkar inte vara ett problem.
Nästa grej verkar vara missuppfattningen att utbildning leder till jobb. Att bli läkare eller civilingenjör leder till jobb, men en fil kand i filmvetenskap gör det inte. De styrande tror att alla utbildningar är lika mycket värda, men det är helt fel.
Sen ska man inte glömma att det är billigt att dölja arbetslösheten i utbildning, de arbetslösa lånar till sin försörjning istället för att få bidrag.
@trash: handlar delvis om att politiker måste väljas om vart fjärde år, så om man "proletariserar" den högre utbildningen behöver man inte ljuga om att arbetslösheten de facto är lägre även om många som pluggar kanske gör det inte för att deras studier ska leda till jobb ;>
Skicka en kommentar