måndag 14 mars 2011

Fläckfria politiker

Att vi får de poitiker vi förtjänar är en gammal sanning. Kraven på perfekta människor utan "lik i garderoben" har gått så långt att varje nytillsatt minister eller partiledare väntas erkänna sina synder publikt innan han eller hon börjar sitt jobb. Oftast handlar det om fortkörningar eller kanske någon parkeringsbot. Håkan Juholt erkände utan omsvep tre fortkörningar, "alla kopplade till valrörelser".

Sådana erkännanden är förstås sköna att ha för arbetsgivaren, i det här fallet det socialdemokratiska partiet. Men vad rör det oss väljare? Har du lägre eller högre förtroende för en person om han eller hon har eller inte har åkt dit för fortkörning eller inte betalat sin TV-licens? Är det verkligen riktiga människor vi får om vi kräver ett fläckfritt förflutet?

Politikerrollen har gått från att vara ett förtroendeuppdrag till att bli en livslång karriär. Vägen är ofta utstakad från första början. Unga människor fostras i ungdomsförbunden, får lära sig lojalitet och lydnad samt att vara lite allmänt menlösa och ryggradslösa. Allt handlar om partiets väl, idéer kommer i andra eller tredje hand. Principer finns knappast. På detta sätt odlas människor som ofta inte haft ett vanligt arbete, inte har en aning om hur det är att arbeta på en restaurang eller sitta i kassan på ICA ,men heller inte har tagit sig tid att ordna en akademisk examen. Tittar vi på partiledarnas bakgrund förefaller allt färre veta hur det är att vara student. Utbildningsgraden tycks nämligen sjunka. Man har valt en karriär inom partiet, där lydnad snarare än kompetens ofta belönas, i stället för att skaffa sig en riktig utbildning i den riktiga världen utanför partipolitikens trygga barm.

För vanliga människor på den vanliga arbetsmarknaden krävs ofta väldigt specifika kunskaper (läs en utbildning) för ett kvalificerat jobb. Så icke inom politikens värld. Jag kan tycka att det är ett problem att en person som kandiderar som partiledare för Sveriges fortfarande största parti, och därmed i högsta grad är en kandidat till statsministerposten, saknar akademisk examen. Det säger en del om snuttefieringen av politiken i dagens mediala värld där ytan är allt och ingen orkar ta del av innehållet.

Hellre en intelligent akademiker med fortkörningsböter och några sexköpsdomar än en icke-akademiker med fläckfritt förflutet. Även om inget av detta nu borde diskvalificera en person för ett högre politiskt uppdrag.

2 kommentarer:

Pepparrotsgubben sa...

Tack för ett insiktsfullt och välbehövligt inlägg. När försyndelser uppdagas så är den relevanta frågan hur det inverkar på förtroendet för att personen skall kunna utföra sitt uppdrag. Om någon låter sig korrumperas i sitt ämbetsutövande så är det till exempel mer bekymmersamt än ett brott som i övrigt är orelaterat till uppgiften. Det är dom frågorna som journalister måste ställa och jag vill helst slippa se mer av innehållslösa tidningsartiklar med frågor om när den ena eller andra personen skall avgå.

Johan L sa...

Klockrent som vanligt.

En sak bara, jag har hogre fortroende for en person som lever som han/hon lar.
Att lyssna pa Veronica Palm tala om hur de rika ska (i vilken kategori hon sjalv ingar enligt sosse-definition) hjalpa andra och tjana mindre samtidigt som hon inte ar villig att skanka bort halva sin lon till valgorenhet och pa sa satt anda ha dubbelt sa mycket pengar som de "fattiga" hon foretrader ar hyckleri och den flacken gar inte att tvatta bort.

Att hon sedan kanske tycker om att roka gras, kopa man i Ugananda (sager inte att hon gor detta men om) skulle jag inte bry mig om .

Dock att hon vill tvinga folk till att leva pa ett satt som hon sjalv inte gor. Det ar dar fortroendetappet kommer. Sen a andra sidan ar jag en liberal och tanker val annorlunda an majoriteten av blaa och roda sossar i Sverige.

Mvh