lördag 8 maj 2010

En rak vänster?

Mona Sahlin anklagar Fredrik Reinfeldt för feghet när han inte vågar säga bu eller bä om bensinskatten inför valet. Vi vågar minsann, säger hon. Men hur ärligt är egentligen det rödgröna regeringsalternativet? Bara det faktum att deras skuggbudget ligger oväntat nära Alliansens när det gäller skattepolitiken ger oss skäl att tvivla på de rödgrönas ärlighet.

Lars Ohly har sagt det rakt ut. Skattepolitiken har utformats valtaktiskt. Det går inte att gå till val som låginkomsttagarnas och "de svagas" parti om man samtidigt vill höja skatten med 1 500 kronor varje månad för en vanlig sjuksköterska. Att de inte går till val på det betyder emellertid inte att de inte vill genomföra skattepolitiska återställare under mandatperioden. Det kommer fler budgetar.

Nu förefaller fotfolket i Vänsterpartiet vilja ha en rakare approach och kräva mycket större skattehöjningar för normalinkomsttagare. Och kräva att Sverige omedelbart lämnar Afghanistan. Och kräva sex timmars arbetsdag. Den pragmatiska partistyrelsen får pisk av de rättrogna på partistämman - trots att partiets egen ledare själv är kommunist.

Jag tror inte att Lars Ohly har bytt roll. Att tona ned partiets mest kontroversiella krav är endast en fråga om valtaktik. Väl i regeringsställning kommer Vänsterpartiet kunna ställa helt andra krav, lite beroende på valresultatet och styrkeförhållandena i axelkoalitionen, än de kan nu när Reinfeldt och Alliansen bara väntar på att kunna använda vänsterns skattehöjningar och oseriösa utgiftsökningar som slagträ i valrörelsen.

Samtidigt ska man vara medveten om att det inte är lika lätt att vara radikal i regeringsställning. Lars Ohly kan mycket väl få kompromissa bort stora delar av Vänsterpartiets politik i en regering med S och MP. Det är lätt att vara arg och radikal i opposition - en position som vänstern är mer än välbekant med - men betydligt svårare att vara det när partiet måste ta ansvar för landets finanser. Således finns en uppenbar risk för svekdebatt och nya splittringar i Vänsterpartiet om det ingår i en rödgrön regering och, i fotfolkets ögon, tvingas kompromissa för mycket. Vänstern har ju en historia av att splittras i ständigt nya bokstavskombinationer.

2 kommentarer:

Anonym sa...

"Det här är Lennart" är en klassisk valaffish. Har man tur kanske man kommer ihåg Lennarts efternamn och till och med hurvida Lennart var nakenbadare eller inte.

Vad Lennart ville (och varför) torde väl till och med Lennart ha glömt vid det här laget. Och för den delen hur valet slutade. Men det är väl ingen vild gissning att det inte gick bra för Lennart eftersom Lennart fick återvända till anonymitet.

Vilket visar att valrörelser är rätt enkla. Tala om vad ni vill göra.

Lars Ohly lider av Lennart-syndromet, han är väldigt ovillig att lämna tala om vad han vill gör före ett val.
/B

Hans Engnell sa...

Centern var ojämförligt luddigast förr i tiden. Dels de fantastiska "Det här är Lennart"-valaffischerna. Dels gick partiet, på allvar, till EU-folkomröstning med budskapet "nja till EU". :-)