Det öppna samhällets pris

Offentliggörandet av Anders Behring Breiviks ord i polisförhören visar det vi hela tiden kunnat misstänka, nämligen att han ansåg att bombdådet och massakern var grymma men "nödvändiga".

En person med en så förvirrad verklighetsbild skulle sannolikt inte låta sig övertygas av sakliga argument. Vad som fick honom att inte bara fantisera, inte bara planera utan faktiskt också utföra dessa dåd återstår att se. Kanske är det vanföreställningar om det stora kriget, om honom själv som den ende som är stark nog att utföra det nödvändiga, som ligger bakom.

Det är lätt att känna samhörighet med Norge i dag, det är lätt att lägga det vanliga gnabbet åt sidan när större värden står på spel. DN skriver:

"Mardrömmen i Norge visar med all tydlighet på en gammal sanning: Den stora striden står inte mellan ”kristna” och ”muslimer”, ”höger” och ”vänster” utan mellan dem som tror på ett öppet, demokratiskt samhälle och dem som vill slå sönder demokratin med sprängmedel, automatvapen, bitterhet och hot."

Egentligen är det dock inte riktigt sant. Det vore fel att utmåla en enskild galenpanna som ett hot mot hela samhället, som en del i en strid. Då köper man gärningsmannens egen bild av sig själv som den store krigaren, en viktig kugge i ett större maskineri. Någon sådan strid existerar inte. Striden står således huvudsakligen mellan oss demokrater på högerkanten och demokrater på vänsterkanten och mellan oss som vill ha ett öppet demokratiskt samhälle och de som vill begränsa öppenheten och demokratin i syfte att bekämpa yttre och inre hot.

Därutöver finns små grupperingar av extremister inom både den bruna och röda rörelsen varav ytterligare en minoritet är beredd att använda våld. Anders Behring Breivik är inte typisk på något sätt. Han är en extrem person. På flera sätt kan Breivik liknas vid en vuxen och mer välartikulerad Eric Harris (den drivande personen bakom Columbinemassakern). Det är därför meningslöst att känna rädsla inför det osannolika.

Frågan alla ställer är om fredagens dåd hade kunnat förhindras. Svaret är nog sannolikt nej. Detta är, krasst uttryckt, det öppna samhällets pris. Alternativet är en fullständig övervakning av allt som skrivs på Internet, åsiktsregistrering och övervakning av alla som rent teoretiskt skulle kunna bli presumtiva gärningsmän. Då har vi förlorat öppenheten, den personliga integriteten och demokratins kärna.

Risken är att Breiviks manifest kommer att fungera som inspiration eftersom det förefaller vara ett slags uppmaning till andra att följa efter. Samtidigt kommer vi aldrig ifrån det personliga ansvaret. Det krävs mer än att bara läsa ett manifest för att döda oskyldiga civila.

Det har varit många tragedier på sistone. Illvilliga attacker där människor medvetet dödas får givetvis mer uppmärksamhet än olyckor. Men de anhöriga till den 117 offren på flodbåten Bulgaria och till de minst 35 döda i tågolyckan utanför Wēn​zhōu (温州) på Kinas östkust mår precis lika dåligt som de anhöriga till de norska offren just nu.