Ett ynkligt försvar

Maria Abrahamsson, en av alla moderater som röstade ja till datalagringsdirektivet, försvarar sitt agerande på följande välbekanta sätt:

Svenska folket har röstat in Sverige i EU. Villkoren för medlemskapet var kända från början. Ett sådant villkor är att medlemsstaterna lojalt ska implementera de direktiv som beslutas gemensamt inom EU, och detta vare sig de gillar besluten eller inte. Utan denna tuffa förpliktelse skulle EU-samarbetet braka ihop på nolltid.

Många ledamöter har använt "hade inget val"-argumentet och hänvisat till att Sverige måste följa de beslut som gemensamt fattats inom EU. Ändå har Sverige tagit strid för ett undantag på det alkoholpolitiska området och få behålla detaljhandelsmonopolet. Det var tydligen värt att slåss för. Sverige kämpar också envetet för att få snuset tillåtet i hela unionen. Det är tydligen också värt att slåss för. Men inte svenska folkets rätt till ett privatliv. Det är skamligt.

Abrahamssons argumentation är ynklig. Dessutom leder den ofelbart till en brännande fråga: var går gränsen? Vi vet inte vilka beslut som framtidens EU - ett allt mer odemokratiskt, icke-transparent och maktfullkomligt EU - kommer att fatta. Finns det över huvud taget något beslut som en svensk riksdag inte skulle rösta igenom? Maria Abrahamssons inställning gör mig inte det minsta trygg.

Läs även: HAX, Computer Sweden, Lakes länksamling