För och emot Sverige

Klaus Bernpaintner, Ludwig Mises-institutet, skriver på Debatt om varför han lämnade Sverige för USA. Om några av orsakerna - den sociala ingenjörskonsten, genustramset och statsfeminismen - är jag helt enig.

Men överlag blir jämförelsen mellan Sverige och USA ungefär lika svartvit som när Roland Poirier Martinsson förklarar USA:s storhet i en krönika i SvD. Inget om bristerna i den amerikanska skolan. Inget om den drakoniska (och misslyckade) kriminalpolitiken. Inget om Patriot Act. Och kritiken mot Barack Obamas "vänsterpolitik" (det är bara i USA han betraktas som vänster) är även den väldigt förenklad. Vem var det egentligen som startade de där två krigen som Obama fick ärva? Om det var något George W Bush gillade, var det att öka statens utgifter. Inte minst genom att på löpande band öppna nya myndigheter.

Men visst, jag förstår och förespråkar i allra högsta grad idén om att få leva i fred. Utan uppfostrande lagar och regler som bestämmer barnuppfostran och barnpassning, utan det ständigt närvarande genusperspektivet (i allt!), utan lagar om vem jag får ha sex med och hur, utan en regering som vill lägga näsan i blöt hela tiden. Å andra sidan är detta politikernas arbetsbeskrivning, annars skulle de inte behövas. Du undkommer det inte heller i USA, även om religionen där har en uppfostrande roll som den inte har i Sverige.

Så. Att välja det där perfekta landet att bo i är en minst sagt vansklig uppgift. Jag har själv vägt för och emot mellan Kina och Sverige - ja, jag har även kontemplerat Tyskland - och kommit fram till att jag stannar i Sverige. I alla fall under överskådlig tid.

Även om jag gillar Kina på många sätt står landet inför enorma utmaningar framöver. Om framtidens ledare väljer rätt väg kan det gå bra. Då kan ekonomin fortsätta växa, friheten för invånarna öka och tryggheten för både barn och äldre säkras. Men Kina kan lika gärna redan stå inför en annalkande fastighetskris, vilket kommer medföra omfattande oroligheter landet runt. Kanske de allvarligaste Kommunistpartiet sett sedan 1989.

Jag söker lugn och ro. Stabilitet. Där är Sverige ett bra mittenalternativ, genusperspektiv, feministiska diskurser och social ingenjörskonst till trots. Man får helt enkelt hitta ett sätt att ventilera sig. Och lyckligtvis finns andra trevliga länder bara en flygning bort.