Det mesta i svensk politik kretsar numera kring Socialdemokraterna gradvisa återhämtning efter raset under Håkan Juholts ledning. Och om Alliansens brist på idéer och visioner. Det börjar att spridas en känsla av att folk vill ha något nytt. Det är den känslan som är det största hotet mot Alliansen 2014.
Regeringen fortsätter att påminna väljarna om att Sverige minsann har klarat krisen betydligt bättre än de flesta andra länder. Vilket stämmer. Men det betyder inte att väljarna kommer att känna särskilt stor tacksamhet när de går till valurnorna 2014. Sveriges ekonomi var bra även när Göran Persson förlorade valet 2006. Han uttryckte bitterhet över att inte få förvalta detta under ännu en mandatperiod. Kanske tyckte han också att väljarna var otacksamma.
Folkets val är inte alltid logiskt eller rationellt. Om känslan att regeringen är trött och har fått slut på idéer sprider sig, spelar det inte så stor roll hur bra balans i statens finanser Anders Borg kan skryta med. Alliansregeringen kommer att ryka ändå. Om ett av de borgerliga partierna faller ur blir förlusten ännu tydligare.
Själv är jag urless på både Reinfeldt och hans regering. Sänkta skatter och en och annan avreglering har solkats ned av att Reinfeldts manskap ägnat stor kraft åt att bygga ut övervakningsstaten. Här finns emellertid inte mycket hopp heller hos oppositionen.
Den idéfattighet som präglar regeringen just nu är symptomatisk för Reinfeldt som politiker. Han vill egentligen inte så mycket med makten annat än att behålla den. Han har öppet tagit avstånd från blotta tanken på att ha visioner. Partiet och politiken ska förnyas, men ingen kan få något grepp om varför eller vad förnyelsen ska leda till mer konkret. Begreppet saknar betydelse.
Regeringen Reinfeldt har en hel att frukta när det vankas val igen. Under den tid som återstår borde regeringen gnugga geniknölarna (de få den har) och försöka återta det politiska initiativet med konkreta lösningar på existerande problem. Det mesta tyder på att den lär få svårt med detta.
1 kommentar:
Det där med övervakningsstaten var spiken i kistan för mig när det gäller Alliansen. Sen är ju inte heller oppositionen nåt alternativ som tycker att staten äger individen.
Vad finns kvar, KLP som aldrig kommer någonstans, Piratpartiet kanske.
Fan, varför kunde inte Alliansen stått för vad de sa om personlig integritet, varför måste man övervaka sina medborgare och skapa en värld i rädsla?
Hur kan jag som Ayn Rand liberal ha gått till att kontemplera SD? Snälla hjälp mig förstå,
Micke? För en gångs skulle vill jag till och med höra vad du tycker, dock utan massa epiteter. (har släktingar som avled under WW2 så du behöver inte kalla mig nazist, vilket jag vet att du skulle gjort annars)
Är jag den enda som känner såhär eller är detta ett problem för flera? Känns som att det inte finns något kvar att rösta på längre, inga av gammelpartierna respekterar och vill sina medborgare väl känns det som.
Grym blogg hans, hoppas det var en okej fråga att ställa här.
Mvh
Skicka en kommentar